I dag är det en privatsak att sköta sin personliga hygien, men för romarna var det något socialt. Varje dag besökte de flesta fria romare något av de många offentliga badhusen, där besökarna både tvättade sig och träffade vänner och bekanta för att småprata eller diskutera affärer.
Badanläggningen var indelad i ett antal rum, som romarna i regel besökte i en viss ordning.
Ett av de populäraste rummen var caldarium, värmerummet, där besökarna kunde låta värme och ånga mjuka upp kroppen innan de gick ner i en uppvärmd bassäng.
Värmerummet värmdes upp med ett centralt värmesystem, hypokaust. Systemet bestod av en stor ugn eller ett eldfat, som oftast stod i ett angränsande rum och sköttes av slavar.
Värmen och röken från elden leddes via en öppning in under badrumsgolvet, som vilade på ett stort hålrum. Därifrån leddes värmen vidare till små kanaler mellan tegelstenarna i väggen.
Resultatet blev att badrummet värmdes upp underifrån och från sidorna samtidigt. För att utnyttja värmen optimalt byggdes de romerska baden så att caldariet alltid var placerat närmast elden.
Historikerna vet inte säkert hur varma de romerska värmerummen kunde bli. En kvalificerad gissning är att temperaturen låg kring femtio–femtiofem grader.