Romarna var tokiga i krigarkungen Alexander den store.
Det gällde även Octavianus – sedermera kejsar Augustus – som under ett besök i Alexandria i Egypten år 30 före Kristus ville se den makedoniske kungens lik.
I Juni 323 f.kr. rammes Alexander den store af en mystisk sygdom, og dør i en alder af 32 år.
Vid det laget hade Alexanders balsamerade kropp legat i ett mausoleum i 250 år och var ganska ankommen. Trots sin ålder ska kroppen dock ha varit välbevarad.
Enligt den romerske författaren Dio Cassius kunde Octavianus inte låta bli att pilla på kroppen, vilket resulterade i att Alexanders näsa bröts av.
Octavian overtager i 44 f.kr. magten over Romerriget efter Julius Cæsar.
Flera hundra år senare försvann Alexanders kropp spårlöst – men näsan försvann alltså först.
