Roms gömda gravkammare
När och varför anlades katakomberna i Rom – fanns de före kristendomen och hade de någon mer funktion än att vara gravkammare?

Roms katakomber avbildade på 1860-talet.
I Roms utkanter, långt under marken, breder milsvida katakomber ut sig – underjordiska gravkomplex från vår tideräknings början. Ordet katakomb betyder egentligen bara ”nedgång till grotta”, och många av Europas katakomber är tunnlar som har blivit kvar efter gruvdrift och krig, eller sentida kryptor.
Men ordet brukar vanligen få stå för gravtunnlar från romartiden. Sådana finns i Nordafrika, på Malta och framför allt i Italien, till exempel i Neapel och Syrakusa, men det är ändå Rom som är mest känt för fenomenet.
Katakomber vid Via Appia
De största komplexen i Rom kantar vägen Via Appia som anlades under antiken. San Callistos katakomber ligger exempelvis här. De stammar från början av 200-talet och var kyrkans första officiella gravplats i en tid då kristendomen ännu var olaglig – en rad tidiga påvar lades till sista vilan här, i tysthet.
I närheten finns två andra katakomber: en judisk anläggning vid Vigna Randanini och det enorma komplex som döljer sig under kyrkan tillägnad martyren San Sebastiano. Den senare var chef för den romerske kejsarens livvakt i slutet av 200-talet, men blev kristen och började omvända hedningar – tills han dömdes till döden för omstörtande verksamhet och begravdes här.
Kristna tog efter judisk begravningssed
Antik lag påbjöd att de döda skulle skiljas från de levande. Gravar fick därför förläggas utanför stadsportarna – där vägarna utgick. På så vis fick katakomberna sin placering längs exempelvis Via Appia. De kristna kremerade inte sina döda som hedningarna gjorde, men begravde dem längs vägarna precis som de.
Även judar jordfästes här, men i underjordiska komplex. Ett fåtal judiska katakomber har återfunnits i Rom – en ligger längs vägen Via Nomentana, under Villa Torlonia, som var Mussolinis hem.
Det judiska exemplet följdes av kristna grupper, och begravning i katakomber blev snart det dominerande skicket även bland dem, medan hedningar som regel fortsatte att lägga sina döda till vila i synliga monument ovan jord.
Ett sjuttiotal kristna katakomber, som sammantaget rymmer hundratusentals kroppar, har påträffats i den italienska huvudstaden. De största har tunnlar i fyra–fem nivåer under marken, med uppemot åtta hyllrader per vägg, och samlingsrum med altare.