Romarna älskade sina hundar.
Så mycket att satirikern Juvenalis misstänkte att de i valet mellan att rädda hunden eller partnern skulle välja hunden.
Denna gravinskription från Rom visar hur nära de stod:
Gallien avlade mig, och pärlostron från det rika havet gav mig mitt namn. Namnets ära passar min skönhet.
Jag var tränad att modigt ströva omkring i de outforskade skogarna och jaga ludet vilt bland kullarna, ovan att vara fastbunden av tunga kedjor eller bli brutalt slagen på min snövita kropp.
För jag var van vid att ligga i min herres och härskarinnas knä och bemästrade konsten att vila på min utlagda filt.
Även om jag ibland var i stånd att uttrycka mer än jag hade rätt till med min oartikulerade mun – tillhörande en hund – var det ingen som var rädd för mitt skällande.
Men jag har redan mött mitt öde, drabbad under en ödesdiger valpfödsel – jag, som jorden nu täcker under denna lilla marmorplatta.
Margarita.
(Namnet Margarita betyder pärla).