Etruskerna var ett folk som levde i norra Italien under perioden 800–300 före Kristus. Civilisationen var en av dåtidens mest avancerade och känd för sin arkitektur, infrastruktur och konst.
Trots etruskernas sprudlande kultur har historikerna länge varit oeniga om varifrån folket egentligen härstammade. En av de mest dominerande hypoteserna är att folkslaget vandrat från dagens Turkiet till Italien.
Idén framfördes redan av den grekiske historikern Herodotos (cirka 480–420 f.Kr.), som konstaterade att etruskerna efter flera års hungersnöd hade seglat till Italien ”för att hitta ett land där de kunde leva”.
Etruskerna var kända för sin överdådiga konst – här en dekorerad urna.
Dna-analyser avvisar gammal teori
Teorin fick stöd av att etruskerna talade ett annat språk än sina grannar och använde ett grekiskt alfabet. Dessutom visade en dna-undersökning år 2010 att 17 procent av norditalienarna har gener från Mellanöstern.
En ny dna-analys från september 2021 sår dock tvivel kring Herodotos påstående. Forskare vid bland annat universiteten i Tübingen och Florens har undersökt dna från 82 personer, som levde i Italien från 800 före Kristus till 1000 efter Kristus, och slutsatsen är tydlig: generna från Mellanöstern kom till Italien först efter att den etruskiska kulturen besegrats och svalts av romarna omkring år 300 före Kristus.
Enligt denna analys kan etruskerna nu alltså inta platsen som ett av Italiens ursprungliga folk.