Romarna älskade dans, men i första hand som åskådare.
”Ingen dansar nykter annat än om han är galen”, hävdade politikern och filosofen Cicero. I likhet med sångare och skådespelare förknippades dansare nämligen med prostitution, och de var ofta slavar från Grekland eller Spanien.
Yrkesgränserna var flytande i underhållningsbranschen, eftersom så kallade infames fick använda alla sina förmågor för att behaga publiken.