Nu för tiden använder vi ordet ”diktator” i negativ bemärkelse om en ledare, som styr sin nation med järnhand. Men begreppet syftade ursprungligen på en ämbetsman i den romerska republiken, som under en begränsad period fick mandat att fatta beslut på egen hand.
Tanken var att en ledare med oinskränkt makt var nödvändig i extra pressade situationer, då beslut behövde fattas snabbt – till exempel om ett uppror bröt ut och hotade statens säkerhet. I sådana fall kunde en av de båda valda konsuler som regerade över Rom utnämnas till diktator.