Det kan vara svårt att skilja myten från människan Spartacus. Den berömde slaven som utmanade det mäktiga Rom betraktades av sin samtid som ett dödligt hot mot samhällsordningen och hyllades av eftervärlden som en revolutionär frihetskämpe.
Karl Marx betraktade rent av Spartacus som prototypen på en kommunist, som tog upp kampen mot de ondskefulla kapitalisterna. Den franske filosofen François Voltaire kallade Spartacus slavuppror för ”det rättfärdigaste kriget i historien”.
I tv-serien Spartacus (2010-2013), som just nu kan ses på Viaplay, får vi under tre säsonger följa historien om Spartacus – från thrakisk krigare till romersk gladiator och till slut som den mest fruktade upprorsledaren i Roms historia.
Faktum är att serien till stor del utgår från de begränsade kunskaper om Spartacs som historiker har från de samtida källorna – i synnerhet jämfört med Stanley Kubricks till stora delar uppdiktade storfilm Spartacus från 1960. Dessvärre underminerar tv-serien sin historiska trovärdighet genom att ständigt försöka chockera med otaliga sexscener och kraftigt överdrivet våld.
VIDEO: Se trailern till ”Spartacus”
Pornografisk parodi utan substans
Den grekiske historikern Appianos skrev att Spartacus var en fri thraker, som frivilligt hade tjänstgjort i den romerska arméns stödtrupper. Det är även så serien inleds: När Spartacus – hans riktiga namn är inte känt – känner sig utnyttjad och hotad av sina romerska överordnade, dödar han en romersk soldat och deserterar.
Han infångas snabbt och säljs som slav till gladiatortränaren Batiatus i staden Capua (norr om Neapel). Allt detta stämmer överens vad med antika författare som Plutarchos skriver. Att Spartacus leder upproret med 77 av de andra gladiatorerna från skolan kommer även det direkt från källorna, som hävdar att Spartacus i början hade 70–78 följare.
Därefter tågade Spartacus mot Rom och hann befria omkring 70 000 slavar, innan hans uppror mot den romerska övermakten år 71 före Kristus slogs ner av den romerske politikern och fältherren Marcus Licinius Crassus och en armé av 50 000 man.
Namnet stämmer, men karaktären är påhittad
Serien: Frigiven gladiator ansluter sig till rebellerna
Kelten Gannicus är en gladiator som har vunnit sin frihet, men som senare ansluter sig till Spartacus uppror. Det slutar med att romarna korsfäster honom tillsammans med många andra av rebellerna.
Fakta: Gannicus var också slav
Gannicus var ingen frigiven gladiator, utan en av de ursprungliga slavar som rymde från gladiatorskolan tillsammans med Spartacus. Det är dock inte osannolikt att han korsfästes.
Denna utveckling från kuvad slav till härförare skildrar serien väldigt fint och i stora drag korrekt, men manusförfattarna tar sig ändå en hel del friheter.
I serien mördar Spartacus till exempel den sadistiske gladiatortränaren Quintus Lentulus Batiatus, men det är en ren gissning av seriens upphovspersoner. Ingen vet med säkerhet hur Batiatus dog, men enligt källorna överlevde han upproret.
Spartacus mister i serien sin hustru och blir därefter tillsammans med slavinnan Mira. Enligt den romerske historikern Plutarchos flydde Spartacus thrakiska hustru tillsammans med honom och var med honom in i det sista.
Hur Spartacus dog är oklart
Serien: Spartacus begravs av sina män
I slutstriden mot den romerska armén år 71 före Kristus stupar Spartacus. Han begravs av sina män i en omärkt grav, som pryds av en sköld med en röd orm.
Fakta: Spartacus lik hittades aldrig
Spartacus stupade sannolikt under slaget vid floden Silarius år 71 före Kristus. Hans kropp hittades aldrig, men det är osannolikt att hans män hade möjlighet att begrava honom.
Det är emellertid framför allt skildringen av det romerska samhället som är grovt missvisande i Spartacus. Seriens försök att skapa en tydlig skiljelinje mellan de dekadenta romarna och de rättfärdiga rebellerna gör att Spartacus utvecklas till en närmast pornografisk parodi över livet i det gamla Rom.
Nakna skinkor och bröst visas ideligen i tv-rutan. Till och med när gladiatorerna kämpar i arenan syns barbröstade kvinnor skrika euforiskt på läktarna. Dessutom uppträder rollfigurerna i sexscener med båda könen, ofta helt ologiskt eller till synes omotiverat i bakgrunden.
Även om romarna var ökända för sin promiskuitet var de väldigt konservativa, när det gällde nakenhet i det offentliga. De romerska invånarna – i synnerhet kvinnorna – förväntades klä sig sedesamt.
”Medborgare som visar upp sin nakna kropp offentligt drabbas av vanära”, som diktaren Quintus Ennius skrev omkring hundra år innan Spartacus ledde sitt uppror.
Caesar var ingen dubbelagent
Serien: Caesar hjälper till att bekämpa slavupproret
I tredje säsongen samarbetar självaste Julius Caesar med den romerske generalen Marcus Licinius Crassus för att besegra Spartacus. Vid ett tillfälle infiltrerar den blivande kejsaren slavarmén.
Fakta: Caesar var inte inblandad
Julius Caesar levde under tiden för slavupproret och kände Marcus Licinius Crassus personligen, men inga källor nämner att han deltog i striderna – och då ska man veta att Caesar inte var blyg för att nämna sina bedrifter.
Tappar greppet om historien
Ännu värre är seriens inställning till våld, och i det avseendet har den mer gemensamt med en Rambo-film än med hur det såg ut i Rom.
Kaskader av blod sprutar åt alla håll, och får serien att likna en splatterfilm. Svärd hugger genom lemmar, som om de var gjorda av smör, och armar och huvuden flyger åt höger och vänster. Det är kanske underhållande att se på, men i sin strävan efter att bombardera tittarna med blodstänk, bröst och välpumpade muskler tappar Spartacus all historisk trovärdighet.
