I staden Reims i nordöstra Frankrike har arkeologer från det statliga institutet för arkeologisk forskning och förebyggande arkeologi (INRAP) gjort ett monumentalt fynd. Under en gammal kyrkogård upptäckte de en enorm romersk badanläggning, som daterats till ormkring 100–200-talet efter Kristus.
Badanläggningen består huvudsakligen av två strukturer, som är omkring 20 meter långa och bildar en U-form. De innehåller mer än 20 rum, allt från korridorer och bad till vad som liknar stora avslappningsrum med öppen spis. i mitten har det funnits en stor trädgård.
Hela bygget har utan tvekan använts av den översta överklassen. Det fanns golvvärme och fynd av vattenledningsrör visar att vatten leddes runt till olika bad i hela den stora byggnaden. På en del plattor går det fortfarande att se vackra blomstermotiv, och en av färgerna är den mycket ovanliga ”egyptisk blå”.
Det centrala värmesystemet – kallat hypocaust – i badanläggningen syns tydligt efter utgrävningarna. Bland annat golven värmdes upp.
Reims blev romersk mönsterstad
Badanläggningen är imponerande stor, och den har sannolikt fungerat som en tydlig symbol för att Reims var en romersk mönsterstad.
När Julius Caesar erövrade området under gallerkrigen (58–51 f.Kr.), allierade den keltiska stammen remerna sig med den romerske fältherren och hjälpte honom att segra.
På så sätt försäkrade remerna sig om en hög position hos romarna, och deras huvudstad Durocortorum – dagens Reims – blev centrum för den nya romerska provinsen Gallia Belgica.
Staden växte sig stor, och en del forskare uppskattar att den hade 30 000–50 000 invånare. Andra tror att staden under sin storhetstid hade omkring 100 000 invånare.
Den nyligen upptäckta badanläggningen är imponerande stor med tanke på placeringen i norra Frankrike. Men den är betydligt mindre än Roms största bad – Diocletianus termer. Med sina 13 hektar hade anläggningen plats för 3 000 besökare.
Det senaste fyndet understryker stadens höga status i riket. Arkeologerna tror att den stora anläggningen antingen tillhörde en synnerligen förmögen romare, eller att den fungerade som offentligt spa för överklassen. Det sistnämnda är nog troligast med tanke på storleken och antalet bad.
Anläggningen ligger endast omkring 100 meter från Porte de Mars, en romersk triumfbåge uppförd på 200-talet efter Kristus, som med sina 32 meter var den bredaste i hela romarriket. Strax norr om den imponerande spaanläggningen har man tidigare hittat åtskilliga romerska domus – bostäder som tillhört stadens överklass.
Arkeologerna kan dock se att hela det rika området avfolkades redan på 300-talet. Möjligen för att staden fick en ny stadsmur, som inte omgav det förmögna kvarteret. De följande 1 400 åren utnyttjades området huvudsakligen för lantbruk. År 1796 anlades stadens norra kyrkogård på platsen och på 1800-talet bredde Reims ut sig så mycket att området bebyggdes igen.
Det går fortfarande att se en del av de vackra utsmyckningarna på väggarna.