Julen skulle fira arierna
Jesus var jude. Och att fira hans födelsedag var ingenting för det tyska herrefolket, ansåg Adolf Hitler.
Under perioden från 1933, då han kom till makten i Tyskland, till andra världskrigets slut 1945, kämpade Hitlers toppmän målmedvetet för att förvandla den populära kristna högtiden till en nazistisk högtid, då man firade den ariska rasen och forngermanska traditioner.
Julefrid är bara för tyskarna
Först och främst tog nazisterna avstånd från julens försonande budskap om fred på jorden. Det rimmade illa med ambitionerna att erövra resten av Europa.
I en artikel från 1937 understryker Hannes Kremer, en ledande medlem av Hitlers propagandaministerium, att tyskarna bör avvisa julen som "en högtid för en teoretisk fred för hela mänskligheten".
"Det är helt oacceptabelt för oss att julen och allt dess själfulla innehåll är en produkt av en orientalisk religion". Friedrich Rehm, nazi-propagandist.
I stället bör det vara en "högtid för reell nationell fred" och alltså bara handla om att säkra fred för tyskarna.
En fred som tydligen bara kunde garanteras genom att utrota nationens fiender i form av bland andra judar, kommunister och homosexuella.
"Ut med Jesus"
Nästa steg var att köra den judiske Jesus på porten. Som tur var för nazisterna hade tyskarna redan långt innan de blev kristna firat vintersolståndet kring juletid.
Därför poängterade nazisternas propaganda att julen i själva verket var en forngermansk högtid, som markerade årets kortaste dag med gåvor och en julgran.
"Vi kan inte acceptera att en tysk julgran har något som helst att göra med en krubba i ett stall i Betlehem. Det är helt oacceptabelt för oss att julen och allt dess själfulla innehåll är en produkt av en orientalisk religion", skrev nazi-agitatatorn Friedrich Rehm 1937.
Hitler hade inget emot att dela ut julklappar. Men julen som Jesu födelsedag – nie im Leben!
Himmler skrev om julpsalmer
Julsånger och psalmer som nämnde Jesus skrevs om, så att de i stället hyllade nationalsocialismen. Bland textförfattarna fanns ingen mindre än SS-chefen Heinrich Himmler.
Nazisterna hade också ett horn i sidan till jultomten, som ursprungligen baserades på det kristna helgonet Sankt Nikolaus, som levde på 300-talet i dagens Turkiet.
Han var varken arisk eller germansk, så i stället ansåg nazisterna att julklapparna i själva verket delades ut till barnen av den fornnordiska guden Oden.
Hakkors i julgranens topp
Julgranen hade nazisterna inte något emot, eftersom den har rötter i hedniska, germanska traditioner. Däremot gillade inte Hitler stjärnan som placerades i toppen av granen.
I stället för stjärnan – som antingen kunde symbolisera den judiska Davidstjärnan eller kommunismens röda stjärna – skulle tyskarna sätta ett hakkors, ett germanskt solhjul eller en fornnordisk runa högst upp i granen, ansåg nazisterna.
VIDEO: Upplev julfirande i Nazityskland
Julpynt från Nazityskland som har bevarats för eftervärlden inkluderar bland annat kulor med slagord som till exempel "Sieg Heil" och symboler som till exempel hakkors, järnkors och örnar.
Till Hitlers försvar kan sägas att han faktiskt inte gillade nazi-julpynt och instiftade en lag som förbjöd nazisymboler som julpynt.
1944 blev den sista nazi-julen
Nazisternas ansträngningar gav utdelning och redan vid andra världskrigets utbrott hade julen förvandlats till en nazi-högtid.
"När vi firar en tyskjul inkluderar vi i familjen alla de som är av tyskt blod, och alla de som bekräftar sin tyska etnicitet", skrev ett nazistiskt månadsmagasin 1939 och slog fast att julen i stället för det kristna budskapet nu bara handlade om Hitlers budskap.
Framgången blev inte långvarig. Julen 1944 var den sista nazi-julen och bara ett par månader senare hade Nazityskland kapitulerat och Hitler var död.
Några få av Himmlers julpsalmer sjöngs under en kort period även efter kriget, men de flesta tyskar gjorde med Hitlers jul som de gjorde med Führerns alla andra idéer: Förkastade dem och begravde dem i historiens mull.