Ciceros brev om gladiatorspel

Vilda djur, överdådiga scenuppsättningar och gladiatorstrider hänförde publiken, när Roms enorma Pompejusteater år 55 före Kristus blev den första av sitt slag som bjöd in åskådare. Cicero, en av stadens ledande profiler, imponerades inte av blodbadet.

Vilda djur, överdådiga scenuppsättningar och gladiatorstrider hänförde publiken, när Roms enorma Pompejusteater år 55 före Kristus blev den första av sitt slag som bjöd in åskådare. Cicero, en av stadens ledande profiler, imponerades inte av blodbadet.

Falkensteinfoto/Imageselect & Shutterstock

Rom, Italien, oktober 55 f.Kr.

Cicero til Marius

Om gikt eller någon annan åkomma hind­rade dig från att besöka teaterföreställningen, så kan du betrakta dig som lyckligt lottad snarare än klok.

Men om du medvetet avstod från att delta i något som fick alla andra att i förväg slå bakut av hänförelse, och valde att inte delta, trots att din hälsa tillät det, så gläder jag mig å dina vägnar.

Det gör jag av två anledningar.

© Lise Pearson/Imageselect

Marcus Tullius Cicero

Levde:

106–43 före Kristus.

Nationalitet:

Romersk.

Sysselsättning:

Advokat, filosof och politiker.

Civilstånd:

Gift två gånger och far till en dotter och en son.

Känd för:

Cicero utmärkte sig genom att göra politisk karriär, trots att han endast tillhörde riddarståndet.

Han gjorde sig känd genom sina tal. Ciceros logiska ­argument bildade skola för senare retoriker, medan lingvister betraktar hans enkla latin som en särskilt fin variant.

För det första är jag glad att du inte är sjuk. För det andra gläder det mig att du använde din fritid på ett klokt sätt.

Jag är glad att du var förnuftig nog att hoppa över föreställningarna.

De är ett tidsfördriv som andra människor fascineras av helt utan anledning.

Du har utan tvekan tillbringat din fritid på det mest utsökta sätt, eftersom du praktiskt taget lever helt isolerat i din härliga villa.

Du hade säkert trevligt, gömd i din lilla studiekammare, medan du njöt av utsikten över bukten och hamnen i Misenum genom det fönster som du låtit sätta där för just det ändamålet.

Men medan du njöt av morgonen – säkert med lite lätt lektyr – var vi andra tvungna att uthärda att vara instängda i en stor folkmassa, medan vi beskådade ett antal pantomimer.

Föreställningen försatte oss i det närmaste i koma, så sömniga blev vi.

Medan du kunde njuta av resten av dagen på precis det sätt som du själv valde, var vi tvungna att genomlida den ”underhållning”, som Spurius Maecius ansåg att vi skulle uppskatta.

”Vad är det då för nöje i att se på sexhundra mulor hopträngda på scenen?” Cicero.

Om du är nyfiken på vad föreställ­ningarna innehöll, så kan jag berätta för dig att det var otroligt extravagant.

Men det var garanterat inte något som skulle fallit dig i smaken.

Hur den är kan jag ju tänka mig, eftersom jag utgår från att den i hög grad liknar min egen.

För det första så var skådespelarna som deltog pensionärer, som hade lockats tillbaka till scenen för det här tillfället.

Men man måste säga att det inte var utan anledning som de dragit sig tillbaka!

I synnerhet din favorit, vår vän Aesopus, var så dålig att han förtjänade applåder – om han kunde gå med på att låta sig pensioneras helt och hållet!

I början av föreställningen, i en scen där hans rollfigur ska avlägga en ed, tappade han rösten under den replik som lyder:

”Om jag med flit skulle bedra er.”

Jamen, behöver jag säga mer?

Du vet ju själv hur det är med de föreställ­ningar som inte längre är vad de en gång i tiden var.

Den överdrivna scenografin dränker dessutom fullkomligt den lätthet som föreställningarna borde ha.

Den slags överdåd är jag övertygad om att du helst skulle vilja slippa.

Vad är det då för nöje i att se på sexhundra mulor hopträngda på scenen under uppförandet av Klytaimnestra eller i att se på tretusen vinfat, när de uppför Den trojanska hästen?

För att inte tala om horder av infanterister och kavallerister, som med en märklig blandning av vapen av alla de slag utkämpar ett låtsaskrig.

Massorna var överväldigade av synen, men jag vet att du mer än gärna hade sluppit se det.

"Folk tyckte ju synd om elefanterna, som – tyckte många – hade något närmast mänskligt över sig.” Cicero.

Jag tvivlar på att du skulle ha uppskattat de grekiska dramerna eller improviserade farserna, i synnerhet med tanke på att sådant inte förekommer i Pompeji.

Och du har ju som bekant så lite till­övers för grekerna att du till och med undviker att gå på Grekernas gata, när du ska hem från staden till din villa.

Hur skulle någon kunna tro att du skulle ha uppskattat att se atleter tävla? Jag vet hur mycket du avskyr gladiatorer.

Till och med Pompejus medger att de är slöseri med både tid och pengar.

Resten av föreställningen gick ut på jakter med vilda djur.

Det var två jakter om dagen i fem dagar. Överdådigt var det, det kan ingen förneka.

Men hur kan en bildad person njuta av att se en ynklig vekling bli slaktad av ett djur, som är många gånger starkare än han – eller finna något nöje i att se ett djur bli genomborrat med spjut.

Och även om det någon gång skulle ha varit intressant, så har man ju redan sett det hela till leda. I dag bjöds det sannerligen inte på något nytt.

Den sista dagen var reserverad för elefanterna. De osofistikerade massorna var helt hänförda av dem, men i själva verket tyckte de inte om att se det.

Folk tyckte ju synd om elefanterna, som – tyckte många – hade något närmast mänskligt över sig.

Ciceros brev har tryckts i flera utgåvor. Denna version är från 1300-talet.

© Marinero Vakulinchuk

Jag kan lugna dig med att jag varken går omkring och är olycklig eller lever ett liv i sysslolöshet.

Rättsfallen låter mig inte ha något liv.

Jag har länge varit trött på rättegångar, men det var jag faktiskt redan för länge sedan, när jag var ung och ambitiös.

Den belöning som jag får står dessutom inte på långa vägar i proportion till mina stora ansträngningar, och ofta måste jag försvara män som inte förtjänar min begåvning.

Mitt tämligen långa brev till dig avspeglar därför på intet sätt min översvallande fritid, utan snarare min översvallande kärlek till dig.

Jag vet inte om du minns det, men jag lovade i ett av mina tidigare brev att berätta om föreställningen, så att du inte skulle vara ledsen att du missade den.

Om jag lyckats med det är jag glad.

© Shutterstock

Epilog

Pompejusteatern var i många år Roms enda teater och förblev i århundraden stadens finaste.

Byggnaden stod dessutom modell för alla senare teatrar i riket.

Föreställningar med gladiatorer och vilda djur fortsatte att underhålla Roms befolkning, som betraktade dem som en viktig del av livet i staden.