Puritanska brittiska politiker förbjöd julen
I mitten av 1600-talet försökte det engelska parlamentet avskaffa julen. Högtiden var enligt de starkt reformerta politikerna en obehaglig kvarleva från hedniska tider som endast påvevänliga förrädare ville fira.

Britternas favoritmat under julen var kalkon och plumpudding.
Den engelska befolkningen nåddes år 1642 av beskedet att allt julfirande nu var förbjudet. Lagen blev inte väl mottagen eftersom juldagarna, precis som idag, var en stor högtid för engelsmännen.
De firade helgen med psalmsång i kyrkan och bjöd varandra på dans och julmat, bland annat gås, kalkon och plumpudding.
Det engelska parlamentet ansåg att folket vanhelgade de heliga dagarna med sina traditioner eftersom festerna ofta innehöll alkohol och sex.
Och sådant uppförande var oförlåtligt för parlamentets puritanska medlemmar. Därför förbjöd de julen och proklamerade att lagöverträdelser skulle straffas med böter eller fängelse.
Lagen infördes efter flera års oenigheter mellan parlamentet och den engelske kungen Karl I som fattade beslut utan att fråga parlamentet om råd.
Konflikten ledde till ett inbördeskrig som också skulle avgöra vilken statsreligion England skulle ha.
Karl I ville att den dåvarande anglikanska kyrkan skulle utvecklas i katolsk riktning och det gjorde parlamentet upprört eftersom de alltför festliga helgdagarna definitivt skulle leva vidare med den katolska kyrkan.
Med politikern Oliver Cromwell i spetsen tänkte parlamentet reformera kyrkan för att engelsmännen skulle leva ett rent och fromt liv som var inspirerat av den stränga kalvinistiska tron.
I de delar av landet som fortfarande kontrollerades av den katolske kungen Karl I fick engelsmännen fortfarande fira jul, medan invånare i parlamentstyrda områden, bl.a. London, tvingades följa de nya, stränga lagarna.