Ingen kunde minnas ett så dåligt år som 792. Det ena illavarslande tecknet efter det andra hade visat sig i form av virvelstormar och våldsamma åskväder.
Strax därpå hade hungersnöd härjat i kungariket Northumberland i nordöstra England. Munkarna i klostret på ön Lindisfarne hade dock känt sig säkra. Med böner och ett lugnt och avskilt leverne hade de vigt sina liv åt Gud.
När klostrets munkar kom ut ur kapitelsalen efter sin morgonbön den 8 januari år 793, såg de två skepp med drakhuvuden på väg in mot stranden nedanför klostret.
När fartygen nådde grunt vatten hoppade ett hundratal tungt beväpnade män ut ur båtarna och sprang vrålande upp mot de skräckslagna munkarna.
Flera munkar föll på knä och bad innerligt till Gud. Resten sprang in i klosterkyrkan.
Genom kyrkans fönster kunde de höra hur klosterbrödernas böner blandades med skrik av smärta. Munkarna föll på knä framför altaret och bad.
Vikingar plundrar klostret
Inga böner hjälpte. Kyrkporten sparkades upp och på några minuter hade resten av de försvarslösa munkarna huggits ned. Tungt lastade med klostrets heliga guld- och silverföremål lämnade de danska vikingarna platsen.