Arkeologiska utgrävningar visar att ett av historiens mäktigaste imperier, romarriket, grundlades som en liten handelsstad vid Tiberns strand under 700-talet f.Kr.
Under de följande 1 200 åren växte den oansenliga orten till världens största stad.
Rom blev huvudstad i ett mäktigt jätterike som omfattade enorma landområden i såväl Europa som Afrika och Asien.
Erövringståg var nyckeln till storhet
De nya territorierna erövrades genom ett antal framgångsrika erövringståg som kompletterades av en välfungerande administration och bra infrastruktur.
Under rikets storhetstid, århundradet efter Jesu födelse, hade de romerska härförarna lyckats erövra ett rike med mellan 50 och 90 miljoner invånare – motsvarande omkring 20 procent av hela dåtidens världsbefolkning.
Så blev Rom ett jätterike
Scipio Africanus 236–183 f.Kr.
Romarna har redan erövrat den italienska halvön då general Scipio besegrar kartagerna under det andra puniska kriget (218–201 f.Kr.). Rom blir Medelhavets stormakt och vägen till kolonierna i Nordafrika och Melanöstern ligger fri.
Julius Caesar 100–44 f.Kr.
I ett mäktigt fälttåg besegrar Julius Caesar de krigiska grupperna i norr och gör Gallien (dagens Frankrike) romerskt. Imperiets gränser sträcker sig nu ända till Engelska kanalen och Rhen.
Trajanus 53–117 e.Kr.
Som Roms sista stora erövrarkejsare utvidgar Trajanus sitt rike i både Östeuropa och Mellanöstern. Under Trajanus når romarriket sin höjdpunkt och består av ett område på hela fem miljoner km² – ett territorium som idag delas av 48 länder.