Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Vikingar dog för Polens kung

Fyndet av ett antal påkostade gravar från 1000-talets Polen har väckt stor uppmärksamhet, för enligt analyserna var de döda männen vikingar. Den sensationella upptäckten visar att de skandinaviska krigarna spelade en avgörande roll vid Polens grundande.

Z. Ratajczyk & Niels-Peter Granzow Busch/HISTORIE

Fästet på det en meter långa svärdet blänker hemlighetsfullt i laboratoriets belysning.

Vi är på det arkeologiska museet i Gdansk i Polen – en lite oansenlig byggnad på en lika oansenlig tvärgata, men inne på museet finns en sensation, som vållat uppståndelse i Polen och långt utanför landets gränser.

Arkeologen Sławomir Wadyl vänder med försiktiga rörelser det 1,2 kilo tunga vapnet för att visa dess utsmyckning.

”Fästets dekoration är enastående. Övre och nedre delen har inlägg av silver, koppar och mässing, och i synnerhet silvertråden är helt exceptionell”, säger Sławomir Wadyl och pekar på den blänkande silvertråd som sirligt lindats kring svärdfästet.

”Det är uppenbart att dessa män sannolikt är från ­Danmark eller västra Norge.”
Sławomir Wadyl, arkeolog, Gdansk.

Silvertrådens lindning är så välbevarad att dekorationen kunde ha gjorts i går. Det är endast den rostiga klingan som avslöjar att svärdet härrör från en sedan länge svunnen tid.

Det överdådiga vapnet är cirka tusen år gammalt och låg ursprungligen i en av tre gåtfulla gravar som har hittats i ett samhälle drygt fyra mil söder om Gdansk.

I gravarna, som hör till de rikaste som hittats i Polen, upptäckte arkeologerna skeletten av tre vuxna män.

Svärdet som Sławomir Wadyl håller i låg vid sidan av en man, som var cirka tjugo år när han dog.

Männen i de andra gravarna var omkring femtio år, när de jordfästes. Även de hade fått vackert dekorerade­ svärd med sig i döden.

Se video från VÄRLDENS HISTORIAs besök i Polen, då vi fick en unik möjlighet att se de praktgåvor som vikingarna från Cieple fick med sig i döden.

Galleri: Gravgåvor avslöjar vikingarnas höga status

Med sig i döden fick de tre vikingarna bland annat rikt utsmyckade vapen och dyrbar ridutrustning. Gravgåvorna är bland de finaste från tidig medeltid som hittats i Polen.

Enligt Wadyl är alla tre gravarna från början av 1000-talet, när adelssläkten Piast grundade Polens första kungadöme.

När experter nyligen undersökte de tre männens så kallade strontiumsignatur, som kan berätta bland annat var en person fötts och vuxit upp, stod det emellertid klart att de inte var polacker.

”Det är uppenbart att dessa män sannolikt är från Danmark eller västra Norge”, berättar Sławomir Wadyl.

Männen i de imponerande gravarna var med andra ord vikingar. De påkostade grav­gåvorna tyder på att de hade oerhört hög status i det unga kunga­dömet.

Frågan är vad vikingarna gjorde i Polen, och som gjorde att de fick en så storslagen begravning?

Första fyndet för 120 år sedan

Den gravplats där de tre vikingarna låg begravda upptäcktes ursprungligen år 1900 i utkanten av byn Ciepłe. En järnväg skulle anläggas, och under arbetet dök sex gravar upp.

En av dem väckte stor uppmärksamhet, när en tillkallad arkeolog fann ett rikt dekorerat svärd, spjut, ridutrustning samt en balansvåg.

Gravgåvornas karaktär fick redan då flera forskare att föreslå att den döde kunde ha varit en viking från Skandina­vien.

Andra ansåg att det måste röra sig om en lokal adelsman med nära förbindelser till Piastsläkten – Polens­ första kungadynasti.

Trots det ovanliga fyndet undersöktes området med gravarna inte ytterligare, och under andra världskriget försvann de utgrävda föremålen.

År 2005 återupptäckte emellertid polska arkeologer gravplatsen, och 2009 hittade man tre stora gravar några meter från den rikligt utrustade grav som hittades över hundra år tidigare.

De fyra vikingarna, varav en grävdes ut för över hundra år sedan, låg på rad i stora kammargravar. I modern tid har någon dessvärre dragit ett avloppsrör tvärs genom en av gravarna.

© Z. Ratajczyk

I gravarna låg skeletten av tre män – även de med påkostade gravgåvor i form av bland annat svärd, spjut och ridutrustning. I en av dem låg dessutom – precis som i graven från år 1900 – en våg.

”Fyra gravar, som alla innehåller sam­ma saker – det tyder ju på att de hörde ihop på ett eller annat sätt”, förklarar Sławomir Wadyl, som tog över projektet 2018, när den ursprungliga utgrävningsledaren plötsligt avled.

De fyra gravarna har även något annat gemensamt. De är alla så kallade kammargravar konstruerade av ek. Den största är 3,6 meter lång och drygt två meter bred.

Den typen av grav är inte vanlig i Polen, men är känd från Skandinavien. Enbart i Danmark och tidigare danska områden i Tyskland känner forskarna till cirka sextio kammargravar, som var förbehållna vikingatidens mest förmögna.

I Sverige har man hittat över hundra kammargravar, och de är kända även från Ryssland, där det i regel var svenska vikingar som uppförde dem.

Trots att gravtypen är skandinavisk ansåg en del forskare att gravarna i Ciepłe tillhört polska adelsmän – tills strontiumanalyserna konstaterade att de begravda var skandinaver.

”I Ciepłe har vi för första gången pa­leo­biologiska bevis i form av strontium- och dna-analyser”, säger Wadyl.

Arkeologen Sławomir Wadyl, som sedan 2018 har arbetat med de nya upptäckterna i Ciepłe, visar VÄRLDENS HISTORIAs utsända vikingarnas gravgåvor i museets laboratorium i Gdansk.

© Torsten Weper/VÄRLDENS HISTORIA

Han påpekar att det dessutom har varit möjligt att slå fast när männen dog. I två av gravarna låg flera oanvända mynt, som måste ha lagts i gravarna kort tid efter att de präglats: ”Det betyder att dessa båda gravar härrör från mellan år 1005 och 1010.”

Dateringen bekräftas av kol 14-dateringar och betyder att vikingarna jordfästes vid en tidpunkt, då en av den polska historiens viktigaste härskare, Boleslav I, även kallad ”den dristige”, var i full färd med att göra Polen till en stormakt i Europa.

Just detta faktum kan möjligen förklara vad vikingarna gjorde i området.

Polsk hertig skapade storrike

Boleslav tillhörde den polska adelssläkten Piast, som på 800-talet hade tagit kontroll över västra delen av centrala Polen med huvudsäte i staden Gniezno cirka tjugotre mil väster om Warszawa.

Boleslavs far var den kände Mieszko I, som år 963 utropats till hertig och inlett en agg­ressiv expansionspolitik.

Hertig Mieszko (t.v.) och hans son Boleslav (t.h.), som blev Polens förste kung, införde kristendomen i Polen och enade landet till en stat.

© Akg-Images/Ritzau Scanpix

”Så snart Mieszko blev hertig, visade han sin mentala och fysiska styrka och inledde gång på gång krig mot folkslagen omkring honom”, står det i krönikan De polska furstarnas bedrifter, som skrevs på 1100-tallet av den franske munken Gallus Anonymus.

Mieszko utvidgade sitt rike i alla riktningar och byggde ett stort nätverk av befästa städer och byar.

Viktigast var dock att han lät kristna sig och polackerna, vilket innebar att Polen slapp införlivas i den tysk-romerske kejsarens rike.

”Tack vare honom besökte det himmelska ljuset Polen”, skriver Anonymus om Mieszko, som samtidigt var tvungen att skilja sig från sina sju fruar och gifta sig med en enda, kristen kvinna.

När Mieszko dog 992 tog sonen Boleslav över hertigtiteln – samt sin fars expansionspolitik.

Under de första åren stred han mot slaviska hedningar längs Elbe och i Baltikum och 996 intog han Pommern ända upp till Östersjön – området som Ciepłe och gravplatsen ligger i.

Det var vid ungefär samma tid som Boleslav etablerade kontakter med Östersjöns skickligaste krigare – vikingarna.

Knut den store blev – bland annat med polsk hjälp – så mäktig att hans omgivning ansåg att till och med tidvattnet lydde honom.

© Look and Learn/Bridgeman Images

Vikingarnas mäktigaste kung hade polsk mor

På 900-talet gifte vikingakungen Sven Tveskägg sig med den polske ­hertigen Boleslavs syster. Deras son blev vikingatidens störste härskare.

När Polens hertig Boleslav i slutet av 900-talet behövde en stark allierad föll hans val på dåtidens mäktigaste ­vikingakung, Sven Tve­­skägg i Danmark.

Sven verkar ha insett det gynnsamma i alliansen, för han tackade ja, när Boleslav erbjöd sin syster Swietoslawa, som tidigare ska ha varit gift med den svenske kungen Erik Segersäll, som hustru.

Swietoslawa, känd som Gunhild på svenska, födde sönerna Harald och Knut. Sven Tveskägg, som var i färd med att angripa England, hade dock blivit förtjust i en annan kvinna och försköt Gunhild, som flydde hem till sin bror i Polen.

När Knut blivit gammal nog tog Sven med honom på sina räder i England. När Sven avled 1014 var sönernas första åtgärd att hämta hem sin mor från Polen, varpå Knut satte igång med att lägga under sig England.

Med en stor armé, som enligt källorna omfattade många polacker – sannolikt från morfar Boleslav – erövrade han landet och blev först engelsmännens kung och efter sin brors död även danskarnas.

I norr härskade då en av vikingatidens mest kända kungar, Sven Tveskägg, som under 990-talet tillsammans med bland andra den norske kungen ledde ett antal våldsamma angrepp på England.

De nordiska vikingar­na var vana vid att slåss och Boleslav var säkerligen angelägen om att ha en god relation till dem.

Ett avtal ingicks, och Sven Tveskägg gifte sig med Boleslavs syster Swie­toslawa – i Norden mer känd under namnet Gunhild.

Precis när och under vilka omständigheter giftermålet ägde rum är okänt, men paret fick inom kort sonen Knut, som i vuxen ålder blev Nordens mäktigaste vikingakung.

Knut den store skapade ett Nordsjöimperium

Åren efter Sven Tveskäggs död blev sonen Knut kung av bland annat Danmark, England och Norge. Inför erövringen av England samlade han styrkor från hela Skandinavien och sannolikt även Polen, där hans morbror Boleslav härskade.

Shutterstock & HISTORIE

Knuts rike

Knut blev kung av England år 1016. Två år efter sin brors död blev han även kung av Danmark, och 1028 tillfogades även Norge till hans jätterike. Dessutom hade han makten över delar av Sverige.

Shutterstock & HISTORIE

Allierede

Bland sina allierade hade Knut Normandie och Polen, som var hans mors hemland.

Shutterstock & HISTORIE

Vasallstater

Skottland och Wales samt delar av England och Sverige räknades som Knuts lydstater.

Shutterstock & HISTORIE

Vikingar i polsk tjänst

Enligt Sławomir Wadyl hänger gåtan med vikingarna i Ciepłe sannolikt ihop med Gunhilds giftermål.

”Det är intressant, för vi vet att under 900-talets sista årtionde flyr Boleslavs syster (Gunhild, red.) från Skandinavien och reser till Polen, eftersom Tveskägg hittat en ny hustru. Kanske reste hon med beväpnade män som dessa. Det är en hypotes, men vi vet i alla fall att hon inte reste ensam”, förklarar han.

De medföljande vikingarna kan sedan – med Sven Tveskäggs välsignelse – ha tjänstgjort i Boleslavs armé. En annan möjlighet är att de begravda vikingarna kom till Polen tidigare och stred för Boleslavs far Mieszko.

”Jag tror att de var här under en lång period, och att de möjligen utmärkte sig i militärtjänst, för om vi tittar på de dyra föremål som de fick med sig i graven, och som kanske utgör endast en liten del av deras tillhörigheter, står det klart att de var mycket högt uppsatta”, påpekar Sławomir Wadyl: ”Man får inte sådana gravgåvor om man inte har kungens stöd.”

Enligt arkeologen visar skador på de begravda vikingarnas ben dessutom att de sannolikt deltagit i strid, och att de har tillbringat många år till häst.

Vad de dog av går inte att se, men Sławomir Wadyls teori är att de stred tillsammans med Piastättens styrkor.

Vikingarna fick särskild begravning

De fyra vikingagravarna i Ciepłe, varav innehållet i en försvann under andra världskriget, är enligt arkeologerna de rikaste som någonsin hittats från den perioden. Sannolikt omgavs gravarna en gång i tiden av en palissad, som isolerade dem från resten av gravplatsen.

Shutterstock & Carsten Yttesen/HISTORIE

Den försvunna graven

Den första graven upptäcktes för över hundra år sedan, när en järnväg byggdes år 1900. Gravens innehåll försvann under andra världskriget. Utifrån utgrävningsrapporterna kan arkeologerna dock se att graven innehöll samma typ av gravgåvor som de tre andra gravarna.

Shutterstock & Carsten Yttesen/HISTORIE

Tre kammargravar

Grav 35, 42 och 43 grävdes ut mellan 2005 och 2014. Fem år senare genomgick skelettdelarna så kallade strontiumanalyser, som visade att alla tre krigarna sannolikt kom från Danmark.

Shutterstock & Carsten Yttesen/HISTORIE

Andra gravar

Kring de fyra gravarna innanför palissaden låg 59 andra gravar, som tillhörde lägre stående personer. Undersökningar visar att omkring hälften – liksom de fyra vikingarna – ursprungligen kom från Skandinavien.

Shutterstock & Carsten Yttesen/HISTORIE

Ung man

Grav 43 innehöll en ung man på cirka 20–25 år. Utöver vapen och ridutrustning hade han en balansvåg. Om halsen hade han mårdpäls.

K. Patalon

Äldre man

I grav 42 låg en man i 50-årsåldern. Liksom de andra hade han vapen och ridutrustning med sig. Forskarna tror att han var far till den unge mannen i grav 43.

K. Patalon

Äldre man

En äldre man på 50–60 år låg i grav 35. Hans gravgåvor omfattade vapen och ridutrustning, men i hans grav fann arkeologerna även ben från djuroffer.

K. Patalon

”Och de måste ha varit framgångs­rika. Min teori är att de var i Mieszkos eller Boleslavs tjänst. Som tack fick vikingarna en plats att härska över. Kom ihåg att de flesta av dem var äldre, endast en var ung. Så kanske var det en plats där de kunde tillbringa sin pension vid havet”, säger Sławomir Wadyl med ett skratt.

Vikingarnas slutstation var Ciepłe, som på den tiden var av stor strategisk betydelse. Den som hade makten i Ciepłe­ kontrollerade nämligen Nordeuropas kanske viktigaste handelsrutt.

”Kanske styrde de i ­hertigens­ namn och drev in skatter.”
Sławomir Wadyl, arkeolog, Gdansk.

Fort kontrollerade fartygstrafiken

Ciepłe ligger nära den stora floden Wisła. Floden mynnar ut i Östersjön och har sin källa i södra Polen – ett avstånd av mer än hundra mil.

På den tiden var Wisła och dess bifloder några av de största transportlederna för varor som fraktades mellan stora delar av Östeuropa och Öster­sjöområdet, och därför stod området högt på Piastdynastins lista över platser som skulle erövras.

”Ur ett ekonomiskt perspektiv var Wisła nyckeln, så Mieszko och Boleslav visste att de var tvungna att kontrollera området”, säger Wadyl.

Etableringen av den nya staten krävde nämligen pengar. Innan ätten Piast inledde sin expansion styrdes den delen av Pommern av stammar utan någon centralmakt.

Efter Mieszkos död fullföljde Boleslav erövringen av området, och striderna var hårda. Mindre utgräv­ningar under 1970-talet avslöjade flera förstörda fästningar omkring två–tre kilometer söder om Ciepłe.

Enligt Sławomir Wadyl dröjde det emellertid inte länge, förrän tre nya fästningar byggdes några hundra meter från den plats där vikingarnas gravplats ligger.

Nära vikingagravplatsen i Cieple har arkeologerna lokaliserat resterna av tre fästningar, från vilka vikingarna sannolikt bevakade fartygstrafiken på den livligt trafikerade floden Wisla.

Fästningarna, som ligger med omkring femhundra meters avstånd från varand­ra, har utsikt över floden och byggdes under samma period som gravplatsen med vikingarna anlades.

”Vi får anta att styrkor kom hit från de centrala delarna av Polen och förstörde de befintliga forten, varpå de byggde nya”, förklarar Sławomir Wadyl.

Under tidigare provutgrävningar kring den centrala fästningen fann arkeo­loger skeletten av en man och ett barn under en av murarna.

”Det tyder ju på att de dödades i samband med ett slag eller kanske en invasion”, konstaterar han.

Om vikingarna var med och erövrade området och byggde de tre fästningarna är ovisst. De kan också ha skickats till Ciepłe senare. Enligt Sławomir Wadyl tyder mycket på att vikingarna hade en specifik uppgift i området.

I flera av gravarna, bland annat den unge vikingens, fann arkeologerna balansvågar, tyngder samt två så kallade proberstenar gjorda av slipad svart kiselskiffer.

”Om man vill undersöka renheten i till exempel silvermynt eller guldbitar, så kan man stryka med myntet över stenen och utifrån streckets utseende bedöma renheten”, förklarar arkeologen, som påpekar att den typen av sten inte finns i Polen, utan sannolikt kommer från västra Norge.

Gravgods avslöjar vikingarnas uppgift i Cieple

Vågar, vikter samt så kallade proberstenar funna i de fyra gravarna tyder enligt arkeologerna på att vikingarnas uppgift var att bland annat driva in skatt i närområdet.

Vågar och proberstenar användes under vikingatiden av handelsmän, men de var även viktiga verktyg för dåtidens skatteindrivare. Sławomir Wadyl tror att det var just det som var vikingarnas viktigaste uppgift.

”Kanske styrde de i hertigens namn och drev in skatter å hans vägnar”, säger han och påpekar att det på den tiden var tradition att placera utlänningar i utsatta gränsområden.

Få passade bättre för den farliga uppgiften att driva in skatter i rikets avlägsnaste trakter än en grupp stridshärdade vikingar från norr.

Utgrävningarna vi­sar även att de fyra vikingarna sannolikt fick hjälp av en grupp landsmän från Skandinavien.

Många fler begravda

De fyra vikingarna i kammargravarna var de första som begravdes i Ciepłe – men långtifrån de enda.

På gravplatsen har arkeologerna hittills avtäckt mer än sextio gravar, som härrör från ungefär samma period som de fyra vikingarna, men mycket tyder på att grav­platsen är nästan dub­belt så stor, så det kan ligga många fler begravda.

Två av de gravar som avtäckts är kammargravar av samma slag som de fyra vikingarnas, medan resten är enklare med få eller inga gravgåvor.

I fyrtionio av gravarna fanns det nog med ben för att könsbestämma de döda, som visade sig vara huvudsakligen män – tjugoåtta stycken totalt. De resterande var kvinnor och några få barn.

Det kan betyda att de flesta var soldater, som assisterade vikingarna. Enligt Sła­wo­mir Wadyl har halten av strontium hos tjugosex av de döda analyserats.

De visar att ungefär varannan var från trakten, medan resten inte kom från varken Pommern eller centrala Polen.

”Så det verkar som om hälften av dem kom utifrån – sannolikt från Skandinavien”, förklarar arkeologen, som tror att det kan vara personer som reste till Polen tillsammans med de fyra högt uppsatta vikingarna och var i deras sold.

Undersökningar av området kring gravplatsen visar att det i närheten av den och de tre fästningarna har legat minst tre mindre bosättningar samt ännu en gravplats av mindre storlek.

Om det kan ha rört sig om en vikingakoloni i Ciepłe går dock inte att säga än.

Enligt Sławomir Wadyl kastar upptäckterna i Ciepłe även ljus över ett antal tidigare gravfynd i Polen. Ciepłe är nämligen inte den enda plats där arkeologerna har funnit kammargravar.

Även tidigare har den typen av främmande gravar hittats på andra platser längs Wisła samt i centrala Polen. De flesta av skeletten i dessa har aldrig analyserats.

”Men jag tror att om vi strontiumtestade­ de gravarna skulle vi få samma resultat som i Ciepłe”, säger Wadyl.

Han anser att upptäckterna i Ciepłe tydligt visar att Boleslav I utnyttjade sina kontakter med Skandinaviens vikinga­kungar för att skaffa duktiga krigare till sin armé.

Att döma av de andra kammargravarna runt om i Polen var Ciepłe inte den enda platsen i landet, där vikingar på ett eller annat sätt bidrog till hertigens statsbildningsprojekt – och enligt de medeltida källorna lyckades Boleslav över all förväntan.

I flera år fortsatte kung Boleslav att utvidga sitt polska rike, och år 1018 intog han även Kievriket i dagens Ukraina och installerade sin svärson på tronen.

© Wincenty Smokowski/National Museum in Warsaw

Kröntes som Polens förste kung

Efter att ha införlivat östra delen av Pommern i sitt rike vände hertig Boleslav sig omkring år 999 söderut och annekterade dagens Slovakien samt östra Tjeckien.

I sin krönika lovordade munken Gallus Anonymus hertigen: ”Är det nödvändigt att räkna upp hans segrar och triumfer över de hedniska folken, om det är känt att han trampade dem alla under sin fot?”

Året därpå besökte den tysk-romerske kejsaren Otto III hertig Boleslav, som hade smyckat sin huvudstad och sitt följe så överdådigt med guld, silver och praktfulla kläder att tysk-romerske kejsaren knappt kunde tro sina ögon.

”Det är inte passande att kalla en så stor man för hertig eller greve. Det är där­emot passade att upphöja honom med heder till den kungliga tronen och pryda honom med en krona”, utbrast kejsaren enligt Anonymus och tog det kejserliga diademet från sitt huvud och satte det på Boleslavs som ett tecken på vänskap.

Boleslav å sin sida skänkte kejsaren en arm – en relik från den nyligen helgonförklarade Adalbert av Prag.

Boleslav köpte kvarlevorna av biskopen och missionären Adalbert, som mördats år 997, och betalade enligt legenden kvarlevornas i guld. Senare skänkte han den döde missionärens ena arm till den tysk-romerske kejsaren.

© Maciej Szczepańczyk

Otto blev oerhört glad för gåvan, och Boleslav såg fram emot att kejsaren skulle stötta honom i hans försök att utropas till kung.

Till hans stora förtret avled emellertid Otto år 1002, och efterträdaren, Henrik II, vägrade att hjälpa Boleslav.

Hertigen hämnades genom att invadera Böhmen, som lydde under kejsaren, vilket ledde till ett långvarigt krig mellan hertigen och kejsardömet.

I mer än tjugo år böljade striderna fram och tillbaka, tills Henrik avled år 1024. Den 18 april året därpå kröntes Boleslav som Polens förste kung.

Två månader senare avled den nykrönte kungen vid femtionio års ålder – nöjd och mätt på livet. Han hade siktat mot stjärnorna och mot alla odds lyckats förverkliga sin dröm.

Ciepłe försvann i glömskan

När Boleslav år 1025 kröntes till kung hade de fyra vikingarna i Ciepłe vilat i sina gravar i minst femton år. Det innebar emellertid inte att de var bortglömda – tvärtemot.

Under utgrävningen av deras gravar fann arkeologerna rester av en palissad, som måste ha avgränsat de fyra gravarna från resten av området.

”Hundra år efter att vikingarna begravts var det fortfarande ingen som dristade sig att anlägga några nya gravar innanför inhägnaden, trots att gravplatsen fortfarande var i bruk”, förklarar Sławomir Wadyl.

Arkeologen Slawomir Wadyl, som här visar ett av vikingasvärden, hoppas kunna skrapa ihop pengar för fler utgrävningar i Cieple.

© Torsten Weper/HISTORIE

Minnet av männen tycks ha levt kvar så många år efter deras död. ”Folk måste ha vetat att det var där gravplatsens grundare låg, så därför ville de inte störa”, säger Sławomir Wadyl.

Han säger att platsen fortfarande användes omkring år 1150, varpå både bosättningar och fästningar övergavs och glömdes bort, medan staden troligen flyttade till den plats där Ciepłe nu står.

”Ciepłe är i dag en väldigt liten by med högst femton hus, så platsen blev verkligen bortglömd”, skrattar Wadyl.

Han försöker nu få ihop tillräckligt med pengar för att kunna gräva vidare och lösa gåtan med Ciepłes vikingar.

”Vi inledde en liten utgrävning förra året, men vi har ont om resurser, så det har inte varit lätt”, förklarar han.

Tanken var att de skulle ha fortsatt med utgrävningarna i år, men corona­viruset satte stopp för det. ”Men nästa år sätter vi igång med den nya gravplatsen och det centrala fortet.”

Ciepłe må ha varit bortglömd av världen i nästan tusen år, men bjuder de nya utgrävningarna på fler fynd i samma klass som de tidigare, så kommer namnet snart att bli berömt igen.

Läs också:

Ciepłe vikingagrav
Vikingar

Uppseendeväckande vikingafynd i Polen

3 minuter
Romarriket

Vilken typ av snabbmat åt romarna?

3 minuter
Egyptier

Babianmumier löser uråldrig gåta

2 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj