Historisk invasion flippar ut i knasigheter

Den brittiska tv-serien ”Britannia” blir mer fantasy än fakta i skildringen av romarnas ockupation av Storbritannien för 2 000 år sedan.

Den brittiska tv-serien ”Britannia” blir mer fantasy än fakta i skildringen av romarnas ockupation av Storbritannien för 2 000 år sedan.

AA Film Archive/Alamy Stock Photo

Den 26 augusti år 55 före Kristus försökte Julius Caesar invadera Storbritannien. Några år tidigare hade den romerske härföraren erövrat det keltiska området Gallien i Västeuropa, och nu ville han ta makten över kelternas sista bastion på Brittiska öarna.

Men invasionen gick inte som planerat. När Caesar seglade in i Pegwell Bay i närheten av vår tids Canterbury möttes han av en armé av keltiska krigare.

Romarna blev tvungna att slå till reträtt, och först nästan hundra år senare, år 43 efter Kristus, återvände stormakten – denna gång med 400 fartyg och 20 000 man under ledning av general Aulus Plautius.

Ännu en gång möttes de av orädda keltiska klaner – med förstärkning i form av människooffrande druider, som behärskade svart magi.

Så lyder upptakten till den brittiska tv-serien ”Britannia”, och det blir snabbt uppenbart att serien, som kan ses på HBO Nordic, är mer inriktad på fantasy än på fakta.

Se trailern till ”Britannia”

Höga druider offrar till gudarna

”Britannia” berättas genom ett lapptäcke av olika rollfigurer. Huvudskurken är den sadistiske general Aulus Plautius. Andra verkliga personer som den romerske kejsaren Claudius dyker också upp, men det är inte mycket i skildringen av dessa personer som hämtats från historien.

Druiderna skildras som romarnas starkaste motståndare i ”Britannia”, men de påminner mest om utmärglade narkomaner med en svaghet för piercingar och tatueringar. De keltiska trollkarlarna röker sig höga som hus för att komma i kontakt med underjordens andar.

De offrar människor för att erhålla gudarnas gunst och kan hypnotisera människor till att skära huvudet av sina vänner enbart genom att titta på dem. En av druiderna – spelad av den danske skådespelaren Nikolaj Lie Kaas – är dessutom besatt av en demon.

© Tumblr

Serien: Stonehenge är hemvist för svart magi

Druidernas magiska högborg är det så kallade Amber Palace, som uppenbarligen är baserad på verklighetens Stonehenge. Där kommer de i kontakt med gudarna för att få hjälp att utöva sin svarta magi.

© Shutterstock

Verkligheten: Stonehenge var en gravplats

På 1600-talet hävdade den engelske fornforskaren John Aubrey att Stonehenge uppförts av druider och att platsen använts som offerplats åt gudarna. Senare fynd tyder dock på att monumentet snarare fungerade som en keltisk gravplats.

”Britannia” ger alltså ingen större inblick i de händelser som ledde till romarnas invasion av Storbritannien, snarare är serien en skruvad fantasyberättelse med magiska inslag utan förankring i historien.

Den högst uppsatte druiden, Veran, påstås till exempel vara över 10 000 år gammal och en av de första människorna som satte sin fot på jorden. Senare återuppstår hans bror Harka från de döda.

Till seriens försvar ska sägas att historikerna vet väldigt lite om kelterna och druiderna från denna period. Kelterna var ett skriftlöst folk, och de enda källor som vi känner till härrör från romarna.

Julius Caesar beskrev kort efter sin misslyckade invasion av Storbritannien kelterna och druiderna så här: ”Kelterna tror att de kan hänrycka gudarna genom att slakta fångar och brottslingar, och när dessa tar slut offrar de till och med oskyldiga.”

© AF archive/Alamy Stock Photo

Serien: Plautius är en blodtörstig krigare

Aulus Plautius är den romerske general som ledde romarna i kampen mot kelterna. Han skildras som en brutal ledare, som inte drar sig för att döda sina egna män och korsfästa sina slavar.

© Pinterest

Verkligheten: Mer strateg än blodig bödel

Plautius var den förste romerske guvernören i Britannien. Han var en skicklig taktiker, som spelade ut de keltiska stammarna mot varandra, men de brutala bestraffningarna överlät han sannolikt åt sina lokala kommendanter.

Roms senare härskare påstod även att druiderna offrade människor genom att tvinga dem att äta giftig mistel och sedan stänga in dem i en stor människostaty, som brändes på ett bål.

Historiker är i allmänhet eniga om att romarnas beskrivningar av kelterna som barbariska hedningar som ägnade sig åt magi och människooffer är överdrivna. År 1984 fann arkeologer dock kvarlevorna av den så kallade Lindowmannen, som ger visst stöd åt romarnas berättelser.

Den mumifierade kroppen är någorlunda intakt efter 2 000 år i en mosse, så det gick att göra ganska omfattande undersökningar av den. Arkeologerna konstaterade att mannen knivhuggits och strypts, innan han lagts i mossen. Hans mage innehöll pollen från mistel, som druiderna enligt sägnerna gav till sina offer, innan de dödade dem.

© Sky Group

Serien: Mäktiga kvinnor leder kelternas kamp

Två av de mäktigaste keltiska ledarna är Antedia och Kerra, som slår ihop sina stammar. På slagfältet går de båda kvinnorna i täten i kampen mot romarna.

© National Portrait Gallery & Shutterstock

Verkligheten: Det fanns andra mäktiga drottningar

Antedia och Kerra är påhittade för serien, men det fanns starka keltiska kvinnor. Mest berömd är drottning Boudicca, som regerade över icenerna och år 61 efter Kristus ledde ett stort uppror mot romarna.

”Britannia” är fördummande

”Jag hoppas att serien gör pedantiska historienördar rasande. Min inställning är att jag grep mig an berättelsen så ärligt som möjligt, och om det inte funkar för somliga, så struntar jag faktiskt i det”, har seriens skapare, Jez Butterworth, sagt till den brittiska tidningen The Guardian.

Trots att det är ont om historiska fakta om perioden och druiderna har ”Britannia” alltså ingen intention att öka vår förståelse av kelterna och deras mystiska druider. Resultatet är att serien framstår som en blandning av ”Game of Thrones” och ”Asterix”.

Den märkliga och utflippade resan genom romarnas invasion av Storbritannien är emellanåt både underhållande och medryckande, men som historielektion är serien i bästa fall frustrerande och i värsta fall fördummande.

VÄRLDENS HISTORIAS BETYG: 1/6 STJÄRNOR