En lokal metalldetektorentusiast i Norfolk hittade 2021 vad han trodde var en arabisk dinar. Nu visar undersökningar att guldmyntet inte bara är falskt utan att det sannolikt präglades av vikingar på 800-talet.
”Det är väldigt ovanligt att hitta något sådant – det är helt unikt”, säger Rory Naismith, professor i tidig engelsk medeltid vid Cambridge University. Han understryker att ”vikingarna hade mycket kontakt med den muslimska världen”, och att det därför är sannolikt att de har präglat den falska dinar som hittades i östra England.
Falska mynt var statussymbol
Båda sidor av det falska myntet pryds av en pärlkant, som omger en ”inskription”, bestående av lodräta streck på framsidan och horisontella streck på baksidan. Linjerna slutar i upphöjda prickar, och mellan de horisontella linjerna syns rader av prickar.
Det är en mycket abstrakt imitation av arabisk skrift, så det rör sig sannolikt om en kopia av en kopia av en dinar. Upphovspersonen har troligen aldrig sett en riktig dinar – och den här kopian skulle säkerligen inte ha lurat några araber.
VIkingarna älskade smycken, i synnerhet av silver. Kvinnorna höll bland annat ihop sina kläder med hjälp av flera broscher.
Myntet är daterat till mellan år 780 och 850, och experter på islamisk numismatik har daterat det mynt som inspirerade till kopian till abbasiddynastin (770–820).
I det falska myntet har det borrats ett hål så att det skulle kunna bäras som ett hängsmycke. Det var väldigt vanligt under vikingatiden, och i vikingagravar har man hittat hundratals mynt som använts som smycken, de flesta av dem gjorda av silver eller brons. Det var ett enkelt sätt för människor att tillverka smycken, eftersom det inte krävdes någon särskild kunskap eller utrustning för att borra ett hål i ett mynt eller sätta en ögla på det.
För ägarna var smyckena statussymboler, och forskning tyder på att de inte ens behövde vara äkta.
Forskarna vet att tillverkning av falska mynt var en hel industri bland vikingarna, och många av dem var av betydligt bättre kvalitet än den dinar som hittats i Norfolk. Faktum är att många falska mynt är av så hög kvalitet att arkeologer har svårt att skilja dem från äkta dinarer.
Den svenske numismatikern Gert Ripsling har uppskattat att mellan fem och tio procent av alla arabiska mynt som hittats i vikingagravar är falska.
De flesta mynten kom från Mellanöstern
Att en viking i England kan ha gått runt med en falsk arabisk dinar om halsen är alltså inte förvånande. Under framför allt den tidiga vikingatiden kom största delen av alla mynt i Nordeuropa från Mellanöstern och Centralasien. Världens största silverskatt från vikingatiden, Spillingsskatten som hittats på Gotland, bestod till exempel av 14 295 silvermynt, varav 98 procent var arabiska.
Professor Naismith påpekar dock att det inte finns några bevis för att arabiska handelsresande hade varit i England vid denna tidpunkt. Därför är det troligast att det falska myntet präglats i Skandinavien och sedan kommit med en viking till England.
Dinaren från Norfolk i östra England är falsk, men guldet är äkta.