Sköldmör var unga kvinnor, som bar vapen och drog ut i krig som männens jämlikar.
Så beskrivs de stridslystna vikingakvinnorna i flera fornnordiska källor – bland annat de isländska sagorna och krönikan Gesta danorum (”Danernas bedrifter”) av Saxo (cirka 1160–1208).
Saxo beskriver danska kvinnor, ”som omvandlade sin kvinnliga skönhet till manligt väsen och tillbringade nästan all sin tid med krigiska gärningar”.
Om sköldmörna verkligen existerade har emellertid debatterats länge bland historiker. Tvivlet beror bland annat på att sagorna och Saxos skrifter har tvivelaktigt värde som historiska källor.
Även om kvinnliga vikingakrigare nämns även i enstaka andra skriftliga källor, har forskarna svårt att bedöma hur ofta och i vilken omfattning kvinnor drog ut i krig under vikingatiden.
Att enstaka kvinnor deltog i strid är många historiker dock eniga om. Arkeologer har funnit flera vikingagravar med kvinnor som begravts med vapen.
Den svenske arkeologen Hjalmar Stolpe grävde till exempel 1889 ut en grav från 900-talet, i vilken en vikingakrigare jordfästs med bland annat sköld, yxa, pilar och två hästar – gravgåvor som visar att den döde måste ha varit en ansedd krigare.
I mer än hundra år antogs det att krigaren var en man, men 2017 visade en dna-analys att kvarlevorna i graven hade tillhört en kvinna.