Vikingarna lade sina nära och kära till vila på många olika sätt. I de flesta fall lades de döda bara i en grop i marken eller kremerades på ett stort likbål, varefter askan spreds eller grävdes ner.
Framstående vikingar med makt och inflytande fick emellertid överdådiga begravningar, då de lades i en dyrbar vagn eller i ett skepp innan man byggde en väldig jordhög över graven.
Skriftliga källor uppger också att vissa vikingar lades i ett skepp som antändes och skickades ut till havs. Historikerna har emellertid inte hittat några spår av begravningar till sjöss.
Se vad vikingarna fick med sig i graven:
Förmögna vikingar begravdes ofta med ett antal gravgåvor, som skulle hjälpa dem under deras resa till nästa liv.
Hjälmar var sällsynta som grav gåvor. Arkeologer har bara hittat ett fåtal hjälmar från vikingatiden. En av de bäst bevarade hittades 1943 i en krigargrav norr om Oslo.
Dryckeshornet behövdes för att skåla med gudarna i livet efter detta. Enligt vikingarnas asatro väntade gudarna med mjöd när den avlidne kom till andra sidan.
Mat och dryck lades i graven, så den avlidne inte skulle svälta eller bli törstig under resan till det hinsides.
Fina plagg, dyrbara vapen, hästar och trälar följde ofta inflytelserika vikingar i graven. Gåvorna skulle spegla den dödes sociala ställning, så att han skulle få samma status i livet efter detta.
Oavsett vilken typ av begravning vikingarna fick, lades de vanligen till vila med gravgåvor. För en viking var nämli- gen döden inte slutet på tillvaron, utan bara en övergång till livet efter detta, där den avlidne skulle leva vidare bland gudarna. Därför var det viktigt att ge
den döde gåvor som garanterade ett gott liv efter detta.
Gravöl har avbildats på flera gravstenar från vikingatiden, här på Gotland.
Vikingar tog farväl med gravöl
En vikingabegravning varade i flera dagar och utgjordes av en mängd olika ritualer. En av de viktigaste markeringarna ägde rum sju dagar efter begravningen, då släktingar och vänner träffades för att dricka gravöl.
Dryckeslaget var en offentlig markering av dödsfallet, då de sörjande skålade i den avlidnes namn och hedrade hans minne. Samtidigt gick man igenom den dödes arv och skulder. Först när gravölet hade druckits kunde arvingarna göra formellt anspråk på sin arvslott.
Med sig i graven fick vikingamän bland annat vapen eller verktyg, medan kvinnor vanligen fick smycken och hushållsredskap.
Arkeologerna har sett att vikingarnas begravningar förändrades markant efter kristendomens införande, kring år 1000. Då började nordborna svepa in sina döda i tyg och begrava dem i träkistor – utan gravgåvor.