Flammas hjälm hade bara två små titthål för att motståndarens treudd inte skulle komma åt ögonen på honom.
1. Flamma vägrade lämna dödens arena
Tusentals gladiatorer dog på romarrikets otaliga arenor – fattiga, okända och föraktade.
Ett unikt undantag var gladiatorn Flamma, som omkring år 50 e.Kr. bokstavligen slog sig fram till rikedom och berömmelse.
Flamma kom från provinsen Syrien och var, som de flesta av sina medkämpar, troligen en slav som sålts till en gladiatorskola.
De flesta nya gladiatorer överlevde inte mer än två-tre strider i arenan, och inte ens de allra skickligaste klarade mer än 10-12 kamper innan de dödades.
Gladiatorn Flamma var i en klass för sig. Han stred som så kallad secutor, som var utrustad med ett kort svärd, en stor sköld och hjälm.
Secutorns motståndare var oftast retiarius, som var lätt beväpnad med ett nät och en lång treudd. För att besegra denna blixtsnabba fiende behövde den tunge secutor ha en imponerande fysik – och det hade Flamma.
Enligt texten på Flammas grav hann arenakrigaren utkämpa 34 strider, och segrade i 21 av dem. Antalet segrar är ett av de högsta i romarrikets historia.
Texten berättar även att nio av gladiatorns strider slutade oavgjort, och att han förlorade fyra gånger. Alla fyra gångerna tyckte publiken så mycket om Flammas insats att de gav honom missio, det vill säga benådade honom.
Flamma har otvivelaktigt tjänat stora pengar på sina segrar. Och genom segrarna fick han dessutom chansen att vinna ett pris som i de flestas ögon var mycket värdefullare: sin frihet.
Inte mindre än fyra gånger erbjöds Flamma ett symboliskt svärd av trä – rudius – som tecken på att han kunde lämna arenan som en fri man.
Han tackade dock nej varenda gång – arenan var hans liv. Enligt gravtexten dog den segerrike gladiatorn vid 30 års ålder. Ingen vet säkert om han dog i samband med en strid på arenan.
Styrkor Antalet segrar tyder på att Flamma var extremt stark fysiskt och mentalt.
Flammas karriär varade i 13 år. De flesta gladiatorer överlevde bara några år i arenan.
Han är den ende gladiatorn som man vet tackat nej till friheten fyra gånger.Svagheter Förlorade fyra kamper och överlevde bara för att publiken benådade honom.
Som secutor-gladiator var Flamma skyddad av både sköld och hjälm. Hans motståndare, retiarius, var däremot nästan helt oskyddad och därmed relativt enkel att besegra.
Gladiatorn Urbicus hustru reste en gravsten över honom då han dött, bara 22 år gammal.
2. Urbicus nådde toppen på rekordtid
I egenskap av primus palus, medlem i den högsta gladiatorkategorin, tillhörde gladiatorn Urbicus (cirka år 250) den absoluta eliten i arenan. Vid bara 22 års ålder hade han redan överlevt 13 kamper.
För att få titeln primus palus vid så unga år måste Urbicus ha varit en ovanligt skicklig gladiator. Men det finns tecken på att Urbicus blev dumdristig av sina framgångar.
Segerrika gladiatorer fick ibland bestämma om en besegrad motståndare skulle leva eller dö.
Det verkar som om Urbicus benådade en motståndare, som han senare mötte i arenan och förlorade mot. På Urbicus gravsten står det:
”Mitt råd är att alltid döda den man du besegrat.”
- Styrka/svaghet Urbicus blev elitgladiator vid ovanligt unga år. Dödades i strid 22 år gammal, troligen av en gladiator han tidigare hade besegrat.
År 71 f.Kr. besegrades Spartacus och hans slavarmé av den romerske fältherren Crassus.
3. Spartacus tog upp kampen mot supermakten
Romarrikets mest berömde gladiator hann av allt att döma aldrig strida i någon arena. Däremot gick han till historien som framgångsrik upprors•ledare.
Spartacus (död ca år 71 f.Kr.) hade möjligen deserterat ur romerska armén då han tillfångatogs och såldes som slav till en gladiatorskola.
Han och nästan 80 medfångar lyckades dock rymma från skolan.
Spartacus besegrade Roms soldater gång på gång, och hans här omfattade till slut uppemot 120 000 förrymda slavar.
År 71 f.Kr. krossades slavarmén av romarna och Spartacus dödades.
- Styrka/svaghet Spartacus var en lysande fältherre. Så vitt man vet vann han inga reguljära gladiatorkamper på någon arena.
Kamper mot vilda djur var en fast del av underhållningen i romarrikets arenor.
4. Carpophorus var rovdjurens största skräck
På romarrikets arenor förekom inte bara gladiatorspel. Nästan lika populära – och farliga – var kamperna mot vilda djur.
Bland de så kallade venatores var Carpophorus den bäste.
Enligt diktaren Martial dödade Carpophorus en björn, ett lejon och en leopard under en och
samma kamp, och i en annan dödade han 20 vilda djur. Hans beundrare kallade
honom Herkules.
- Styrka/svaghet Dödade farliga, stora rovdjur med spjut. Rovdjur är inte lika farliga som gladiatorer.
Commodus stred klädd i lejonskinn och beväpnad med klubba, precis som sagohjälten Herkules.
5. Commodus besegrade vem som helst
I antal segrar var kejsar Commodus (161–192) den mest framgångsrike i Rom.
Enligt egen utsago vann han 1 000 kamper – troligen klädd som hjälten Herkules. Siffrorna är dock kraftigt överdrivna.
Dessutom vågade ingen gladiator göra sig ovän med Roms mäktigaste man genom att göra för stort motstånd.
- Styrka/svaghet Var en skicklig bågskytt. Kunde bl.a. skjuta huvudet av springade strutsar. Hans kamper mot djur och människor var delvis regisserade.