Marcus Junius Brutus (85–42 före Kristus) var år 44 före Kristus en av dem som högg ned Roms diktator Caesar vid ett senatssammanträde i Pompejus teater.
Efter mordet utropade senaten Caesar till en republikens fiende. I och med detta hade Brutus och hans medsammansvurna lagen på sin sida och fick amnesti.
Men Caesar hade varit så populär bland folket att Roms invånare gjorde uppror när de fick höra vad som hade hänt. Brutus fick fly till Medelhavsön Kreta.
Brutus tog sitt eget liv
I Rom utbröt stridigheter om makten mellan de båda konsulerna Octavianus och Antonius. Brutus försökte dock själv att erövra makten och år 42 före Kristus marscherade han med sina legionärer mot Rom.
När Octavianus och Antonius fick reda på det ingick de en allians, och tillsammans besegrade de Brutus vid Filippi den 23 oktober 42 före Kristus.
Brutus flydde upp i bergen där han enligt den romerske historikern Plutarchos nedkallade en förbannelse över Antonius innan han med en dolk tog sitt eget liv.
Brutus var känd som Caesars son. Ryktet kommer troligen av att hans mor Servilia sägs ha varit kejsarens älskarinna.