Under de första århundradena av vår tideräkning var kristendomen en förföljd religion.
När därför Konstantin som den förste kristne kejsaren gjorde kristendomen till statsreligion i det bysantinska riket väckte detta en del diskussioner.
Bland annat visste ingen vilket datum Jesus var född.
Datum för julen flyttades
Man ansåg att bebådelsen, då ärkeängeln Gabriel gav jungfru Maria beskedet att hon var havande, hade skett på den dag som motsvarade den 23 mars.
Lägger man ett nio månader långt havandeskap till detta datum, hamnar man på den 23 december, som också var vintersolstånd, alltså årets kortaste dag.
Problemet var att detta datum dessutom var avslutningen på den hedniska festen Saturnalierna, som härrörde från romersk tid och som firades av en stor del av befolkningen.
Konstantin ville å den ena sidan inte förnärma den del av befolkningen som firade Saturnalierna, men å den andra sidan fick inte den nya religionen heller förknippas med hedniska ritualer.
Det är den troliga orsaken till att Jesu födelsedag förlades två dagar senare.
Konstantin firade för första gången jul den 25 december år 336, och när han året därpå avled, uppdrogs det åt den nye påven i Rom, Julius I, att besluta i ärendet.
Ett par år senare slog påven fast att datumet var det korrekta.
På så sätt blev Julius en central person i instiftandet av julen, även om hans namn inte har något med ordet ”jul” att göra. Men det är en helt annan historia.
Varför den 24 december?
Firandet av julen den 24 december började på 1800-talet, då man tände julgranen och hade det mysigt kvällen före Jesu födelsedag.
När julklapparna tillkom, och det kyrkliga efterhand sköts i bakgrunden, blev firandet den 24 till julens viktigaste begivenhet.
I en rad länder, t ex England, håller man dock fast vid den 25 och väntar med att öppna julklapparna till på morgonen.