Klockan halv fem på morgonen den 12 april 1861 öppnade sydstatstruppernas kanonbatterier eld mot Fort Sumter i Charlestons hamn.
Major Anderson och hans 127 nordstatssoldater tog genast betäckning medan murbruk och splitter från kanonkulorna ven om öronen. Angreppet var så våldsamt att de 127 försvararna nästan inte hade någon möjlighet att försvara sig utan att riskera att själva sprängas.
Major Anderson och hans soldater hade smugit sig in i Fort Sumter i South Carolinas viktigaste hamnstad, Charleston, den 26 december 1860. Orsaken var att South Carolina fem dagar tidigare hade utträtt ur Amerikas förenta stater.
Major Anderson, som var kommendant för nordstaternas soldater i staden, vägrade att acceptera sydstaternas påföljande krav om att alla nordstatstrupper skulle lämna South Carolina. I stället hade han och hans mannar förskansat sig i Fort Sumter.
Under de följande månaderna omringade sydstatstrupperna fortet och de släpade också fram kanoner och mörsare till den stora fästningen. Efter flera månader av förberedelser angrep de till slut. Före angreppet hade Fort Sumter verkat ointagligt, men efter 34 timmars bombningar fanns bara rykande ruiner kvar av den stora fästningen.
Mirakulöst nog var alla de 127 försvararna fortfarande i livet när major Anderson dagen därpå övergav fortet. Angreppet tvingade nordstaterna att förklara krig mot sydstaterna. Det amerikanska inbördeskriget som skulle komma att ta 970.000 människors liv hade börjat.