Forskare vid Aarhus Universitet i Danmark har kommit fram till att vikingarna tillämpade en särskild teknik för att tillverka eftertraktade glaspärlor. Under medeltiden rådde det brist på glas i Europa, och vikingarna använde därför rester från det svunna romarriket.
Efter romarrikets fall i slutet av 400-talet förföll många romerska villor. Det gamla imperiet plundrades på allt av värde – även mosaikerna i golven försvann. Med hammare och mejsel bröts de upp och såldes. Delar av en del av mosaikerna hamnade i den blomstrande vikingstaden Ribe i Danmark.
En ny studie från Aarhus Universitet avslöjar hur vikingarna förvandlade mosaikernas små fyrkantiga byggstenar till pärlor, som kunde träs på ett snöre och bäras som ett smycke.
Varje förmögen romares villa skulle ha mosaiker av tesserae (ofta glas och kalksten). Denna fanns i staden Antiochia på gränsen mellan dagens Turkiet och Syrien.
Luftbubblor var hemligheten
De romerska glasbitarna var belagda med guld, och i Ribe smälte hantverkare dem vid låg värme. Under processen fick hantverkarna bort nästan allt guldet, men en liten del stannade kvar i glaset.
Genom att röra runt i glasmassan medan den smälte tillförde vikingatidens hantverkare mikroskopiska luftbubblor, som gav pärlorna deras eftertraktade halvgenomskinliga utseende.
Vikingarna var fåfänga och pärlor har hittats överallt i Norden. Män fick i regel endast ett fåtal med sig i döden, medan förmögna kvinnor bar smycken bestående av upp till 70 pärlor av bärnsten eller glas.