I juli år 64 efter Kristus utbröt en brand i några bodar bakom Roms hästkapplöpningsbana. Många av stadens hus var byggda av trä, så branden spreds snabbt till flera bostadskvarter.
Branden rasade i över en vecka. Tusentals människor blev hemlösa och många miste livet. Att kejsar Nero låg bakom katastrofen var den romerske författaren Suetonius (70–130) övertygad om: ”Under förevändningen att han var missnöjd med de gamla byggnadernas utseende och ogillade de smala, krokiga gatorna satte han eld på staden”, skrev Suetonius i sitt verk om de romerska kejsarna.
Vansinnig kejsare jublade från sitt torn
”Han iakttog elden från Maecenas torn och jublade, som han sa, över lågornas skönhet, medan han iklädd scenkläder sjöng sin dikt Plundringen av Ilion”, fnös Suetonius, som arbetade inom den kejserliga administrationen och i likhet med Roms övriga överklass föraktade alla skådespelare.
Suetonius medgav dock att Nero lät återuppbygga staden i sten för att göra den mer brandsäker. Han skrev även att kejsaren bekostade verandor med platta tak, som gjorde det möjligt att släcka bränder på de övre våningarna.