Knut den store: Yngste sonen blev Nordeuropas kung

Knut blev kung över stora delar av norra Europa, där handel och kultur blomstrade i hans riken. Men vikingakungen fick kämpa hårt för att nå maktens tinnar.

På sommaren år 1013 seglade den danske vikinga­kungen Sven Tveskägg mot England med en väldig invasionsarmé. Målet var att störta den anglosaxiske kungen Ethelred II och erövra öriket.

När den skandinaviska flottan gick i land i nordöstra England flydde Ethelred till Normandie och överlämnade makten åt Sven Tveskägg.

Den danske kungen hade bl a sällskap av sin näst äldste son: 18-årige Knut.

Tveskägg satt bara några månader på tronen innan han följande vinter avled.

Hans äldste son Harald kröntes till kung av Danmark. Den yngre brodern, Knut, gick på den tiden i spetsen för sin döde fars invasionsstyrka men var nu redo att ärva tronen i England.

Innan Knut hann inta den engelska tronen återvände emellertid den detroniserade ­Ethelred med en stor armé för att återerövra sitt förlorade kungadöme.

Brodern skänkte sin flotta

Unge Knut hade inget annat val än att fly till Danmark. Han tog kontakt med sin storebror i hopp om att de båda bröderna skulle kunna regera Danmark tillsammans, men Harald sade nej:

”Jag gläder mig åt din ankomst, käre broder, och är tacksam att du besöker mig.

Men det är tungt att höra vad du säger om rikets delning. Den arvslott som vår far med ditt samtycke har skänkt mig, styr jag.

Det gör mig ont att höra att du mist din arvslott, som var större än denna, och jag är beredd att hjälpa dig. Men mitt rike vill jag inte dela”, förklarade Harald för sin lille­bror enligt en hyllningsskrift från 1043.

För att undvika ett inbördeskrig mot brodern gick ­Harald med på att låna ut sin flotta, så att Knut kunde ta upp kampen mot Ethelred.

På sommaren år 1015 satte Knuts flotta om 200 långskepp och drygt 10 000 man kurs mot England.

”På denna stora räd fanns inte en enda träl. Ej heller män befriade från träldom. Ingen av ringa härkomst och ingen som var svag av ålderdom.

Alla var ädla och starka män i sina bästa år. Alla var redo för varje form av strid. Och alla var de så snabba att de överträffade ryttares snabbhet”, lyder beskrivningen i hyllningsskriften.

Englands kung dog

Efter mer än ett år av blodiga drabbningar och belägringar slöt Knut år 1016 ett avtal med den avlidne Ethelreds son Edmund Järnsida.

De båda unga kungarna delade upp England, så att Knut skulle regera norr om floden Themsen, och Edmund Järnsida i områdena söder därom.

Bara en månad senare dog emellertid Edmund, och genom ett snabbt och strategiskt giftermål med Ethelreds änka blev Knut snart kung över hela England.

Vikingakungen nöjde sig dock inte med det.

När hans storebror Harald dog år 1018, reste den engelske kungen till Danmark och lät sig krönas till kung av Danmark under namnet Knut II.

Efter kröningen reste Knut tillbaka till England.

De norska och svenska kungarna – Olav Haraldsson och Anund Jakob – försökte dra nytta av att Knut rest iväg, och angrep Danmark vid flera tillfällen.

Även Knuts betrodde ställföreträdare på den danska tronen försökte tillskansa sig makten, men Knut reste tillbaka till Danmark och krossade allt motstånd.

En tidig morgon fick ställföreträdaren sitt straff i en kyrka i Roskilde, där han dödades av Knuts män.

Knut blev bara 40 år

I ett slag i Skåne år 1026 satte Knut de båda opportunistiska kungarna av Norge och Sverige på plats, och därmed var Knut den mäktigaste mannen i norra Europa.

När påven krönte den tyske greven Konrad till tysk-romersk kejsare i Rom året därpå, gick Knut bredvid Europas mäktigaste man i processionen.

På resan hem från Rom skrev kung Knut i ett brev att han nu var kung av England, Danmark, Norge och delar av Sverige.

År 1035 dog Knut, bara 40 år gammal. Han begravdes i Englands dåvarande huvudstad Winchester.

Innan han avled hade han ut­ökat sitt redan stora rike så att det även omfattade Island och Skottland – och därmed samtidigt skaffat sig en plats i historieböckerna som härskare över ett av de största nordiska imperierna.

I dag skildras Knut II som en vis och framgångsrik kung. Med våld och väl valda allianser byggde han upp ett enormt imperium, där hans undersåtar fick uppleva stora kulturella och ekonomiska framsteg.