Kristen mobb mördade matematiker

Hypatias död fascinerede många

Så beskrivs Hypatias död i den engel­ske prästen och författaren Charles Kingsleys anti-katolska roman Hypatia – or New Foes with an Old Face från 1853.

Han är bara en av många som fascinerats av Hypatias livsöde och använt det för sina egna syften.

I Kingsleys roman framställs Hypatia som ung, men i verkligheten föddes hon någon gång mellan åren 350 och 370 och kan ha varit så gammal som 65 år när hon dog.

Hon växte upp i Alexandria som dotter till den grekiske vetenskapsmannen Theon.

Staden tillhörde det romerska imperiet, men hade varit regionens vetenskapliga och kulturella centrum i århundraden innan romarriket växte fram.

Levde för vetenskapen

På 400-talet e Kr pågick ännu veten­skaplig forskning i staden och en enorm bokskatt förvarades i det magnifika Serapeum, ett tempel helgat åt den grekisk-egyptiska guden Serapis.

Både biblioteket och templet var en nagel i ögat på Alexandrias ärkebiskop Theophilus. Sedan kristendomen blev statsreligion i det romerska imperiet hade mäktiga kyrkoledare utsatt oliktänkande för förföljelser.

Vetenskapsmän betraktades med misstänksamhet och beskylldes ofta för trolldom. Anklagelsen var inte så långsökt eftersom gränsen mellan vetenskap och vidskepelse var flytande vid denna tid.

Exempelvis var Hypatias far Theon matematiker och astronom, men intresserade sig även för astrologi och konsten att utläsa gudarnas vilja ur fågelläten.

Hypatia var mer rationellt lagd än sin far och överglänste honom som vetenskapsman. Hon var sin tids främsta matematiker, men var även astronom och konstruerade vetenskapliga instrument.

Hennes egen matematiska forskning har gått förlorad, men en del av de antika matematiska verk som överlevt till våra dagar är redigerade och kommenterade av henne. Hypatia valde att leva ensam för att kunna ägna sig åt vetenskap och filosofi.

En ovanlig kvinna

Detta var ovanligt nog för en kvinna, men hon gav också offentliga föreläsningar och spelade en viktig roll i Alexandrias politiska liv.

Hypatia under­visade i nyplatonsk filosofi, en religiöst färgad filosofi som såg den fysiska verkligheten som en återspegling av gudomliga idéer. Genom filosofiska diskussioner och matematikstudier skulle man nå fram till den gudomliga källan, Den Ende.

Nyplatonismen hade stort inflytande på den kristna läran om treenigheten men sammankopplades även med hedniska trossystem.

Hypatia dyrkade inga gudar

Hypatia själv dyrkade varken de anti­ka gudarna eller den kristne guden. Bland hennes lärjungar fanns både hedningar och kristna och kanske även judar.

Dessa unga män ur romarrikets elit älskade sin lärare och genom dem fick hon ett betydelsefullt politiskt nätverk.

Inom Alexandrias elit fanns en stolthet över stadens gamla hedniska traditioner som främst symboliserades av tempelkomplexet Serapeum där en enorm blå staty av guden Serapis tronade beklädd med guld och ädla stenar.

Tiden höll dock på att rinna ut för hedningarna. År 391 förbjöd den romerske kejsaren hednisk gudsdyrkan och Alexandrias ärkebiskop Theophilus skicka­de sina trosfränder för att förstöra Serapeum.

Men templet försvarades av hedningar som förskansat sig därinne, beredda att dö för de gamla gudarna. Kristna som dödades när de försökte ta sig in upphöjdes till martyrer av kyrkan.

Politiskt inflytande blev farligt

Eftersom han hade kejsarens stöd lyckades Theo­philus till slut få kontroll över templet. Ansiktet på Serapis staty höggs sönder med en yxa och gudabilden släpades genom gatorna.

Hedningarnas ledare försökte övertyga sina anhängare att det bara var gudens jordiska manifestation som nu förstördes, men många lät omvända sig till kristendomen.

Delar av templets skatter såldes till förmån för de fattiga, andra förvandlades till kristna kultföremål. Theophilus lät bränna de böcker som förvarades i Serapeum och byggde om templet till en kristen kyrka.

Hypatia och hennes lärjungar deltog troligtvis inte i försvaret av Serapeum, men hon måste ha sörjt över förstörelsen av biblioteket och förstått att än värre tider var att vänta för den som inte ville lyda kyrkans ledare.

Länge skyddades hon av stadens prefekt Orestes, men när Theo­philus dog år 412 och efterträddes av sin makthungrige brorson Kyrillos blev hennes politiska inflytande en livsfarlig belastning.

Kyrillos ville överta de befogenheter som prefekten, kejsarens rep­resentant i Alexandria, hade. Maktkampen mel­lan männen, som båda hade egna beväpnade styrkor, skapade stor oro i staden.

Orestes stöddes av stadens elit, både hedningar och kristna, liksom av Hypatia som var hans nära vän och rådgivare.

Kyrillos försökte stärka sin ställning genom att fördriva kristna med avvikande läror från staden och vände sig sedan mot Alexandrias judar, en folkgrupp som funnits i staden sedan den grundades år 332 f Kr.

Enligt en kristen krönikör utbröt konflikten på Alexandrias teater dit Orestes gått för att njuta av en dansföreställning. Många judar hade för vana att gå på teatern på lördagarna istäl­let för att helga den judiska sabbaten.

Kyrillos hade skickat en av sina män dit för att spio­nera och provocera fram oroligheter. Spionen upptäcktes av judarna som pekade ut honom för prefekten som lät gripa och misshandla mannen.

Mordräd mot stadens judar

Kyrillos blev rasande, han kallade till sig judarnas äldste och varnade dem för att provocera stadens kristna. Resultatet blev dock det motsatta.

En natt sprang en grupp judar genom de kristna kvarteren och ropade att en kyrka stod i brand. När de kristna rusade dit för att rädda helgedomen attackerades de av judar som gömt sig inne i kyrkan och många dödades.

För Kyrillos blev det ett gyllene tillfälle att öka kyrkans makt. Sedan han lett en folkmassa på en mord- och plundringsräd genom de judiska kvarteren fördrevs Alexand­rias judar från staden och deras synagogor omvandlades till kyrkor.

Hypatia utpekades som häxa

Orestes klagade över Kyrillos agerande inför kejsaren Theodosius II. Kejsarens reaktion är inte känd, men uppenbarligen insåg Kyrillos att han gått för långt och sökte förlikning med Orestes.

När prefekten avvisade Kyrillos tog denne hjälp av en grupp fanatiska munkar som bodde uppe i bergen utan­för Alexandria. Munkarna begav sig in till staden och stoppade Orestes när han red genom gatorna.

De anklagade honom för att vara hedning och en av dem, en viss Ammonius, slog prefekten i huvudet med en sten så att blodet forsade.

Ammonius greps och torterades till döds på Orestes befallning. Kyrillos gav Ammonius tillnamnet "den beundransvärde" och tillkännagav att han var en martyr som offrat livet för den kristna läran. Detta var dock alltför magstarkt för stadsborna och ärkebiskopen fick backa från helgonförklaringen.

Kyrillos tvingades inse att Orestes var alltför mäktig för att kunna angripas direkt. Däremot var prefektens vän Hypatia mer sårbar. Hon var inte bara kvinna och hedning utan ägnade sig dessutom åt vetenskap, en suspekt syssla i mångas ögon.

Kyrillos lät sprida ut rykten om att Hypatia var en häxa som försvagade Orestes kristna tro och sådde split mellan ärkebiskopen och prefekten.

Det var inte svårt för Kyrillos att övertyga vanliga människor om Hypatias skuld, för hon var inte folkkär. Hon och hennes lärjungar hade aldrig brytt sig om vanliga människors livsvillkor.

Folkmassa mördade Hypatia

I mars 415 attackerades Hypatia av en grupp fanatiska kristna när hon färdades i sin vagn genom staden. De hörde förmodligen till Kyrillos privata armé och leddes av prästen Petros.

Enligt en källa släpades Hypatia in i en kyrka där hon hackades till döds med lerskärvor. I andra versioner släpades hon runt på gatorna tills hon dog eller så brändes hon till döds.

Mordet på Hypatia var dödsstöten för Alexandrias vetenskapliga traditioner och hennes död har fått symbolisera inledningen på en mörk, fanatisk tidsålder.

För Kyrillos var mordet en triumf. Inför kejsaren lyckades han framställa Hypatia som en hednisk häxa och Orestes tvingades lämna Alexandria.

Framtida prefekter var sedan noga med att inte utmana ärkebiskopens makt. Kyrillos av Alexandria vördas i dag som ett helgon både inom den ortodoxa och den katolska kyrkan