Den gode, den onde och den galne: Sju romerska kejsare du bör känna till

Roms förste kejsare

År 27 före Kristus, efter ett utdraget inbördeskrig, kröntes Gajus Octavius till Roms förste kejsare.

Senaten gav den nye kejsaren namnet Augustus, ”den vördnadsvärde”. Hans över 40 år långa regeringstid från år 27 före Kristus till år 14 efter Kristus blev känd som Pax Romana, den romerska freden.

Freden och framstegen smittade av sig på imperiets huvudstad, som försågs med imponerande byggnadsverk. Ett exempel är det storslagna Pantheon, som står kvar än i dag.

”Jag fann Rom byggt av tegel och jag lämnade det byggt i marmor”, sa Augustus själv om sin regeringstid.

Efter sin död förklarades Augustus vara en gud, en ära som bara två män fick under den 500 år långa perioden av romerska kejsare.

Rikets ledare gömde sig på Capri

År 14 efter Kristus tog Augustus 56-årige styvson Tiberius över makten.

Den nye härskaren, som var misstänksam mot allt och alla, förklarade i ett av sina första beslut att det hädanefter var ”förräderi att skriva eller säga något negativt om kejsaren”.

Beslutet fick långtgående konsekvenser. Den romerske historikern Tacitus beskrev Tiberius regeringstid som ”en rutten, jämmerlig tid med på tok för många ja-sägare”.

Nickedockorna till trots kunde Tiberius inte släppa sin förföljelsemani. Den romerske kejsaren valde därför att isolera sig i sitt palats på ön Capri, där han bodde i 26 år. Hans beslut skickades med kurir till Rom, där ryktena om Tiberius vansinne bara växte efter hand som åren gick.

Enligt historierna förgrep sig Tiberius bland annat på pojkar i sin villa och lät mörda alla som han uppfattade som förrädare.

Romarna tyckte inte alls om sin kejsare, så när han dog år 37 ropade massorna: ”I Tibern med Tiberius!” – floden där brottslingar begravdes.

Sexgalen sadist får makten

År 37 efter Kristus intog Caligula tronen i Rom. Under de följande fyra åren skulle romarna leva under en av de mest skrupelfria härskarna i imperiets historia.

Enligt Seneca beordrade Caligula bland annat under ett gladiatorspel sina vakter att kasta in ”delar av publiken på arenan i pausen för att bli uppätna av de vilda djuren”, eftersom han hade tråkigt.

Den nye romerske kejsaren Caligula hade även en förkärlek för att besöka stadens horhus, iförd peruk och långa draperingar.

När han gick sina turer genom Rom och fick se en attraktiv kvinna tvekade han inte att bjuda in henne och hennes man på fest i palatset. Hans inbjudan var förknippad med livsfara om kvinnan tackade nej.

Seneca den yngre beskrev Caligula som en sinnessjuk kejsare. Han var sexgalen och hetlevrad och han njöt av att döda.

Efter endast fyra år vid makten mördades den galne kejsaren Caligula år 41 av tre officerare i pretoriangardet.

Handikappad kejsare vinner romarnas hjärtan

Hans egen mor kallade honom ”ett missfoster till människa”, och enligt vissa källor såg familjen helst att Claudius hölls borta från offentligheden, eftersom han både stammade, dreglade och var halvdöv.

Trots det utropades Claudius år 41 till ny romersk kejsare, efter att soldaterna bakom mordet på Caligula överraskande nog avlade trohetsed till honom, sannolikt för att riket behövde mer ödmjuka kejsare än Caligula och Tiberius.

Claudius belönade dem med den nätta summan 15 000 sestertier och satte därefter i gång med att bevisa sitt värde.

Sina fysiska skavanker till trots visade sig Claudius vara en duglig kejsare. Han införde bland annat en lag om att slavägare inte fick lov att slå ihjäl en slav när han eller hon blev sjuk och han gjorde det möjligt för människor från provinserna att få romersk medborgarrätt.

Claudius bemödade sig också om att förbättra Roms spannmålsförsörjning, så att den romerska befolkningen inte skulle riskera att drabbas av svält.

Dessa saker – i kombination med de hundratals gladiatorspel som han anordnade – bidrog till att göra den handikappade kejsaren populär bland folket.

Som den förste kejsaren sedan Augustus förklarades Claudius vara en gud efter sin död år 54.

Använde kristna som levande facklor

Kejsar Nero var bara 17 år när han fick makten år 54. Folket insåg snart att de hade fått en galen kejsare på halsen.

Först lät han döda sin mor och sedan var det hans hustrus tur.

”Ingen furste före mig har förstått hur mycket han kan tillåta sig”, skröt Nero enligt Suetonius.

Mest cyniskt agerade den romerske kejsaren när en fjärdedel av Rom brann ner till grunden år 64.

Då avnjöt Nero – påstås det – synen av de flammande lågorna från sitt palats medan han sjöng och spelade lyra. När han beskylldes för att ha orsakat branden lade han skulden på de kristna.

Kejsaren lät några av de utvalda syndabockarna bli uppätna levande av hundar.

Andra smordes in i tjära och hängdes upp i palatsets trädgård, där de fungerade som facklor när vakterna satte eld på dem på kvällen. En orkester såg till att överrösta offrens skrik.

Rom andades lättat ut när Nero dog år 68.

”Tänk vilken konstnär världen nu förlorar”, löd hans sista ord.

Mur skulle skydda riket

Hadrianus, som blev Roms kejsare år 117, såg det som sin viktigaste uppgift att stabilisera romerska rikets gränser.

I tio år reste han runt i alla avkrokar för att personligen kontrollera att provinserna styrdes ordentligt och att inga fiender kunde hota världens mäktigaste rike.

Under sitt besök i provinsen Britannia beslutade Hadrianus att uppföra sin berömda, 120 kilometer långa försvarsmur i norra England, som med fem meter höga murar skulle hindra skotska stammar från att invadera.

Med 1,5 kilometers mellanrum låg ett litet fort, och därutöver hade Hadrianus mur 16 stora borgar omgivna av vallgravar.

Även längs andra delar av romerska rikets tusen mil långa gräns lät Hadrianus uppföra befästa anläggningar. Den romerske kejsaren lät även anlägga ett vägnät, vilket underlättade logistiken i riket, där alla vägar till slut ledde till Rom.

Dumheten var kejsarens fiende

Få romerska kejsare var så eftertänksamma som Marcus Aurelius, som tog över makten år 161. När även hans adoptivbror Lucius Verus eftersträvade posten hotade inbördeskrig.

För att undvika ett blodbad gjorde Aurelius adoptivbrodern till medregent. Först efter Verus död år 169 blev Marcus Aurelius ensam kejsare, och trots att han ofta låg i krig för att romerska rikets gränser var hotade, var han mest engagerad i att skapa rättvisa och harmoni.

Han ändrade arvslagen så att barn kunde ärva sin mor och han förbättrade slavarnas förhållanden genom att använda skådespelare i gladiatorspel.

Aurelius eftersträvade även en inre harmoni där hat och hämndlystnad inte styrde hans agerande. Han skrev ner sina tankar i hela tolv filosofiska böcker, där han bland annat påpekade att ”ondska människor emellan beror på dumhet”.

Han ansåg inte heller att han som kejsare var höjd över andra människor. ”Varför gråta över mig i stället för att tänka på pesten och så många andras död?” sa han på sin dödsbädd år 180, då en pestepidemi hade tagit livet av en fjärdedel av romerska rikets befolkning.