I filmer och tv-serier framställs vikingar ofta som fysiskt imponerande män med kroppar täckta av tatueringar. Men om skandinaverna verkligen var tatuerade är oklart.
Forskare har åtminstone inte hittat några arkeologiska bevis för att vikingarna smyckade sig med tatueringar. Huden försvinner snabbt efter en begravning, och utifrån de skelett från vikingatiden som hittats går det inte att utröna om vikingarna hade tatueringar.
En rad andra spår pekar dock på att vikingar mycket väl kan ha smyckat sig med mönster och färger.
Vikingarna var dekorerade
Ett av de viktigaste spåren är en skriftlig redogörelse av den arabiske resenären och diplomaten Ahmad Ibn Fadlan, som omkring år 921 mötte en grupp svenska vikingar på handelsresa i dagens Ryssland.
Enligt Ibn Fadlan var vikingarna ”långa som dadelpalmer och rödmosiga, och deras kroppar var dekorerade ”från fingrarna till halsen” med ”en samling träd, figurer och liknande.”
Av allt att döma beskriver Ibn Fadlan tatueringar, men en del historiker tror att vikingarna bara hade målat kroppen med olika mönster och klassiska vikingasymboler.
Nålar hittade i Danmark
Ett annat spår är tatueringsnålar från bronsåldern, som hittats i Danmark. Perioden sträckte sig från cirka 1700 till 500 före Kristus, och fyndet visar att skandinaver i varje fall tatuerade sig under århundradena före vikingatiden.
Därför är det sannolikt att tatueringskonsten var känd även under vikingatiden, men hur vanliga tatueringar var, och hur de såg ut, kan forskarna inte säga med säkerhet.
Om vikingarna hade tatueringar har de troligen utgjorts av de klassiska vikingatida mönster som hittats på bland annat runstenar och smycken.