Adventskransen härrör från 1839, då den tyske teologen Johann Hinrich Wichern introducerade den i sit missionsarbete.
I förhållande till vår tids krans fanns det en skillnad: Wicherns krans hade fyra stora ljus – ett för varje söndag i advent, men även ett antal mindre, röda ljus.
De små ljusen varierade i antal, beroende på antalet vardagar från första söndagen i advent till julafton.
Ett vagnshjul som adventskrans
Wichern använde ett kasserat vagnshjul till sin första adventskrans, vilket tyder på att han har sneglat på äldre traditioner, när han införde seden.
Kranstraditionen nämns nämligen i äldre källor, där symboliken med hjulet omtalas.
Under medeltiden betraktades adventskransen som årets hjul, som fram till årets mörkaste dag hade snurrat ett helt varv och nu skulle föra tillbaka solen och ljusare tider.
Ljusseden går ända tillbaka till hednisk tid, då man markerade årets mörkaste dag med solståndsfester, som skulle få ljuset att komma tillbaka.
På bilden syns en adventkrans från St Paul's Cathedral i London, där kransen byggts upp kring ett gammalt klockhjul.
Och så kom det gran på …
Wichern gav adventskransen en modern betydelse, även om det tog tid.
Först 1860 klädde han hjulet med granris, vars stickande barr påminde om törnekronan på Jesu huvud vid korsfästelsen.
Röda eller vita adventsljus?
Wichern lade också vikt vid ljusens färger. Han valde vitt, som symboliserade oskuld och rött för kärlek men råkade i svårigheter.
I andra kyrkliga kretsar ansåg man nämligen att ljusen skulle vara violetta, vilket är den liturgiska färgen under advent.
Det har sedan dess delat adventstraditionerna i två läger.