Fyra galna arvingar korrumperade Caesars dynasti
Den ene roade sig med att kasta folk utför klippor. En annan tänkte utse sin häst till konsul. En tredje betraktades som idiot redan som barn och en fjärde sparkade ihjäl sin hustru. På bara 54 år lyckades Caesar-dynastins sista fyra kejsare skaka hela imperiet i dess grund-valar.

Julius Caesar mördades år 44 f.Kr., och mordet resulterade i det romerska kejsardömets uppkomst.
Den 15 mars 44 f.Kr. steg den nyutnämnde diktatorn Julius Caesar in i den romerska senaten. En större klunga romerska senatorer omringade honom genast.
Några minuter senare var Caesar död, mördad med 23 knivhugg.
Motivet till mordet var att många republiktrogna senatorer fruktade att Caesar tänkte utropa sig själv till enväldig kung. Följderna blev dock tvärtemot vad senatorerna tänkt sig.
Efter mordet kastades romarriket in i ett blodigt inbördeskrig om makten.
Caesars adoptivson, den blott tjugoårige Gaius Octavius (senare kejsar Augustus) slöt sig samman med Caesars gamle stridskamrat Marcus Antonius.
Två år efter mordet besegrade de Caesars mördare och därefter delade de makten i riket.
Efter år av svåra konflikter blev det slutligen krig mellan de två makthavarna – ett krig som Antonius förlorade år 31 f.Kr.
Fyra år senare utnämndes Augustus till romarrikets förste kejsare.
När han dog 14 e.Kr. övertog fyra familjemedlemmar tronen i tur och ordning – den ena brutalare och galnare än den andra.