Ny forskning: Vikingarna bar odugliga prydnadssvärd
Tre vikingasvärd har avslöjats som rena prydnadsföremål efter att de undersökts med en neutrontomograf. Klingorna var dekorerade med vackra mönster, men hade varit värdelösa i strid.
En del vikingar föredrog vackra klingor framför hållbara brukssvärd.
Vår uppfattning av svärdsvingande vikingar som vrålande rusar över stranden måste kanske kompletteras med den fåfänge vikingahövdingen, som spankulerar runt med sitt mönstrade prydnadssvärd.
En undersökning av tre svärd från Nationalmuseet i Danmark visar nämligen att vapnen har bearbetats genom så kallad damaskering.
Vackra mönster gav svaga klingor
De tre vikingasvärden har undersökts i en neutrontomograf.
Tomografen undersöker metallen med hjälp av neutroner och tränger längre in i svärdsklingornas struktur än exempelvis röntgenstrålar. På så sätt kan tekniken avslöja fler detaljer om svärdens uppbyggnad och hur de bearbetats.
De tre vikingasvärden visade sig vara gjorda med en teknik som kallas damaskering och som innebär att vapensmeden har använt tunna skivor av olika typer av järn och stål. Metallen har vikts, vridits och tvinnats för att få fram konstfärdiga mönster i klingan. Det har gjort vapnet svagare.
De tre undersökta svärden är från 800- eller 900-talet och kommer från centrala Jylland.
”I ett vapen avsett för strid skulle vi förvänta oss att hitta hårda stålkanter och en järnkärna för att absorbera slag. Det har de analyserade vapnen inte”, säger Anna Fedrigo från Nano Science-Centre vid Köpenhamns universitet.
Dekorativa svärd gav hög status
Forskarna bakom undersökningen anser att vikingarnas dekorationssvärd kan spegla en utveckling i vikingatiden, då svärdet gick från att vara enbart ett vapen för strid till att vara även en viktigt maktsymbol för eliten.
Det har krävt tid och en skicklig smed för att tillverka de konstfärdiga klingorna, som har varit dyra och därför förknippade med hög status.