Vikingarnas symboler – de dolda betydelserna

Skydd och styrka

Många vikingar bar en torshammare som ett hängsmycke om halsen.

Enligt nordisk mytologi skyddade guden Tor världen mot de nyckfulla jättarna med hjälp av hammaren Mjölner – som efter ett välriktat kast återvände till gudens hand som en bumerang.

Genom att bära en liten kopia av Mjölner trodde vikingarna att Tor skulle skydda dem och ge dem styrka. En torshammare kunde vara gjord av silver, bly, järn, bärnsten, brons eller guld.

Smycket var särskilt utbrett under 900-talet, då de första kristna vikingarna började bära små kors om halsen.

Det har gjort att en del arkeologer har tolkat torshammarens förekomst som en reaktion på kristendomens intåg. Med andra ord bar vikingarna enligt hypotesen en torshammare för att visa sin lojalitet mot den gamla tron.

Livets cykel

Vikingarna trodde att trädet Yggdrasil stod mitt i gudarnas boning Asgård och därifrån sträckte ut sina grenar över världen.

Trädet var en ask och symboliserade både livets kretslopp och kopplingen mellan allting i universum. Enligt en myt knöt Yggdrasil samman nio olika världar.

Namnet Yggdrasil kan översättas med ”Odens häst” och syftar på en berättelse, i vilken guden Oden hängde från världsträdet i nio nätter och nio dagar för att uppnå visdom.

I mytologin höll gudarna möten vid Urds brunn, en helig källa under en av trädets tre rötter.

Under en annan rot bodde draken Nidhögg, och högst upp i kronan satt dess ovän, örnen Räsvelg, medan ekorren Ratatosk såg till att hålla kommunikationen mellan draken och örnen igång genom att löpa upp- och nerför stammen med bud.

Historiker känner till väldigt få avbildningar av Yggdrasil från själva vikingatiden, bland annat en väggbonad från sen vikingatid i Överhogdal i Härjedalen.

De trebenta dryckeshornen

Triskele är en figur bestående av tre ”ben” eller spiraler, som utgår från samma punkt.

Ordet kommer av triskelēʹs, grekiska för ”trebent”.

För vikingarna symboliserade triskelen skaldkonstens gud Oden.

Enligt en myt tillbringade Oden tre nätter tillsammans med jättekvinnan Gunnlöd, som vakade över det så kallade skaldemjödet – framställt av blodet från Kvaser, världens visaste man.

Som tack för den erotiska upplevelsen fick Oden lov att ta tre slurkar av skjaldemjödet, som förvarades i tre kar.

Men guden svalde all mjödet, förvandlade sig till en örn och flög i väg med den värdefulla brygden, som han sedan spottade ut igen långt borta från jättarna.

Enligt myten var det skaldemjödet som lät vikingatidens diktare – skalderna – skapa sina kväden.

En runsten från 800-talet i den danska byn Snoldelev visar en triskele bildad av tre dryckeshorn – sannolikt de horn som Oden använde för att dricka upp skaldemjödet.

Triskeler är även viktiga symboler i den så kallade jellingestilen, som härrör från vikingakungen Harald Blåtands säte i Jelling i Danmark under 900-talets andra hälft.

Övergången mellan liv och död?

En valknut består av tre sammanflätade trianglar.

Forskarna är oeniga om symbolens exakta betydelse, men den förknippas med guden Oden och de vikingar som stupade på valen (slagfältet).

De fallna bars enligt mytologin av valkyriorna – Odens kvinnliga tjänare – till Odens boning Valhall, där det alltid finns rikligt med mjöd och fläsk åt de återuppståndna krigarna.

Valknutar är kända från bland annat bildstenar på Gotland och från vikingatidens östra England, där de uppträder på enstaka gravurnor tillsammans med bilder av hästar och vargar – djur som traditionellt förknippats med Oden.

Enligt en teori står valknuten för övergången mellan liv och död.

Vikingarnas livssymbol

Solkorset är en uråldrig symbol med rötter som sträcker sig långt bortom vikingatiden.

Solkorset, eller solhjulet – sólarhvél på fornnordiska – liknar ett kors inramat av en cirkel.

Det fanns även en öppen variant, som historikerna kallar svastika eller hakkors – en variant som i dag är tungt belastad av det faktum att Adolf Hitler använde svastikan för att symbolisera nazismen.

Under vikingatiden förknippades emellertid både solkorset och hakkorset med den livgivande solen.

Det var en positiv symbol, som gav människan tur, välstånd och skydd.

Symbolen dyker upp på bland annat runstenar, ofta i samband med namnet Tor.

Enligt en del forskare hade solkors och torshammare samma betydelse för vikingarna.

Runornas hemlighet

För vikingarna var de kantiga runorna inte bara bokstäver att skriva med, de förknippades även med magi.

Därför kunde runorna i sig symbolisera magiskt skydd mot till exempel sjukdom.

Ordet runa är besläktat med det fornnordiska rún, ”hemlighet”, och associationen till det övernaturliga kommer från den nordiska mytologin.

Runkonsten uppfanns enligt eddadikten Hávamál (Den Höges, alltså Odens, Tal) av Oden själv: ”Oden ristade runor/när ingen var där.”

Idén till skriften kom till guden efter att han i nio nätter och nio dagar hade hängt svältande och törstande från världsträdet Yggdrasil, genomborrad av ett spjut.

Under vikingatiden använde völvor (spåkvinnor) och andra särskilt invigda runorna för att utöva både ond och god sejd (magi).

Egill Skalla-Grímssons saga berättar hur den isländske skalden Egill botade en sjuk flicka, som förhäxats av ”falska runor”.

Egill ristade in en runbesvärjelse i en trästav, som lades under flickans huvudkudde. Enligt sagan blev flickan frisk igen efter det.

Drakhuvuden och gripdjur

Vikingarnas konst är full av märkliga varelser, vars betydelse inte alltid är känd för dagens forskare.

Det kanske mest berömda exemplet är det gapande drakhuvudet, som skurits ut i fören på många vikingaskepp för att skrämma och varna fiender.

Ett annat mystiskt väsen är det så kallade gripdjuret, som uppträder på bland annat smycken från i synnerhet den tidiga vikingatiden.

Gripdjuren griper alltid tag i antingen sig själva eller andra gripdjur.

Den så kallade Maskestenen från Aarhus i Danmark avbildar en demonaktig figur med horn och hopflätade lemmar.

Forskarna tror att varelsen skulle skydda den stora runstenens ägare mot onda andar.

Enstaka gånger kan historikerna dock tyda djursymbolerna med större säkerhet.

Drakliknande ormar på runstenar förknippas till exempel ofta med Midgårdsormen, den havsorm som enligt nordisk mytologi låg runt hela världen.

Smycken i form av fåglar och avbildningar av fåglar på till exempel bildstenar på Gotland förknippas i regel med Odens korpar Hugin och Munin (fornnordiska för Tanken och Minnet) – symboler för Odens visdom och de fallna krigarnas tillvaro i gudens boning Valhall.