Vikingarnas Skandinavien dominerades av männen, som hade ett fast grepp om den politiska makten.
De nordiska kvinnorna var emellertid starka och självständiga och hade fler rättigheter än sina samtida systrar i andra delar av Europa. En vikingakvinna kunde till exempel välja sin make och skilja sig om hon inte var nöjd.
De isländska sagorna beskriver ett antal regler för skilsmässa som visar att kvinnor hade en stark juridisk ställning. En kvinna kunde till exempel begära skilsmässa om hon hade utsatts för våld tre gånger eller försummats sexuellt i tre år.
Även kvinnor gick ut i krig
Till vardags kretsade kvinnans värld kring hushållet och gården, som hon hade ansvar för när männen var ute och reste. Kvinnan fick ansvar för att få in skörden, sköta familjen och skydda hushållet.
Både sagorna och enstaka arkeologiska fynd tyder på att vissa kvinnor även deltog i krig, men krigarkvinnorna tillhörde troligen ett fåtal.
Arkeologiska undersökningar av gravplatser tyder också på att kvinnorna hade en framträdande roll i samhället.
I en del gravar har kvinnor fått dyrbara gravgåvor som pälsar, guldsmycken och kistor.
I flera andra gravar har män och kvinnor begravts med samma föremål, till exempel köksredskap, som ett tecken på att de var jämställda och att båda hjälpte till med det dagliga arbetet.
Spännena göts av brons och smyckades med avancerade mönster.
Spännen
användes för att hålla klänningens axelband på plats. Mellan spännena hängde kvinnorna ofta en kedja med pärlor av bärnsten, färgat glas, silver eller ben.
Klänningen
var den typiska klädseln för vikingakvinnor. Plagget var kroppsnära, och ibland syddes kilar in för att ge det form. Axelband höll plagget uppe.
Männen
gick under vikingatiden vanligen klädda i byxor och tunika (en lång tröja). Tyget vävdes av lokala material som ull och lin, och vävdes av kvinnorna.
Håret
måste ha haft stor betydelse för vikingarna. Kammar av ben och trä hör till de vanligaste arkeologiska fynden från vikingatiden.