Huliganism och bråk i samband med idrottsevenemang är inget nytt fenomen. Under antiken härjades romerska storstäder ofta av våld och förstörelse, när våldsamma sportfans rök i luven på varandra.
I synnerhet kappkörningar med hästspann lockade till sig huliganer. Loppen var oerhört populära i antikens Rom och i regel var det fyra lag med varsin färg – röd, vit, blå och grön – som tävlade mot varandra. Kuskarna från respektive lag hade sina hängivna anhängare, som under loppen satt tillsammans i stora grupper och hejade på sina hjältar, medan de hånade motståndarna.
Kappkörningar med hästspann kunde få romarnas känslor att svalla – och blodet att flyta på gatorna.
Huliganer brände ner staden
Tillhörigheten till laget betydde enormt mycket för supportrarna – i synnerhet de unga män som ofta gick klädda i sitt lags färger och hade olika frisyrer och skägg för att markera avstånd till varandra. Under loppen var stämningen hätsk och på gatorna utanför arenan övergick hatet i blodigt våld, när supportrarna möttes – ofta med dödlig utgång.
Några av de värsta huliganoroligheterna ägde rum år 532 efter Kristus i Konstantinopel, där kejsar Justinianus I hade dömt en grupp bråkstakar till döden efter upptåg i staden. Domen fick de gröna och de blå supportrarna att gå samman i protest mot kejsaren, och upploppet utvecklades i det närmaste till ett inbördeskrig, som ledde till att halva staden brändes ner och tiotusentals människor dödades.
Begreppet huliganer som beteckning för våldsamma fotbollsfans användes första gången 1894, då det förekommer i protokollet från en rättegång i Storbritannien.