Arkeologiska fynd visar att en del romerska soldathjälmar pryddes av en stor plym av hästtagel.
Plymen kunde ha olika färg, men oftast färgades den i en aggressiv, röd färg för att hylla krigsguden Mars, som förknippades med rött.
Den färgade hårprakten hade flera syften. Ett av dem var att ange hjälmbärarens militära rang.
Enligt den romerske författaren Vegetius, som levde på 300-talet efter Kristus, bar legionärerna – de meniga soldaterna – plymen så att den gick från pannan till nacken.
Deras överordnade, centurionerna, hade plymen tvärställd över hjälmen.
Dessutom hade plymen den funktionen att den fick soldaterna att se fysiskt större och därmed mer skrämmande ut i strid.
Den grekiske historikern Polybios berättar att romarna satte borst – och i bland även stora fjädrar – på sina hjälmar för att ”ge honom en framtoning som skulle skapa fruktan hos hans fiende”
. Fynd av bland annat statyer indikerar dock att romerska soldater med tiden övergav de plymprydda hjälmarna på slagfältet och bar dem endast i parader och under festivaler.
Legionärens vapen
Gladius var ett kort svärd att sticka och hugga med. Svärdet var legionärens huvudsakliga vapen.
Pilum var ett två meter långt spjut, som inför en strid kastades mot fienden för att bryta deras formation.
Scutum var en avlång, fyrkantig sköld, som användes som skydd och för att knuffa och slå fienden.