Julkulan var värd miljoner
Julkulorna härstammar från den sydosttyska orten Lauscha, som sedan 1600-talet har varit känd för sina glasbruk, som tillverkade bland annat ögonproteser.
År 1597 började en av stadens tillverkare göra enkla, runda glaskulor. Kulorna fick dock ingen större spridning förrän den amerikanske butiksmagnaten Frank Woolworth besökte Lauscha.
Julgranskulor hör till de mest omtyckta julgransprydnaderna.
Han övertalades att köpa ett parti kulor, trots att han trodde att hans kunder skulle tycka att de var tråkiga. Det första partiet hann dock knappt landa i Woolworths butiker förrän kulorna slets från hyllorna.
Redan samma kväll var de slut. Omkring år 1890 sålde Woolworth julgranskulor för 25 miljoner dollar om året.
Bilden av Martin Luther som firar jul med ett pyntat träd är från 1800-talet.
Julgranen spreds över hela världen
Julgranens historia är lång och omgiven av mystik. De första granarna lär ha klätts i Baltikum, varefter Europa sakta tog till sig traditionen.
1510
Första trädet stod i Riga
Ett dekorerat träd prydde julen 1510 torget i Lettlands huvudstad Riga. Trädet betraktas som historiens första julträd.
Estniska berättelser hävdar dock att handlare i Tallinn ställde upp ett julträd året innan.
1536
Luther tog in granen
Enligt en seglivad myt ska reformatorn Martin Luther julen 1536 ha tagit in en gran i vardagsrummet och dekorerat den.
Visserligen berättar källor om julgranar i västra Tyskland på 1500-talet, men Luther-myten har inget fog – den har sina rötter i en teckning i en barnbok från 1800-talet.
1774
Tyskarna tog till sig granen
Julgranen bredde under 1700-talet ut sig över hela Tyskland.
Många ansåg att det var en ogudaktig sedvänja, men det förändrades, när diktaren Johann Wolfgang von Goethe 1774 beskrev granen i sitt mest kända verk, Den unge Werthers lidanden.
1800-tal
Granen sprids
Traditionen att fira jul med ett dekorerat träd spred sig via den tyska adeln.
Den första kända svenska julgranen stod visserligen på godset Stora Sundby vid hjälmaren redan 1741, men det dröjde fram till 1800-talets mitt innan de rumshöga julgranarna blev vanliga i hem runtom i Sverige och resten av Skandinavien.
1850
Kunglig jul i USA
Julgranen var populär hos den engelska kungafamiljen. När en amerikansk damtidning 1850 skrev ett reportage om den kungliga julen hos drottning Victoria och hennes tyskfödde make prins Albert blev granen högsta mode i storstäder som New York.
1900
Julen kom til Japan
Efter att kejsardömet Japan i århundraden hade varit stängt för omvärlden fick amerikanska missionärer på 1860-talet till slut tillåtelse att förkunna den kristna tron i landet.
Med dem kom julen och julgranen, som japanerna tog till sig omkring år 1900. Japanerna dekorerade granen med traditionellt västerländskt pynt, men även med lokala inslag i form av exempelvis origami – figurer vikta av papper.
1917
Sovjet förbjöd granen
Julgranen nådde Ryssland på 1840-talet, då den var populär hos adeln.
Men efter bolsjevikernas revolution 1917 gick de nya makthavarna in för att avskaffa allt som hade med religion att göra – däribland julen och julgranen.
Julfirandet ersattes av en festdag för Komsomol, den kommunistiska ungdomsorganisationen. Befolkningen visade dock ingen större entusiasm för festligheterna, och 1928 avskaffade diktatorn Josef Stalin helgdagen.
Först 1991 – efter kommunismens fall – blev det lagligt att fira jul igen.
2018
Julgranen är en bra affär
Danmark är ledande inom julbranschen. Landet producerar årligen 11,5 miljoner granar, varav endast 1,5 miljon används inhemskt.
Resten går på export, vilket förra året gav 1,2 miljarder kronor.
Ukrainare hänger spindelväv i granen
Julgranar i Ukraina är ofta insvepta i konstgjorda spindelnät. Det sägs att sedvänjan firar det mirakel som en familj upplevde en julaftonsmorgon för länge sedan.
Familjen, som bestod av en fattig änka och hennes barn, hade inte haft råd med en julgran på många år. En sommarmorgon föll en kotte emellertid ner på golvet i familjens fallfärdiga stuga.
Ur kotten växte det upp ett praktfullt träd. Barnen var lyckliga, för nu hade de äntligen en julgran. När högtiden kom hade familjen dock inte råd med något pynt, och barnen gick besvikna till sängs.
I vissa versioner av den ukrainska julsagan berättas historien ur spindlarnas perspektiv.
När de vaknade nästa morgon såg de en sagolik syn: trädet var täckt av spindelväv, som när det första morgonljuset träffa den förvandlades till renaste guld och silver.
Legenden, som är från omkring år 1900, slutar med att änkan och hennes barn aldrig mer behövde sakna något. Förutom spindelnäten pyntar ukrainarna grenarna med figurer av små spindlar, så kallade pavuchky.
Granen kläddes i festskrud
I slutet av 1800-talet var julgranen vanlig bland både rika och fattiga i Skandinavien. I synnerhet de välbeställda, som hade råd med pynt, gjorde en stor sak av granen, som skulle visa både välstånd och nationellt sinnelag.
H.C. Andersen flätade det första julhjärtat
Det första kända julhjärtat gjordes av författaren H.C. Andersen på 1860-talet. Det förvaras i hans födelsehem i Odense. Först cirka år 1900 blev julhjärtan vanliga.
Giftigt glitter
De silverfärgade remsorna blev populära på 1800-talet. Då var de gjorda av bly och tenn, och visade sig vara giftiga. I dag görs lametta av aluminium.
Godis var förbehållet högtider
Under 1800-talet var det endast ytterst få som hade råd att äta godis till vardags – godis var förbehållet högtiderna. Under julen lade man godiset i pappersstrutar, som hängdes i granen.
Sötsaker har alltid hört till granen
Polkagriskäppen kommer från USA. Här i Sverige började man tillverka polkagrisar 1859 i Gränna.
Militaristiskt pynt blev populärt
Den nationalistiska och militaristiska våg som drabbade Europa i mitten av 1800-talet avspeglades i julpyntet. Trummor, flaggor och trumpeter hängdes i granen och har använts sedan dess.
Toppen skulle stråla
En stjärna i granens topp symboliserar den stjärna som ledde de tre vise männen till Jesu krubba.
I Katalonien går julen i bakens tecken
Julkrubbor är populära på de flesta platser där man firar jul. I regionen Katalonien i Spanien bjuder de emellertid på ett speciellt inslag.
Förutom de traditionella bibliska figurerna kring Jesus visar scenen även en man som sitter på huk och uträttar sina behov.
El Caganer (den bajsande mannen) gjorde sitt intåg i julkrubban i slutet av 1600-talet och har sedan dess varit ett fast inslag i Kataloniens juldekorationer.
År 2010 ställdes en sex meter hög El Caganer upp i ett köpcentrum i Barcelona.
Man vet inte med säkerhet varifrån traditionen kommer, men enligt en populär hypotes är syftet med El Caganer att avdramatisera den väldigt högtidliga scenen med hjälp av en mer världslig handling.
För barn och barnsligt lagda är det en sport att försöka hitta El Caganer i julkrubborna.
Den hukande figuren blev populär under framför allt 1900-talet, och från 1940 började katalanerna göra flera olika versioner av El Caganer, som avbildas som bland annat nunna, djävul, historiska personer, kungligheter och politiker.
Julstock bajsar klappar
Barn i Katalonien får varje år små presenter, som enligt traditionen kommer ur baken på en Tió de Nadal, en julstock.
Mellan den 8 och den 24 december matar barnen stocken och ger den en varm filt.
På juldagen börjar barnen slå på stocken med pinnar, medan de sjunger sånger som börjar med orden ”Skit, stock!”
Vikingarnas ”jól” var en stor, årlig fest, då gudarna hyllades, och vikingarna firade att ljusare tider var på väg.
Dekoration med långa anor
Vintersolståndet – den dag på året, då solen står lägst på himlen – inträffar omkring den 21 december. Det astronomiska fenomenet har i många tusen år firats av många kulturer, bland annat genom att man tagit in växter i hemmet.
Egyptierna dekorerade med palmer
De gamla egyptierna firade vintersolståndet genom att pynta sina hem med palmkvistar. De gröna kvistarna skulle symbolisera solens gud Amun-Re, som var en av egyptiernas viktigaste gudar.
Palmgrenarna skulle påminna egyptierna om att solen på nytt skulle få styrka att ge liv i form av grödor och välstånd.
Romarna älskade kransar och bär
Varje år från den 17 till den 23 december firade romarna Saturnus, guden för skörd, välstånd och överflöd. För att säkra den kommande vårens fruktbarhet bar romarna in färska kvistar i sina hus.
De hängde även upp girlanger och kransar av växter över fönster och dörrar. I rummen dekorerade de med bär och järnek, en buske med röda bär, som ingår i vår tids juldekorationer.
Vikingarna uppfann julen
Vid vintersolståndet festade vikingarna i dagar, medan de frossade på kött och mjöd. Festtiden kallade de för ”jól” – ursprunget till ordet jul.
En del historiker hävdar att vikingarna under festligheterna satte eld på ett stort hjul för att åkalla solen, och att hjulet ligger till grund för senare tiders julkransar.
Thomas Edison uppfann ljusslingan
Levande ljus i julgranen var vanligt redan på 1600-talet, men det var långtifrån ofarligt att sätta stearinljus i ett torrt träd, och stora bränder var inte ovanliga under julen.
Problemet löstes slutgiltigt 1880, när den amerikanske uppfinnaren Thomas Edison tog patent på glödlampan. Julen samma år hängde han upp en ljusslinga runt sitt laboratorium i Menlo Park i New Jersey.
Edison var den förste som hängde ljusslingor runt sitt hus till jul.
Två år senare fick Edisons kompanjon Edward Johnson en genial idé: han hängde upp ljusslingor på en julgran, som stod på en roterande plattform, och ringde dagspressen.
”[Granen] var strålande upplyst med åttio lampor, jämnt fördelade på blått, vitt och rött. Man kan knappt föreställa sig en vackrare syn”, skrev tidningen Post and Tribune.
Ett högt pris och få hem med vägguttag gjorde dock att slingan blev vanlig först från 1930-talet.
Granen måste inte vara av trä
Julgranar blev vanliga under 1800-talet, men i synnerhet i Tyskland var träd en bristvara, eftersom byggen och industri orsakade en kraftig avverkning.
Eftersom det var ont om granar färgade tyskarna i stället gåsfjädrar gröna och satte ihop dem med ståltråd, så att de liknade en gran.
I Texas har brist på julgranar inneburit att man i stället har fått använda kaktusar.
Fjädergranarna blev populära i både USA och England – och med tiden gjordes de även av hår från exempelvis vildsvin.
Efter andra världskriget kom det plastgranar, och studier tyder på att det i dag säljs fler plastgranar än riktiga granar.
Edwin Perzys fabrik tillverkar snöglober än i dag.
Snögloben imponerade på världsutställning
De första snögloberna tillverkades av en fransk glasfirma i samband med världsutställningen i Paris 1878. De var tänkta som brevpressar och inuti det fanns en mansfigur med ett paraply.
Hur effekten med snön uppnåddes är oklart. Först år 1900 tog den österrikiske fabriksägaren Edwin Perzy patent på en snöglob där snön utgjordes av den innersta delen av vetekorn.
Silvergran utlöste trafikkaos
Den 9 december 1949 möttes New Yorks invånare av en överdådig syn. På torget utanför det väldiga affärs- och kontorskomplexet Rockefeller Center mitt på Manhattan glittrade den mest storslagna julgran som någonsin skådats:
Sjutusenfemhundra glödlampor i alla möjliga färger lyste från den nästan 23 meter höga granen, vars grenar täckts av silverfärg. Promenaden som ledde upp till centret pryddes dessutom av 576 enorma snurrande snöflingor av plast.
Rockefeller Centers julgran imponerar varje år. Tändningen av den direktsänds i tv.
Julgranen utanför Rockefeller Center hade varit en institution sedan 1931, men 1949 tog man i rejält. Tidningarna kunde berätta att granen gjorde Newyorkborna så mållösa att trafiken på Manhattan stannade av fullkomligt.
”Bilar stod kofångare mot kofångare på hela 5th Avenue. Korsande trafik var helt omöjlig, så även på angränsande gator satt bilarna fast”, skrev tidningen New York Times.
Polisen fick rycka ut för att lösa den fastlåsta situation, men trafiken blev inte normal igen förrän framåt tiotiden på kvällen.
Julbocken var en retsticka
Julbocken av halm dyker i jultid upp i många skandinaviska hem – men fredlig har den inte alltid varit. Redan på vikingatiden klädde män ut sig till getter, som symboliserade Tor, under jól-festen.
Traditionen fortsatte efter kristendomens intåg, då ”bocken” gärna var en utklädd gårdskarl.
Varje år reser man en stor julbock i Gävle. Den är dock ett omtyckt mål för pyromaner och överlever sällan hela december.
Bocken gick från hus till hus, där han trängde sig in och högljutt avslöjade obehagliga sanningar och försökte stånga de närvarande.
Endast genom att ge bocken mat och öl kunde de festande bli av med honom.
Julgurkan var bara en bluff
Många amerikanska familjer hänger gärna en julgurka av glas i granen.
Det sägs vara en gammal tysk sedvänja, men sanningen är sannolikt mindre fantasifull: i slutet av 1800-talet var det vanligt med modeller av grönsaker och frukt av glas, och antagligen har någon driftig amerikansk affärsman hittat på sedvänjan för att få fart på försäljningen.
En undersökning i Tyskland i december 2016 visade i alla fall att endast sju procent av de tillfrågade hade hört talas om ”den gamla tyska traditionen”.
Sörjande far skapade guldängeln
I den sydtyska staden Nürnberg överglänser en julfigur alla andra – den sagolika rauschgoldengel.
Legenden berättar att en dockmakare under trettioåriga kriget var tvungen att fly tillsammans med sin dotter. De fick tak över huvudet hos en kopparsmed i Nürnberg, men flickan dog strax därefter av sjukdom.
Barnen i Nürnberg klär ofta ut sig som rauschgoldänglar i samband med julmarknader.
För att muntra upp den förtvivlade fadern försåg smeden honom med trä och rauschgold – tunna ark av mässing, som liknar guld.
En dag var dockmakaren plötsligt borta, men kvar i verkstaden stod den vackraste ängel gjord av glänsande rauschgold, och som liknade dottern på pricken.
Historien om ängeln spreds snabbt, och många borgare beställde sin egen rauschgoldängel. Figuren är fortfarande populär.