Vem reste statyerna på Påskön?

För 300 år sedan gick européerna i land på Påskön för första gången och möttes av de kolossala moaistatyerna. Men vem stod bakom bjässarna?

För 300 år sedan gick européerna i land på Påskön för första gången och möttes av de kolossala moaistatyerna. Men vem stod bakom bjässarna?

Shutterstock

Då européerna år 1722 fann Påskön och dess mäktiga moaistatyter kom de snart fram till att en stor och sedan länge försvunnen folkgrupp m­å­ste ha gjort dem.

Vid den tidpunkten uppgick öns befolkning till endast omkring 3 000 personer och det var enligt den holländska expeditionsledaren Jacob Roggeveen alltför få för att kunna genomföra så stora arbeten.

Nederländare upptäckte ön på påskdagen

Nederländaren Jakob Roggeveen (1659–1729) var den förste europén som gick i land på Påskön. Han fick syn på den lilla ön på påskdagen den 5 april 1722 och gav den därför namnet Påskön.

Roggeveen var utskickad av Nederländska västindiska kompaniet för att hitta en sjöväg i väster till Terra Australis och Kryddöarna, i dag kända som Moluckerna.

Efter upptäckten av Påskön tog Roggeveen sig till Batavia i Indonesien (dagens Jakarta) – där han greps av det konkurrerande Nederländska ostindiska kompaniet för att bryta mot deras monopol på handeln med Asien.

Hemma i Nederländerna fick Roggeveen dock upprättelse i domstolen och kompenserades för sina förluster.

De senaste tjugo årens arkeologiska utgrävningar tyder emellertid på att Påskön aldrig har bebotts av en stor och folkrik civilisation. Öns magra jord har inte kunnat livnära de flera tiotusen ­invånare som historiker länge antog var nödvändiga för att hugga ut och flytta ­flera hundra statyer.

Kom tätt inpå Påsköns statyer:

I själva verket skapade några tusen polynesier statyerna och fördelade dem över den endast 163 kvadratkilometer stora ön.

I stället för att tusentals arbetare rullade statyerna på stockar använde polynesierna en effektiv transportteknik, som inte var särskilt arbetskrävande.

De flesta av de 887 dokumenterade moaistatyerna konstruerades åren 1250–1500. De största är omkring tio meter höga och väger runt 80 ton.

En grupp forskare visade 2013 att det gick att få statyerna att ”gå”. Två rep och ett fåtal ­personer var allt som behövdes.

© Carl Lipo

Kolosserna tultade själva på plats

Ett försök 2013 visade att arton personer med rep kan flytta en mer än tio ton tung staty. Moai är tjockast nedtill och har därmed låg tyngdpunkt.

Genom att dra i statyns huvud omväxlande snett framifrån och snett bakifrån gick det att få den att vackla framåt. Först framme vid kusten finslipades moai och fick sin slutgiltiga form.

Att det ibland gick snett visar flera välta och ofullbordade moai, som i dag ligger utströdda över Påskön.