En gladiator var folkhjälte i pöbelns ögon

En gladiator var en topptränad slav eller krigsfånge som utkämpade blodiga strider på arenan. Hade man stor framgång som gladiator hyllades man som folkhjälte och var framförallt populär i Roms underklass.

En gladiator levde ett kort liv

En gladiator kämpade i arenan två-tre gånger om året och varje kamp tog omkring 10-15 minuter. För att se till att striderna varade så länge som möjligt matchades gladiatorerna mot motståndare som var lika stora och lika rutinerade. Men inte ens de skickligaste gladiatorerna blev särskilt långlivade. De flesta hann aldrig delta i tio kamper, och bara några få nådde 30 års ålder.

När en gladiator erkände sig besegrad i arenan, sträckte han upp ett finger i luften, och kampen stoppades. Därefter kunde åskådarna bestämma om förloraren skulle avrättas direkt eller friges.

Berömda gladiatorer:

  • Flamma deltog i 34 kamper. Innan han dog, 30 år gammal, valde han bort friheten fyra gånger och fortsatte som gladiator.

  • Spartacus startade ett stort slavuppror åren 73–71 f.Kr. och ledde cirka 70 000 slavar i krig mot Roms stridsvana legioner.

  • Carpophorus slogs främst mot vilda djur. I en kamp dödade han en björn, ett lejon och en leopard. Han fällde 20 djur den dagen.

Den dagliga träningen för en gladiator

Alla gladiatorer var knutna till en skola där de tränade och bodde. Eleverna undervisades hela dagarna av f.d. gladiatorer, och på kvällarna låstes de in i små celler. Maten bestod av bland annat korn och bönor som gav eleverna ett skyddande fettlager kring buken.

Fiskaren.

Retiarius hade bara en dolk, en treudd och ett nät och tyngdes inte av någon rustning. Han rörde sig snabbt runt i arenan och försökte fånga sin motståndare i nätet innan han högg till med sin dolk. Foto: Osprey Publishing

 Smygaren.

Thrax hade ett krokigt sica-svärd och kunde träffa motståndaren på ställen dit ett vanligt svärd inte nådde. Han hade dessutom en liten sköld, höga benskydd och en hjälm och var därmed en av de mest välskyddade gladiatortyperna. Foto: Osprey Publishing

Spetsaren.

Hoplomachus utnyttjade sitt spjuts långa räckvidd. Han kunde både kasta vapnet och sticka med det, men om han förlorade sitt spjut fick han klara sig med sitt andra vapen: en liten dolk. Foto: Osprey Publishing