Vikingarna talade olika dialekter
På 1100-talet slog den isländska lagsamlingen Grágás fast att alla nordiska folkslag talade samma språk - "dansk tunga" eller "danskt mål". I dag vet historikerna att språket varierade i de olika länderna.
Svenskarna och danskarna talade nämligen dialekten fornöstnordiska, medan vikingarna i Norge talade fornvästnordiska.
Omkring år 1000 var fornnordiska det mest utbredda europeiska språket – från Vinland i Amerika till Volga i Ryssland.
I takt med att skandinavernas makt försvagades förlorade också språket sitt inflytande.
I stället började språk från sydligare länder påverka skandinaverna, och deras språk utvecklades till dagens, som inte har mycket gemensamt med vikingarnas.
Vikingarna talade lite som islänningarna
Endast på Island talar invånarna än i dag ett språk som påminner om vikingarnas.
Med öns läge ute i norra Atlanten har språket sedan vikingatiden inte utsatts för lika mycket yttre påverkan som till exempel svenska och danska.
Det betyder att islänningar i dag skulle kunna läsa och förstå en fornnordisk text, eftersom den bara skiljer sig något i stavning, ordföljd och enstaka ords betydelse.