Vasco Núñez de Balboa var skakad. Mycket hade den spanske conquistadoren sett under sina expeditioner i Nya världen, men aldrig något så okristligt som det han fick uppleva vid kungens hov i Panama.
Inför ögonen på Balboa och hans följe roade sig kungens män med ”kvinnoaktigt målade” män. De var sodomiter och utan att visa några som helst tecken på skam hade de infödda männen sex med varandra!
Som den gudfruktige man han var, kunde Balboa inte bara passivt bevittna de syndiga handlingarna. Han gav genast sina män order att tillfångata de skyldiga och ställa dem till svars för sina synder.
Balboa hade tänkt ut ett straff som han tyckte stod i proportion till brottet: att ge de infödda männen ”som jaktbyte åt hans hundar”. Detta skrev historikern Pietro Martire d’Anghiera som år 1516 bevittnade avrättningen av de homosexuella urinvånarna.
Conquistadoren Vasco Núñez de Balboa matade sina stridshundar med homosexuella urinvånare.
Cortés beklagade sig inför kungen
Balboa och d’Anghiera var inte de enda européer som blev djupt upprörda över de inföddas lättsinniga syn på sexuella handlingar ”som stred mot naturen” – vilket då benämndes sodomi.
När de första spanska erövrarna gick i land i Amerika i början av 1500-talet, möttes de av flera ursprungsfolk som inte bara tolererade utan även, enligt historikern Pedro Cieza de León, ”fann stolthet i sodomi”.
Aztekhärskaren Moctezuma förundrades över spanjorernas aversion mot homosexualitet.
I ett brev till den spanske kungen Karl V skrev conquistadoren Hernán Cortés år 1522 om de infödda:
”Vi har erfarit och blivit informerade om att alla är sodomiter och utövar den avskyvärda synden.” Kungen hade sänt Hernán Cortés till Mexiko för att finna guld.
Cortés varnade ofta urinvånarna för sodomins okristlighet, och under en audiens hos aztekernas härskare Moctezuma lär den mäktige erövraren – till Moctezumas stora häpnad – till och med ha beklagat sig över homosexualitetens popularitet bland aztekerna.
Sex med hövdingen
Historikerna känner inte till några ursprungliga, lokala källor som nämner homosexualitet, men arkeologiska spår i form av en stor mängd lerkrukor och figurer som har påträffats i Peru visar män som har anala och orala samlag.
Experter anser att avbildningarna är ett bevis för att sex mellan män var socialt accepterat bland flera folkslag.
Det mesta av historikernas kunskap i ämnet kommer från de djupt religiösa erövrarna och missionärerna från Europa. Enligt många av dem var homosexualitet djupt rotat hos de infödda och sammanflätat med deras trosuppfattningar.
Till exempel var hos aztekerna guden Xochipili de homosexuella männens skyddande gudom, och en del stammar hade särskilda falloskulter som avbildade sex mellan män.
Conquistadoren Bernal Díaz del Castillo berättar att prästerna i Mexiko inte hade några hustrur. I stället hade de den ”perversa uppgiften att vara sodomiter”.
I Perus kustområden hade stammarna manliga prostituerade i sina tempel ”eftersom djävulen hade övertygat dem om att deras gudar biföll sådana människor”. Detta skrev den spanske soldaten Garcilaso de la Vega omkring år 1600.
På andra platser skänktes pojkar till templen där de uppfostrades som flickor och förväntades ha ceremoniellt sex med präster och hövdingar vid särskilda högtider.
Bland stammarna längs Sydamerikas nordkust var homosexualiteten satt i system i sådan omfattning att grupper av unga män alltid skulle finnas sexuellt tillgängliga för stammens ledare.
”På många platser är denna avskyvärda synd mot naturen mycket vanlig bland indianerna, till och med offentligt har indianhövdingarna unga män hos sig som de utnyttjar för denna fördömda synd”, skrev historikern Gonzalo Fernández de Oviedo år 1526 och tillade att männen i fråga inte fick vapenträning, utan att de i stället kläddes ut och smyckades.
Hos inkafolkets grannar var sex mellan män inte ovanligt.
Inkafolket var homofober
Till skillnad från många av sina grannar var inkafolket motståndare till homosexualitet. Enligt conquistadoren de León straffade inkafolket grannstammarnas sodomi så brutalt att det bara fanns en levande man kvar per var femtonde kvinna.
Hans uppgifter får stöd av soldaten de la Vega som skriver att inkahärskaren Topa Inka (1471–93) lät bränna alla som ens misstänktes för sodomi på bål, samt förstörde deras hus och hotade bränna ned deras byar.
Historikerna anser dock att nkafolkets våldsamma kamp mot homosexualitet trots allt hade begränsad framgång. De flesta lokala grannstammarna hade stort självstyre och kunde ignorera inkalagarna.
Missionärer har skildrat att homosexualiteten var särskilt utbredd hos mayafolket, och de beskriver att de unga männen bodde tillsammans i särskilda hus ”dit alla som ville ha sodomitisk kopulering gick”.
Enligt dominikanermunken Bartolomé de las Casas försåg mayaföräldrarna till och med sina könsmogna söner med unga pojkar, som de kunde roa sig med tills de blev giftasmogna.
Sodomi skäl nog för erövring
De många vittnesbörden om homosexualitet var, i spanjorernas ögon, ett bevis för de primitiva urinvånarnas moraliska förfall och rättfärdigade deras uppfattning att de spanska erövringarna var ”godkända” av Gud för att rädda urinvånarnas själar.
Den nedlåtande synen på urfolken eldade på 1500-talets våldsamma förföljelser mot varenda infödd som ens kunde misstänkas för sodomi.
”Homosexualitet är ett allt överskuggande bekymmer för inkvisitionen”, avslöjade Juan de Zumárraga, Mexikos förste biskop, och syftade på kyrkans beryktade inkvisition som hade till uppgift att bekämpa irrläror i det stora imperiet.
Kampen mot sodomi överläts vanligtvis till de lokala domstolarna som utan att tveka kastade sig in i en hetsig utrotningskampanj. Överallt där spanjorerna fick fotfäste satte de i gång med att straffa och avrätta infödda så snart de misstänktes för att ha en homosexuell livsföring.
Spanska källor bekräftar att de lokala domarna i Nya världen gick grundligt till väga och – som i fallet med en domare i Peru – ”brände ett stort antal perverterade och djävulska indianer”.
I rättsprotokoll har dokumenterats att homosexuella även i Mexiko både piskades offentligt och brändes levande.
”Femton män hämtades från detta hovs kungliga fängelse. Fjorton dog på bålet och den siste – eftersom han bara var en pojke – fick 200 piskrapp och såldes till en murare i sex år. Alla för att de i många år hade utövat sodomins synd med varandra.”
Under 1600-talet började förföljelserna slutligen att ebba ut. Vid den tiden hade spanjorerna hunnit förstöra nästan alla tempel, tvingat de infödda till ett liv i slaveri och brutalt underminerat och förstört nästan samtliga lokala kulturer och traditioner.
Dessutom hade de infödda folken tvingats bekänna sig till katolicismen och då samtidigt förkasta varje tanke på homosexuella förbindelser.