På senare år har det även blivit populärt att göra glögg på vitt vin, så kallad vit glögg.
Glögg serverades på tyska slott
De tidigaste historiska omnämnandena av glögg härrör från 1400-talet.
Det berättas att man på de tyska slotten längs Rhen kom på att värma rödvin, tillsätta olika kryddor och dricka detta som "glühwein" för att hålla värmen under de råkalla vintermånaderna.
Efterhand blev det en jultradition, som spred sig till stora delar av Nordeuropa.
Romarna gjorde glögg med glödande kol
Enligt källorna hade emellertid romarna en liknande dryck, som de kallade conditum paradoxum – vilket ungefärligen betyder ”överraskelsens kryddor”.
Kokboken ”De re coquinaria” (”Om ämnet kokkonst”) från 300-talet beskriver, hur romarna gjorde sin ”glögg”:
- 15 sextarier honung (8 liter) hälls i en metallgryta och 2 sextarier (1 liter) vin tillsätts.
- Blandningen värms långsamt vid låg värme under konstant omrörning med ett risknippe.
- När blandningen kokar, tillsätts kallt vin, och grytan tas bort från elden för att svalna. Detta upprepas två till tre gånger.
- Nästa dag fortsätts processen, och man tillsätter 4 uns (110 g) malen peppar, 3 skrupler (3,5 g) pinjekärnor, en drachme (3,4 g) lavendel och saffran samt 5 drachmer (17 g) rostade dadelkärnor.
- Därefter tillsätts ytterligare vin, tills blandningen blir lättflytande.
Avslutningsvis tillsätts ytterligare 18 sextarier (cirka 10 liter) lätt vin. Om smaken blivit lite för stark, rekommenderas en tillsats av glödande kol!
De stora mängderna har säkert passat till de orgier vid vilka man vet att kejsar Nero intog drycken.
Drycken kan möjligen ses som en historisk föregångare till glögg. Alltså kan man säga att glögg härstammar från romarnas tid.
Den traditionella glöggen, som vi känner den i dag, har dock sina rötter i 1400-talets Frankrike.