Hur utbredd var korsfästelse i romarriket?
I romarriket betraktades döden på korset som det mest brutala och förödmjukande straffet, och det utdömdes endast för extraordinärt grova brott. Men hur ofta avrättade romarna dödsdömda på korset?
Korsfästelse var ett straff för de mest förkastliga brott som begåtts av slavar och fattiga.
Korsfästelser nämns i flera antika källor, men ingen av dem nämner hur ofta romarna tillämpade korsfästelse som straff.
Den grekiske historikern Appianos berättar att general Crassus lät korsfästa 6000 slavar längs vägen till Rom efter ett uppror år 71 före Kristus. Historikern Josefus skriver att romarna år 70 efter Kristus avrättade ett stort antal judar.
Trots dessa massavrättningar hade de flesta romerska medborgare troligen aldrig sett en korsfästelse.
Brutalt och förödmjukande straff
Döden på korset betraktades som det brutalaste och mest förödmjukande straffet och tillämpades endast mot slavar och medlemmar av underklassen, som begått extraordinärt förkastliga brott – såsom förräderi.
Inte heller arkeologiska fynd kan ge något klart svar på hur utbredda korsfästelser var. Eftersom de dödsdömda lämnades kvar på korset och inte fick begravas känner forskarna endast till ett skelett, som kan ha tillhört en korsfäst man.
Döden på korset avskaffades under 300-talets första hälft, när kejsar Konstantin den store tog kristendomen till sig.