En kalif är den politiske, religiöse och militäre ledaren av ett muslimskt storrike, ett kalifat, som i sin grundform ska rymma alla muslimer.
Vid sin död år 632 hade islams grundare, profeten Muhammed, emellertid inte formulerat några otvetydiga regler för hur en kalif utses.
Genom historien har kalifer därför utsetts på olika sätt, och ofta har kampen om titeln lett till blodiga konflikter.
De första fyra kaliferna efter Muhammed valdes genom shura, en process i vilken alla relevanta parter får komma till tals innan kalifen utses.
År 1924 blev Abdülmecid II den siste osmanske kalifen.
De flesta muslimer stöttade utnämningarna, men redan år 656, under den fjärde kalifen Ali, utbröt inbördeskrig bland muslimerna.
Resultatet av striderna blev att segraren, Muawiya, lät sig utropas till kalif och därefter gjorde titeln ärftlig. Med tiden blev kalif emellertid bara en tom titel med uteslutande andlig makt.
Fram till 1500-talet var kaliferna arabiska och kunde till viss grad påvisa släktskap med Muhammed, men 1517 övergick kalifatet till de turkiska osmanerna, som hade skapat ett så mäktigt rike att deras kungar, som kallades sultaner, gjorde anspråk på värdigheten som kalif.
Den siste osmanske kalifen avsattes 1924 vid Turkiets grundande och sedan dess har titeln inte innehafts av någon som haft alla muslimers stöd.