7 orsaker till att England blev herre på haven

1. Längtan efter hämnd

Englands jakt på herraväldet över haven utlöstes av ett lömskt överfall. År 1567 attackerades sex av drottning Elisabet I:s handelsfartyg av spanjorerna utanför Mexiko. Ombord fanns köpmannen John Hawkins och hans kusin Francis Drake, som svor att hämnas.

Hawkins ritade en ny typ av snabba krigsfartyg åt den underlägsna brittiska flottan, och Drake fick drottningens tillstånd att angripa alla spanska mål.
År 1588 fick Spaniens kung Filip nog och skickade en armada för att invadera öriket, men Drake och den nya flottan var redo och krossade fienden på tre dagar. England hade blivit en stormakt på haven.

2. Disciplin piskades in i sjömännen

Fylleri, uppstudsighet och feghet bland matroserna kostade många segrar. År 1652 lät amiral Robert Blake därför skriva ned flottans första reglemente: 39 överträdelser bestraffades med allt ifrån piskrapp till hängning.

För att alla skulle känna till reglerna lästes de upp av kaptenen varje vecka. Tack vare straffen blev alla officerare åtlydda – oavsett personlig pondus.

3. Nationalbank räddade flottan

Att bygga fartyg kostade enorma summor, och när England i slutet av 1600-talet behövde pengar för att kunna utöka sin flotta, var kassan tom. Kung Vilhelm III grundade Bank of England år 1694, med enda syftet att skaffa fram pengar till nya fartyg.

Allmänheten uppmanades att låna banken, och därmed flottan, pengar mot en årsränta på åtta procent. Nödlösningen blev en enorm succé. Till och med tjänstefolk satte in pengar, och på bara 12 dagar hade banken fått in 1,2 miljoner pund – vilket räckte till minst 20 nya krigsfartyg. Därmed var flottan finansierad.

4. Fega officerare sköts ihjäl

Förfölj och angrip – även om fienden är överlägsen. Så löd britternas speciella officersdoktrin, som gav dem ett rykte som satte skräck i fienden. Regeln upp­rätthölls på ett brutalt sätt.

När amiral John Byng år 1756, med hänvisning till sina fartygs underlägsenhet, lät en fransk flotta komma undan nästan oskadd i ett slag vid ön Menorca, kallades han hem och dömdes till döden för feghet.

Efter den avrättningen fanns det inte en officer som tvekade att angripa fienden. Med sin ”anfall först”-praxis fick britterna ett psykologiskt vapen som var minst lika effektivt som fartyg och kanoner.

5. Britternas fruktansvärda vapen

Sjukdomar ombord på brittiska skepp var ett större hot än kanoner. Värst var skörbjugg, som beror på C-vitaminbrist och kan leda till döden.

År 1753 fann fartygskirurgen James Lind lösningen: färsk frukt, i synnerhet citrusfrukter, skyddade mot sjuk­domen. Med citrus i lasten kunde britterna vistas till havs betydligt längre än alla andra.

6. Koppar gav toppfart

När Frankrike förklarade krig mot Storbritannien år 1778 var britternas flotta i uselt skick. De flesta av fartygen var så gamla att skeppsmask ätit hål i virket, och kräftdjur och sjögräs på skroven gjorde skeppen långsamma.

Någonting måste göras – snabbt. Britterna hade inte tid att bygga nya skepp. I stället valde de en revolutionerande lösning. De gamla träskroven kläddes med koppar­plåtar, som vid kontakt med vattnet producerade en giftig hinna. Det höll kräftdjur och sjögräs borta och fartygen blev nästan två knop snabbare – en viktig fördel i strid. Det gick åt 15 ton koppar per fartyg, men till skillnad från många andra nationer hade britterna rika koppargruvor.

7. Egna initiativ slutade med de största segrarna

Officerare ska lyda order, men de får inte sluta att tänka själva. Det tog britternas främste sjöhjälte, Horatio Nelson, fasta på.

Under slaget vid Köpenhamn år 1801 vände hjälten dövörat till när han beordrades att dra bort sina skepp från en artilleriduell mot den dansk-norska flottan. Slaget slutade med brittisk seger just tack vare Nelsons initiativ.