Livet för vikingatidens trälar
Bryte, fostre, ambott och rink hade olika ställning i det vikingatida samhället, men de hade en sak gemensamt: de var alla slavar.

Starkt romantiserad målning där vikingar säljer en kvinnlig slav till en persisk köpman.
Traditionell historieskrivning har i idealistisk anda gärna betraktat vikingatidens människor som fria och jämlika individer. Det förhistoriska slaveriet i Norden, träldomen, har därmed först och främst kommit att förknippas med antikens sydeuropeiska samhällen.
Tack vare landskapslagarna, nedtecknade på 1200- och 1300-talen, kan vi försöka oss på en rekonstruktion av nordisk träldom – som då dock främst kommer att gälla den tidiga medeltiden.
Träldom avskaffades i Skarastadgan
Vi tror oss veta att träldomen för Sveriges del avskaffades enligt ett kungligt dekret, den så kallade Skarastadgan, år 1335.
Detta år utfärdade nämligen kung Magnus Eriksson under sin eriksgata ett brev där han bland annat skrev: alt Mankyn ælder qwinkön, sum i Wæsgözko ældir Wærinsko (troligen fel för Wærmlænsko) Laghsaghu födhes af krisnum Manne ældir Kono, maa aldrigh þræl ælder ambut wæra alder etta namn bæra (”allt av mans- eller kvinnokön, som bor i västgötska eller värmländska lagsagan och är född av kristen man eller kvinna, må aldrig träl eller trälinna vara eller så kallas”).
Stadgan gällde alltså för västgötar och värmlänningar, men enligt forskarna omfattade beslutet även övriga svenskar. Vad som gällde för sådana ofria som var födda av ickekristna föräldrar framgår inte. Antagligen avsåg kungen att med sitt beslut förbjuda träldom generellt. Från och med början av 1300-talet upphörde alltså slaveriet successivt i Sverige.
Gudfruktigt frige slavar
Från särskilt Småland finns bevarade dokument som belyser denna avvecklingsprocess. Det rör sig om testamenten skrivna av frälsemän och frälsekvinnor som ger sina trälar fria.
Ett exempel är Viglog Nilsson som år 1276 frigav ”alla mig tillhöriga ofria av båda könen på alla mina gods”. 1292 skänkte Magnus Johansson Ängel gårdar och jordar till olika kloster och avslutade sitt testamente med att frige alla sina slavar: ”Och åt mina ofria män – både köpta och hemmafödda – och ofria kvinnor ger jag full frihet.”
FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV VARJE VECKA!
Vid denna tid ansågs det vara en Gudi behaglig gärning att skänka gårdar och jord till kyrkan och till kloster, samt att frige sina trälar.