Då européerna år 1722 fann Påskön och dess mäktiga moaistatyter kom de snart fram till att en stor och sedan länge försvunnen folkgrupp måste ha gjort dem.
Vid den tidpunkten uppgick öns befolkning till endast omkring 3 000 personer och det var enligt den holländska expeditionsledaren Jacob Roggeveen alltför få för att kunna genomföra så stora arbeten.
Mager jord gav liten befolkning
De senaste 15 årens arkeologiska utgrävningar tyder dock på att Påskön aldrig haft någon stor och månghövdad befolkning. Öns magra jord hade inte kunnat föda de tiotusentals invånare som historiker länge antog krävts för att bygga och flytta många hundra statyer.
Istället högg några få tusen polynesier statyerna och placerade ut dem på ön, som är lite mindre än Hisingen. Istället för rundstavar och tusentals arbetare för att dra de 165 ton tunga stenarna använde polynesierna en mer effektiv teknik som krävde få händer.
Byggfeber i 300 år
- Antal: 887
- Genomsnittsvikt: 12,5 ton
- Genomsnittshöjd: 4 m
- Längsta transport från stenbrott: 16 km
- Byggår: Ca 1200-1500
