Romarrikets invånare fick förlita sig på sig själva, när det gällde att skydda sina familjer och ägodelar mot kriminella. Förmögna personer lät slavar bevaka hemmet, men det var inte alltid husägarna kunde lita på slavarna.
Många romare valde därför att barrikadera sig bakom lås och reglar, och imperiets låssmeder hade fullt upp med att utveckla allt sinnrikare låsmekanismer.
Klicka på videon och utforska ett romerskt hänglås
Detta romerska hänglås har hittats i legionstaden Carnuntum i östra delen av dagens Österrike. Låshuset skyddas av en gudinnas ansikte och kan fällas upp, så att ägaren kan sätta i nyckeln och öppna bygeln baktill. Hänglåset är cirka fyra centimeter högt. © Landessammlungen Niederösterreich, Niederösterreich 3D
De tidiga låsen var gjorda av trä och bestod av bara en regel monterad horisontalt på dörrens insida. När husägaren lämnade huset sköt han en primitiv nyckel genom ett litet hål i dörren.
Nyckeln var en L-formad metallstång, som på den korta sidan hade två–fyra små tänder. I träregelns undersida fanns det fyra motsvarande små hål, och när nyckeln grep tag i hålen blev det möjligt att manuellt trycka in regeln i en urgröpning i dörrkarmen och därmed låsa dörren.
Det krävdes emellertid inget romerskt förbrytargeni för att lirka upp låset – det krävdes bara tålamod.
Låssmederna insåg att de för att göra låsen säkrare måste göra det svårare att kopiera nyckeln. Lösningen blev därför – som i dag – att göra nyckelns tänder helt unika, så att låset endast gick att öppna med just den nyckeln.
Utforska en romersk nyckel
Denna romerska nyckel har hittats i legionstaden Carnuntum och härrör från 100-talet efter Kristus. Den kallas för en ringnyckel, eftersom den kunde bäras som en ring eller i en kedja kring halsen. Nyckeln har hela tio tänder i ett särskilt mönster, som motsvarade ett liknande mönster i själva låset. © Landessammlungen Niederösterreich, Niederösterreich 3D
Allt kunde låsas in
De nya låstyperna tillverkades av järn, men de vanligaste påminde fortfarande om de gamla av trä.
Låset bestod fortfarande av en regel eller en kolv, som med hjälp av nyckeln kunde skjutas åt sidan och därmed låsa dörren.
Men inte ens med dörrarna låsta och reglade kände romarna sig säkra.
VIDEO: Så fungerade romarnas låssystem
I denna video kan du se hur romarnas vanligaste typ av lås fungerade.
För att ytterligare skydda sina värdesaker försåg de även sina kistor och skrin med små lås. De dyraste kistorna hade inbyggda lås, som fungerade på ett sätt som påminde om ytterdörrens lås.
Skillnaden var bara att de var så små att nycklarna kunde bäras som en ring på ett finger eller i en kedja om halsen.
Det gällde även nycklarna till de hänglås som låssmederna konstruerade. Låsen kunde vara så små att de gick att ta med på resan och därmed kunde skydda romarna var de än befann sig.
Som ett extra skydd var en del hus utrustade med ett särskilt rum för ägarens värdeföremål.
Det gällde till exempel det som kallas Menanders hus i Pompeji.
I det kunde ägaren, den förmögne Quintus Poppaeus, förvara sin förmögenhet i ett rum med tjocka väggar byggt i husets källare – naturligtvis reglat och låst.
Förmögna romare förvarade sina värdesaker i tunga kistor, som även kunde låsas. Den här kistan är från Pompeji.