Kejsar Nero

Möt Kejsar Nero: Konstnären från helvetet

Kejsar Nero var utsedd till att bli världens mäktigaste man, men han ville hellre spela musik och uppträda med teaterpjäser och poesi. Och den paranoide Nero visade ingen nåd gentemot personer som försökte hålla honom borta från tiljorna.

Kejsar Nero var utsedd till att bli världens mäktigaste man, men han ville hellre spela musik och uppträda med teaterpjäser och poesi. Och den paranoide Nero visade ingen nåd gentemot personer som försökte hålla honom borta från tiljorna.

Bridgeman

Nero hade ett kort och vansinnigt liv. Endast 30 år blev det (37 till 68 e.Kr.). Fjorton av dem var som kejsare av Rom.

Hans historia känns bekant: överklasspojken som hellre vill vara konstnär.

När intrigerna i Rom och hans mors ränker serverade honom kejsarmakten på ett silverfat valde han dock att tacka ja.

Han blev både kejsare och konstnär för en publik, som hyrdes in för att jubla åt hans framträdanden.

Lär känna Nero och hans tid här.

Fram till Roms förste kejsare Augustus död år 14 e.Kr. var imperiet framgångsrikt och stabilt. Hans efterträdare blev emellertid alltmer galna.

Tiberius var paranoid, Caligula utnämnde sin häst till konsul, och Claudius beskrevs som en dreglande dåre.

År 54 kom Nero till makten men även han visade sig snart vara direkt olämplig som kejsare i romarriket.

Nero vinnar talangtävling

Kejser Nero uppträder i teater

Nero uppträdde ofta på teatern – något som romarna föraktade.

© Bridgeman

De nästan 8 000 åskådarna tror knappt sina ögon denna sommardag år 59 e.Kr.

En knubbig ung man med tovigt skägg har nyss klivit in på Roms största teaterscen, Pompejus teater.

Trots den högtidliga miljön är mannen klädd i långa, fladdrande kläder och högskaftade stövlar, och kastar sig oberörd och med en högtidlig min ut i en recitation av en lång dikt.

Plötsligt stiger ett vrål av uppskattning från läktarna:

”Åh, Apollo!” Mannen har inte ens hunnit till de sista stroferna förrän jublet bryter ut.

Åskådarna tycks älska diktaren med det udda utseendet, och de kräver att ”den gudomliga stämman” ska delta i sångtävlingen som snart ska börja.

Mannen tvekar en stund – fullständigt överväldigad av folkets hyllningar. Detta är nämligen hans debut på tiljorna i Rom.

Sedan lägger han en pollett i en lerkruka, som tecken på att han tänker delta.

Två soldater ur pretoriangardet bär genast upp artistens lyra på scenen, och på en stor divas manér påbörjar han ett långt solonummer.

Bland åskådarna råder det nu inte minsta tvekan om vem som kommer att vinna tävlingen.

Det kommer garanterat att bli den knubbige debutanten. Han själv var säker på seger redan innan han klev upp på scenen.

Den unge mannen är nämligen ingen mindre än romarrikets kejsare – Nero, 21 år gammal.

Portarna är låsta

Den romerske kejsar Nero i cirkus.

Kejsar Nero är van att vända tummen ner och inte skona gladiatorer som besegrats i arenan. De reglerna gäller dock inte när Nero själv uppträder. Verket är utfört av Wilhelm Peters.

© Public domain

Nero sjunger i timmar i det gassande solskenet, medan soldater ur pretorian­gardet patrullerar på läktarna och pryglar eller anhåller alla som inte applåderar eller som haft oförskämdheten att falla i sömn under framträdandet.

Utgångarna är låsta och folk måste spela döda om de vill bli utburna. En gravid kvinna tvingas föda sitt barn på läktaren.

Samtidigt för­söker romare ur de högre samhällsskikten tränga sig in; de är rädda för att bli straffade för att de inte varit närvarande vid denna stora premiär.

Deras rädsla är befogad; kejsaren är synnerligen kinkig när det gäller sitt konstnärskap.

Många som har försökt övertala Nero att hålla sig borta från under­klassens nöjen har avrättats eller landsför­visats, men den här gången har den unge kejsaren varit fast besluten att romarna skulle få beundra hans enastående konstnärliga talanger – kosta vad det kosta ville.

Politik intresserade inte Nero

Nero och hans mor, Agrippina Minor

Nero och hans mor, Agrippina Minor (Agrippina den yngre). Romerskt guldmynt från cirka 54 e.Kr.

© Public domain

Nero föddes år 37 e.Kr. av adelsdamen Agrippina, som med våld och list förde fram sin son till att överta kejsartiteln ­efter Claudius.

Kejsaren hade redan en son, Britannicus, men efter att han gift sig med Agrippina adopterade han den 12-årige Nero och gjorde honom av okänd anledning till sin arvinge.

Samtidigt kallade Agrippina hem den berömde filosofen Seneca från dennes exil på ön Korsika.

Filosofen skulle ge Nero bästa tänkbara utbildning inom ­filosofi och politik. Men den begåvade ynglingen hade helt andra intressen.

Redan när han var liten blev det nämligen uppenbart att det inte var stor­politik utan konst, musik och idrott som tilltalade den unge tronföljaren.

Nero följde hästtävlingarna med stor passion och diskuterade ständigt de senaste resultaten med sina kamrater.

Romersk hästkapplöpning

I en kappkörning föll Nero av. Trots det utsågs han till vinnare.

© Shutterstock & Art Archive/ Picture Desk

Kejsaren vann – även när han inte deltog

Fyra grekiska städer turades om att arrangera årets stora idrottsspel – förutom år 66 då spelen slogs samman så att Nero kunde delta i allihop.

Uppemot 5  000 augustianer – Neros personliga fanklubb – hade rest med kejsaren.

Icke förvånande vann Nero alla de tävlingar han deltog i – och även några där han inte ens varit när­varande.

Efter sin resa till de grekiska spelen återvände Nero hem med hela 1 808 förstaplaceringar.

Kvällarna ägnade han aldrig åt att lära sig det politiska hantverket, han föredrog att teckna, sjunga och spela lyra.

Antagligen kunde Seneca ha ingripit, men eftersom han var rädd för att bli tvingad i exil igen mörkade han sin elevs brist på framsteg.

Detta blev ödesdigert, hävdade den romerske historikern Suetonius.

Fröet till framtida konflikter såddes redan här:

”Han älskade att teckna, måla och formge statyer. Men framför allt drevs han av ett behov av att bli populär. Var och en som mottog folkets jubel, betraktade han som en rival.”

Filosof försökte styra tonårskejsaren

Kejsar Neros ställföreträdare filosofen Seneca

Filosofen Seneca försökte förgäves ingjuta lite förnuft i Nero.

© Album/Scanpix

Stoiker som ställföreträdande kejsare

Under Neros första tid vid makten styrde filosofen Seneca riket. Men det blev allt svårare för honom att kontrollera Nero, som ville gå sina egna – och betydligt festligare – vägar.

Neros mor Agrippina visste att hon behövde skaffa en exceptionell och mycket lugn lärare till den unge vildbasaren till kejsare.

Det var egenskaper som den stoiske filosofen Seneca besatt.

Han satte en ära i att uppträda så intelligent och kontrollerat som möjligt – och var därmed raka motsatsen till festprissen Nero.

Tillsammans med sin kollega Burrus fungerade Seneca som ställföreträdande kejsare under Neros vildaste ungdomsår, då han även skrev flera filosofiska verk till försvar för den unge rebellen. Men år 62 e.Kr. råkade Seneca i onåd hos Nero, som misstänkte honom för att roffa åt sig guld.

Senare – år 65 e.Kr. – blev de båda riktiga ovänner då Seneca misstänktes vara delaktig i ett kuppförsök mot kejsar Nero.

Som straff tvingades han begå självmord, trots att det var mycket osannolikt att han skulle ha deltagit i komplotten mot sin forne skyddsling.

Rivalen Britannicus mördades

Bankett i kejsar Neros palats

Ulpiano Checa: Bankett i kejsar Neros palats. Illustration till den polske författaren Henryk Sienkiewicz roman ”Quo Vadis” från 1896. Romanen utspelar sig under förföljelserna av kristna på kejsar Neros tid.

© Wikimedia Commons

När Claudius förgiftades år 54 – troligen av Agrippina – tog den blott 16-årige Nero över tronen.

Han var dock så omogen att rådgivarna Seneca och Burrus i praktiken styrde riket.

Särskilt upp­seende­väckande var att Seneca själv skrev Neros tal och officiella uttalanden.

Under tiden ägnade sig Nero åt sin konst och – till sin mors stora besvikelse – även åt nattliga utsvävningar.

Agrippina var så missnöjd med sonens brist på ambitioner att hon hotade med att sätta Claudius biologiske son Britannicus på tronen i stället.

Nero blev ursinnig och gjorde allt för att förödmjuka sin tre år yngre styvbror och rival.

Under en blöt fest under den så kalla­de saturnalia-högtiden utmanade Nero plötsligt Britannicus att sjunga för sina gäster.

Till allas häpnad steg Claudius biologiske son upp på scenen och sjöng vackert om att han förlorat tronen och sin far, vilket möttes med stor sympati av alla – förutom Nero.

Några månader senare sjönk Britannicus ihop med fradga kring munnen under en middagsbjudning.

På Neros order hade någon blandat dödligt gift i vinet.

Britannicus mördas av kejsar Nero

Nero lät giftmörda sin styvfar Claudius biologiske son, Britannicus, sedan modern hotat med att installera honom på tronen.

© Bridgeman

Det var en varning till hela Rom, och medan Seneca fick fullt upp med ett intellektuellt försvar för den unge Neros gärning fortsatte den unge kejsaren med sina ­utsvävningar som om ingenting hade hänt.

På nätterna klädde han ut sig till slav eller vanlig romare, drack sig berusad och levde rövare i huvudstadens mest ljusskygga kvarter.

Där stal han ur bodarna, drack ohämmat och förgrep sig på förbipasserande kvinnor och pojkar.

Under en våldtäkt blev han tagen på bar gärning och fick en rejäl omgång stryk av kvinnans make – den unge senatorn Julius Montanus – som inte hade upptäckt vem våldtäkts­mannen egentligen var.

Senare, medan Nero slickade sina sår i palatset, tvingades Montanus att begå självmord.

Efter den händelsen tog Nero alltid med sig livvakter under sina nattliga eskapader.

Kejsar Nero – tidslinje

Huvud av kejsar Nero från en stor staty

Kejsar Neros huvud från en staty som varit omkring 240 centimeter hög.

© Public domain

30 år som konstnär. 14 år som kejsare

Här är de viktigaste årtalen i kejsar Lucius Domitius Ahenobarbus – även kallad Nero – liv. Hans liv var kort. Han blev inte mer än 30 år gammal.

37

Nero föds den 15 december år 37 e.Kr. Hans far är Lucius Domitius Ahenobarbus, hans mor är Agrippina den yngre.

40

Neros far dör. Agrippina skickas i exil.

41

Claudius blir kejsare. Efter maktskiftet upphävs Agrippinas exil, och hon kan återvända till Rom.

49

Kejsar Claudius gifter sig med Agrippina, Neros mor.

50

Claudius adopterar Lucius Domitius Ahenobarbus, som döps om till Nero, som var ett vanligt släktnamn i kejsar Claudius del av familjen.

53

Nero gifter sig med 16-åriga Claudia Octavia, som är dotter till kejsar Claudius och Valeria Messalina – och därmed Neros styvsyster.

54

Nero blir romersk kejsare den 13 oktober.

59

Nero låter mörda sin mor Agrippina.

62

Nero låter skilja sig från Octavia. Hennes oförmåga att bli gravid anges av Nero som orsak till skilsmässan. Nero skickar Octavia i exil och låter kort därefter döda henne.

62

Nero gifter sig med Poppaea Sabina, enligt källorna endast tolv dagar efter Octavias död.

63

Poppea föder Nero en dotter. Dottern dör dock endast några månader gammal.

64

Rom brinner. Det ryktas att Nero spelade lyra medan staden brann.

65

Poppea blir gravid igen. Hon avlider medan hon är gravid, enligt källorna efter ett gräl med Nero, då han ska ha sparkat henne i magen.

68

Ett uppror mot Nero bryter ut. Nero flyr från Rom och begår självmord den 9 juni. Han är då 30 år gammal.

Nero var i dåligt sällskap

Kejsarens dåliga vanor blev knappast bättre av att Nero påverkades av sina dryckesbröder Marcus Otho och Claudius Senecio.

De hetsade honom ständigt att släppa alla hämningar och strunta i sina rådgivare Seneca och Burrus:

”Är du rädd för dem?” frågade de. ”Inser du inte att du är Caesar – att du har makt över dem, och inte tvärtom?”

Nero tog till sig deras ord och bröt snart mot allt som ansågs vara lämpligt uppförande för en ung kejsare.

En simpel lyra-spelare vid namn Terpnus fick flytta in i palatset; han skulle lära Nero att spela på det grekiska instrumentet, som överklassen avskydde.

Nero experimenterade även med att försköna sin hesa sångröst och tog till mycket okon-ventionella metoder: kejsaren tog laxermedel, gjorde tarmsköljningar, åt mängder med purjolök och styrketränade mellangärdet genom att lägga blyplattor på magen.

Redan som barn fängslades Nero av konsten. Han ägnade helst all tid åt att spela musik, skriva poesi och spela teater.

Rekonstruktion av lyra
© Jerzy Kociatkiewicz, Bridgeman & Jordi Aixala

Instrument

Greken Terpnus lärde Nero att spela lyra – ett instrument som påminner om en harpa. Enligt vissa källor ägnade sig kejsaren åt att spela lyra stående på Roms murar medan staden brann år 64 e.Kr. Enligt den samtida grekiske författaren Dion Chrysostomos spelade Nero även vattenorgel, dubbelflöjt och säckpipa.

Kejsar Nero spelade säckpipa
© Jerzy Kociatkiewicz, Bridgeman & Jordi Aixala

Poesi

Även poesi stod högt i kurs hos den unge kejsaren. Han underhöll sina middagsgäster med improviserade dikter på en bestämd versfot, varefter han bad någon skräckslagen gäst att avsluta dikten på ett korrekt sätt.

Orgeln fungerar endast med vatten
© Jerzy Kociatkiewicz, Bridgeman & Jordi Aixala

Sång

Nero sjöng gärna, trots att han enligt vissa källor inte kunde. Det berättas t.ex. att Terpnus efter flera lektioner gav upp sina försök att lära Nero sjunga – men i stället för att tala om det berömde han kejsaren för hans skönsång.

Agrippina stod i vägen

Rådgivarna Seneca och Burrus såg oroligt på medan Nero kämpade för att bli en duktig musiker.

Kejsaren hade presenterat en hopplös skattereform för dem och det var helt uppenbart att han helt saknade politisk talang.

Därför lät de tonåringen sköta sig själv medan de tog över det praktiska arbetet med att styra riket.

Nu var det bara Agrippina som övervakade Nero.

Hon hade vigt sitt liv åt sonens karriär och till och med arran­gerat ett äktenskap med den respektabla Octavia – en kvinna som Nero inte brydde sig det minsta om.

Byst av Agrippina den yngre

Romersk byst av Agrippina den yngre.

© Creative Commons

Historikern Tacitus skriver att Agrippina försökte hindra Nero från att ägna sig åt sina stora intressen.

Stridsvagnar, lustspel och poesitävlingar passade sig inte alls för en kejsare, ansåg hon.

Innan han fyllde 21 år omgav sig kejsaren med en mängd lättfotade kvinnor, men år 59 kom en kvinna med mycket mer utstrålning och skönhet in i Neros liv: den 29-åriga Poppaea Sabina.

Hon visste hur hon skulle hantera Nero och retade honom genom att kalla honom pupillum – ett hjälplöst barn – och hon krävde att han skulle göra sig av med sin manipulerande mor och skilja sig från Octavia.

Precis som Neros dryckesbröder tryckte Poppaea Sabina på hans ömma punkt.

Nero var plågsamt medveten om att många romare ansåg att Agrippina styrde kejsaren som en marionett.

Nero tyckte att modern var manipulativ och maktlysten och beslöt därför att röja henne ur vägen.

”Begrav era svärd här, platsen där monstret blev till.” Neros mor Agrippina pekade på sitt sköte då hon blev mördad av sonens hantlangare.

Efter en blöt fest försökte han dränka Agrippina ­genom att låta sänka hennes lyxskepp.

Hon lyckades dock ta sig i land, men ­hittades snart och blev ihjäl­stucken av ­Neros hantlangare.

Strax innan hon dog pekade Agrippina mot sitt sköte och sade:

”Begrav era svärd här, platsen där monstret blev till.”

Nero tog iskallt emot nyheten om sin mors död:

”Först i dag fick jag kontrollen över imperiet.”

Genom mordet öppnade Nero en ny dörr, enligt historikern Tacitus:

”Efter det kastade han sig ut i de värsta avskyvärdheter, som respekten för modern tidigare hade begränsat”, skrev han.

Tacitus överdrev inte.

Sedan Nero försäkrat sig om att romarna inte tänkte vända sig emot honom på grund av mordet, firade han sin nyvunna frihet med en överdådig fest där tusen gäster drack och gick på teatern under flera dagar.

I samma veva lät Nero bygga en ny amfiteater som kunde fyllas med vatten, och där släppte han ut fisk, sälar och kanske även isbjörnar.

I andra arenor lät han exotiska djur som flodhästar och renar springa omkring, till publikens förtjusning. Nero passade även på att förödmjuka adeln.

Roms förnämsta personer tvingades uppträda med dans och skådespel, och tvingades även slåss mot vilda djur som simpla gladiatorer.

Vanligt folk, där­emot, överöstes med gåvor eftersom den unge kejsaren var rädd att folket skulle göra uppror.

Numrerade bollar kastades ut bland åskådarna på amfiteatrarna, och de lyckliga vinnarna kunde få allt vad en romare kunde drömma om: tama fåglar, säd, slavar, guld, silver, juveler, fartyg och hela lant­egendomar.

Nero själv satt på en balkong och tittade på, mycket nöjd med sig själv.

Domus Aurea – Neros drömpalats

Neros drömpalats, Domus Aurea – det gyllene huset – stod bara i några år. Nero var så avskydd att hans efterträdare rev palatset för att utplåna alla spår efter honom.

Byggår: 64–68 e.Kr.
Yta: ca 1 milj. m²
Antal rum: drygt 300

© Altair4.com

För litet för en kejsare

Nero tyckte att det gamla palatset var alldeles för litet. Vid flera tillfällen påpekade han att han behövde mycket mer plats.

© Altair4.com

Jättelik staty över Nero

I palatset lät Nero resa en ca 35 meter hög förgylld bronsstaty. Kolossen, som den kallades, föreställde Nero som solguden Helios.

© Altair4.com

Trädgården var full med djur

När Nero ville ha lugn och ro gick han ut i sitt privata zoo. I den idylliska trädgården bodde mängder av exotiska djur.

Huliganer hyllade Nero

Förutom jättefesterna kunde Nero nu äntligen även anordna egna lekar, i form av ungdomsfestivalen Juvenalia, där utvalda unga män och kvinnor ur alla samhällsklasser tävlade inom poesi och sång.

Spelen ägde rum utomhus runt en stor bassäng.

Ännu en gång tvingades rika och mäktiga personer, även ur adeln, finna sig i förödmjukelsen att uppträda på en scen precis som fattigt folk.

Nero förbjöd dem till och med att bära mask; alla skulle kunna känna igen dem.

En förnäm dam i 80-årsåldern, Aelia Catella, tvingades till exempel uppträda som pantomimdansös – ett av de mest ringaktade yrkena i Rom.

Nero själv uppträdde offentligt för första gången i Rom, men hade med sig sina egna anhängare – augustianerna.

De fick bra betalt för att ropa uppmuntrande slagord som ”Åh, Apollo!” under och efter Neros framträdanden – en hänsyftning till ljusets och musikens gud i den grekiska mytologin.

Det gjorde dock inte någon större skillnad att ­augustianerna satt på läktarna; kejsaren var redan självklar segrare i poesi- och musiktävlingarna.

Men de avlönade beundrarna kunde alltid användas som huliganer och sättas in mot eventuella konkurrenter.

Enligt Tacitus var det därför en skara generade senatorer och en ”ombesörjande” Burrus som pliktskyldigt närvarade vid de extravaganta spelen år 59.

Burrus och Seneca hade mycket svårt att acceptera att Nero ställde upp i sångtävlingen, men när kejsaren dessutom ville delta i kappkörning fick de nog.

Efter hård kritik från sina rådgivare flyttade Nero tävlingen till Vatikankullen utanför stads-gränsen och sina rådgivares fördömande blickar.

Platsen var emellertid svårtillgänglig för kejsarens anhängare, och därför lät Nero bygga en ny bro över Tibern.

Kejsaren ville förstås inte tävla inför tomma läktare.

Neros fester fick kritik

Året därpå organiserade Nero en mer professionell festival, Neronia, som skulle arrangeras vart femte år och fira hans tillträde som kejsare.

I festivalen ingick tävlingar i poesi, retorik, sång och gymnastik samt kappkörningar.

En av den tidens mest beundrade diktare, Lucanus, vann föga förvånande första pris i sin kategori med ett verk som hette Laudes Neronis – hyllning till Nero.

Priset var en lagerkrans av guld, som han genast överräckte till den ekonomiskt trängde kejsaren. Samtliga pristagare följde hans exempel.

Råd­givarna Seneca och Burrus log artigt under spektaklet och berömde Nero för hans skönsång och lyrspel, men i själva verket avskydde de alltihop.

”Varför ska vi se på fulla män som raglar omkring på stranden och båtar som seglar förbi på skandalösa lust­turer?” skrev Seneca.

Festerna blev allt vildare

Giovanni Muzzioli Nero-målning

Poppaea med Octavias avhuggna huvud framför Nero. Målning av Giovanni Muzzioli från 1876.

© Creative Commons

Nero kom undan med sin extravaganta ledarstil i några år, men år 62 blev han plötsligt ensam.

Då avled rådgivaren Burrus oväntat, och Seneca klarade inte av att styra den gigantiska romerska statsapparaten ensam.

Tacitus hävdade att Nero själv hade förgiftat Burrus, som var den siste ­konservativa rösten i palatset.

Hur som helst fanns det nu ingenting kvar som tyglade Nero, och den 24-årige ­kejsaren bjöd in professionella fest­prissar och bråkmakare som Tigellinus till sitt palats.

Enligt Tacitus hade Tigellinus ”en enkel härkomst, en dålig barndom och en tvivelaktig mog-nad”.

Trots detta fann han och Nero snabbt varandra, eftersom Tigellinus också älskade sport, och snart utnämndes han till ledare för pretoriangardet och fick stort inflytande.

Tigellinus uppmanade Nero att göra vad han ville med sin obegränsade makt – ett råd som kejsaren följde men inte riktigt klarade av att hantera.

Han lät exempelvis halshugga sin före detta hustru Octavia och det avhuggna huvudet visades sedan upp för Poppaea Sabina.

Sabina Poppaea, kejsar Neros hustru

Enligt den romerske författaren Suetonius (cirka 70–130 e.Kr) sparkade Nero i raseri sin höggravida hustru Poppaea Sabina till döds.

© Bridgeman

Nero uppmuntrade även våld på ­teatern och kastade själv stenar och bänkar omkring sig.

År 64 försvann de allra sista spåren av statsman hos Nero.

Gardeschefen arrangerade en bankett där han uppfyllde kejsarens vildaste fanta­sier.

Nero blev inbjuden till en lyxbåt på en sjö som dagen till ära fyllts med exotiska fiskar från främmande länder.

Båten drogs av manliga prostituerade i roddbåtar som dekorerats med guld och elfenben.

Under tiden låg Nero, Tigellinus och deras vänner på mjuka kuddar och njöt av en utsökt festmåltid.

Längs stranden hade Tigellinus byggt tillfälliga värdshus, fulla med lättklädda kvinnor, som Nero seglade in till med jämna mellanrum.

Senare in­vaderade hela sällskapet privata hem där husägarna tvingades spendera hela förmögenheter på mat, vin och underhållning åt de objudna gästerna.

Festens bisarra klimax kom då Nero lät ­sig vigas vid en man som hette Pythagoras.

”Kejsaren drog en slöja för ansiktet, vittnen tillkallades. Hemgift, bröllopsfacklor, brudsäng fanns på plats. Allt det som natten normalt döljer, kunde folk se i fullt dagsljus”, skrev Tacitus.

Rom brann

Roms brand

Historikern Suetonius hävdade att Nero låg bakom branden i Rom.

© Bridgeman

Senare samma sommar stod Rom i lågor.

En eldsvåda spred sig okontrollerat och mer än halva staden förstördes under nio helvetiska julidagar. En av de mest seglivade historierna om Nero spreds samtidigt.

Han påstods ha spelat lyra och reciterat en dikt om Trojas undergång medan han dansade på
murarna runt den brinnande staden.

Andra källor påstår att Nero, som befann sig utanför staden, skyndade hem för att leda hjälparbetet.

”Nero ville ha äran att grunda en ny huvudstad och kröna den med sitt eget namn.” Historikern Suetonius

Kristna blev syndabockar

Förföljelse av kristna i Rom

De kristna fick skulden för branden i Rom år 64 och dömdes till döden på bålet.

© Bridgeman

Hundratals hemlösa fick husrum i palatset, läger byggdes och spannmålspriserna sänktes.

Trots detta anklagade många kejsaren för att ligga bakom katastrofen.

”Nero ville ha äran av att grunda en ny huvudstad och kröna den med sitt eget namn”, skrev Suetonius.

Nero behövde syndabockar, och han valde en liten minoritet: de kristna.

Enligt Tacitus dömdes de till omänskliga straff:

”Klädda i djurhudar blev de slitna i stycken av hundar, eller korsfästa, eller dömda till bålet och brända så att de tjänade som belysning om natten.”

Historikerna är oeniga om ifall Nero brände ned Rom, men faktum är att han snart började bygga ett överdådigt palats på ruinerna.

”Nu kan jag äntligen bo som en människa”, sade Nero.

Bättre än sitt rykte?

Kejsar Nero fick hjälp att dö

Neros efterträdare gjorde allt för att svärta ned hans rykte.

© AKG Images

Neros rykte svärtades ned

Mördare, våldtäktsman och pyroman. Berättelserna om den dekadente Nero kommer från kejsarna efter honom, som ville rättfärdiga kuppen mot honom. Historikerna har på senare tid upptäckt att Neros eftermäle är mer nyanserat än så.

Ingenjörskonst

Kanal skulle förkorta restiden till sjöss

Nero ville anlägga Korinthkanalen i Grekland. Slavarna hann dock bara gräva fem kilometer innan Nero dog och projektet lades ned. Kanalen blev klar år 1893.

Arkitektur

Palatset var ett arkitektoniskt mästerverk

Neros gyllene hus, Domus Aurea, var kejsarens stora bidrag till den romerska arkitekturen. I roterande festsalar singlade blomblad och parfym ned från öppningar i taket.

Forskningsresor

Jakten på Nilens källa

År 62 sände Nero ut en expedition för att finna Nilens källa. De upptäckts-resande kom dock aldrig längre än till nuvarande Sudan. Nilens källa – Victoriasjön – upptäcktes inte förrän hela 1 800 år senare.

Brandsäkerhet

Rom byggdes säkrare

Efter branden i Rom år 64 e.Kr. organiserade kejsaren ett omfattande återuppbyggnadsarbete och de nya husen byggdes på ett mer brandsäkert sätt.

Folkets vän

Romarna levde i fred

Till skillnad från sin föregångare Claudius var kejsar Nero inte alls intresserad av erövringskrig, vilket sparade tusentals människoliv.

Neros sista tid

I samma veva blev kejsarens häftiga ­raseriutbrott allt värre.

När den gravida Poppaea Sabina blev arg för att han kom för sent hem från en kappkörning-stävling sparkade han henne i magen i blint raseri.

Både mor och foster dog av blödningarna.

Efteråt sörjde Nero djupt; han älskade Poppaea Sabina och ville väldigt gärna ha en arvinge.

Nu hade han tagit ­livet av sina närmaste släktingar, sina rådgivare och sin hustru.

Konsten och festerna var det enda han hade kvar – kärleken fann han aldrig igen.

Nero sökte tröst i ett hysteriskt leverne.

”Vilken stor konstnär dör inte med mig.” Neros sista ord, år 68 e.Kr.

År 67 lät han kastrera sig och gifte sig därefter med en manlig före detta slav, Sporus, som var slående lik Poppaea Sabina.

Sporus fick strikta order om att klä sig och uppföra sig som Poppaea Sabina, och kejsaren kysste honom oavbrutet.

I Grekland bad folk rentav till gudarna om att äktenskapet skulle bära frukt.

På teatern visade Nero upp sin galenskap för folket genom att bära en mask med Poppaea Sabinas ansiktsdrag och spela rollen som en mor som föder ett dödsdömt barn.

Folket började skämta om honom.

”Vad gör kejsaren?” började ett romerskt skämt. ”Han ligger och föder barn”, blev svaret.

Året därpå hade den romerska överklassen fått nog.

Nero hade missbrukat kejsartitelns värdighet, mördat respekterade medborgare, höjt skatterna och tömt statskassan i sina desperata försök att bli populär.

Legioner i Spanien och Germanien gjorde revolt och Nero planerade att fly till Alexandria och bo­sätta sig där som konstnär.

Men kuppmakarna agerade snabbt.

En natt år 68 vaknade Nero och såg att vakterna var borta. Kuppen hade börjat.

Med Sporus och tre tjänare flydde han till en villa utanför Rom, där han satt i timmar och samlade mod inför sitt självmord.

Till sist fick han hjälp med att skära upp halspulsådern.

”Vilken stor konstnär dör inte med mig”, sade den blott 30-årige kejsaren medan livet rann ur honom.