Under renässansen framställdes romarrikets fiender germanerna som krigare med horn på hjälmarna. Hornen ingick i bilden av den ädle vilden, som var populär under den perioden.
Tanken på de nobla vildarna anammades på 1800-talet av historiker, arkeologer och konstnärer i Norden. De nordiska länderna hade då reducerats till småstater utan något reellt inflytande på stormaktspolitiken i Europa.
I kombination med den tidens nationalromantiska strömningar ledde det till att många inflytelserika skandinaver blickade bakåt i tiden för att hitta något som Norden kunde stoltsera med. Valet föll på perioden 793–1066, som döptes till ”vikingatiden”.
Det var en perfekt period, eftersom den representerade en tid, då de nordiska länderna hade makt. I framställningar av de hårdföra vikingarna försågs hjälmarna med horn.
I Danmark är den första kända bilden av en viking med horn ett träsnitt av Lorenz Frølich från 1877. De följande åren dök liknande framställningar upp i Sverige, och i början av 1900-talet var hjälmarna med horn flitigt förekommande i avbildningar av vikingatiden.
FÖR OCH EMOT: Fynd avgör frågan
Forskarna känner till hjälmar med horn från tidigare perioder – såsom Viksøhjälmarna (ca 900 f.Kr.) funna på Själland. Även på Gallehushornen (ca 400 e.Kr.) från Sønderjylland har figurer med horn på huvudet avbildats.
I Oseberggraven i Norge, som kan dateras till tidig vikingatid, fann forskarna en bonad smyckad med bilder av hjälmar med horn. Möjligen rör det sig om ceremoniella huvudbonader.
Arkeologer har funnit små figurer från vikingatidens Skandinavien, som på huvudet bär en hjälm med horn. Figurerna kan i teorin representera en kult, som forskarna inte känner till i dag.
Arkeologer har endast hittat två nästan kompletta hjälmar från vikingatiden, och de har inga horn. Hjälmarna skyddade skallen samt ögonen och näsan.
I eddadikterna och sagorna nämns hjälmar med horn inte alls. Dessa verk har nedtecknats av kristna, som var angelägna om att framställa vikingarna som barbariska och ociviliserade. Det är därför förvånande att de kristna författarna skulle ha låtit bli att nämna hornen, om de verkligen har existerat.
En hjälm med horn är väldigt opraktisk i strid. En fiende kan enkelt slå av hjälmen genom att träffa de utstickande hornen.
Gjermundbuhjälmen från Norge är den bäst bevarade hjälmen från vikingatiden.
SLUTSATS: Vikingarna bar hjälmar avsedda för krig
När det kommer till kritan är forskarna säkra på sin sak: vikingarna bar inte hjälmar med horn – i varje fall inte när de skulle ut i strid. Endast två relativt intakta hjälmar från vikingatiden har hittats, och ingen av dem har haft horn.
Detta och det faktum att det helt saknas uppgifter om horn i de skriftliga källorna, som i övrigt innehåller många trovärdiga berättelser, har fått forskarna att dra slutsatsen att hornen är en myt.
Hjälmar med horn kan i teorin ha använts i ceremoniella sammanhang, men det finns inga konkreta bevis för något sådant. Å andra sidan finns det arkeologiska bevis för att vikingarna i strid använde hornlösa hjälmar, som skyddade skallen, ögonen och näsan.
Föreställningen om hårdföra vikingar med horn hålls i dag vid liv framför allt genom reklam, souvenirer, leksaker och maskeradhjälmar.