Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Antikens folk var miljöbovar

Många tror i dag att antikens greker och romare levde i perfekt harmoni med naturen. Men forskningen avslöjar att det var precis tvärtom. Antikens folkslag utnyttjade naturen hänsynslöst och var orsak till att miljö, liksom växt- och djurlivet, förändrades för lltid.

Getty Images

Vilda djur dödades för nöjes skull

Slakten på tiotusentals vilda djur på romarrikets arenor förändrade Medelhavsregionen för all framtid. De första djurkamperna – venationes – i Rom anordnades år 186 f.Kr., då fältherren Marcus Nobilior lät professionella jägare döda lejon och pantrar.

Den blodiga showen blev en succé. År 169 f.Kr. anordnades en ännu större föreställning där 63 leoparder och 40 björnar dödades på arenan under publikens jubelvrål.

Makthavarna tvingades ständigt hitta på allt blodigare nöjen för att behålla folkets gunst. År 55 f.Kr. lät härföraren Pompejus döda 600 lejon och 20 elefanter i Circus. Politikern Cicero skrev med avsky om mordet på elefanterna, som trumpetade hjärtskärande i sin dödsångest:

”Vilken glädje kan en man av kultur känna då ett så enastående djur genomborras av ett jaktspjut?”

Djurkamperna ledde till att Roms närområden snart tömdes på djur. T.ex. vägrade Cicero, som var provinsguvernör i Kilikien i nuvarande Turkiet, att låta sitt folk fånga fler leoparder till arenan eftersom det knappt fanns några kvar.

I stället blev Nordafrika den främsta jaktmarken, och när Colosseum invigdes år 80 e.Kr. fick 9 000 djur sätta livet till.

Det rekordet slog kejsar Trajanus 27 år senare, då han lät slakta 11 000 djur. Experter bedömer att minst 2,5 miljoner djur dödades på romerska arenor under de drygt 700 år som djurkamperna pågick.

© Scala Archives & Corbis/AOP

Viltet jagades hänsynslöst

Roms djurkamper var inte den enda orsaken till att djurarter försvann. Greker och romare jagade för nöjes skull, främst de stora djuren som försvann från sina områden.

På 300-talet klagade en författare över att elefanterna försvunnit från Nordafrika, lejonen från Grekland och flodhästarna från Nilen.

Antikens djurarter försvann

Fram till omkring Kristi födelse smög lejon runt i Grekland, och vildåsnor och noshörningar betade på Nordafrikas slätter.

I takt med att romarriket expanderade utrotades såväl dessa som många andra djurarter. En av antikens diktare skrev om Nordafrika:

”Dina slätter får ej längre besök av djurflockar, du skälver inte längre under lejonens rytande, ty kejsaren har fångat ett enormt antal i sina nät.”

Arenans djur flådde varandra

Romarna lät djuren som skulle slåss på arenan svälta, så att de högg varandra, galna av hunger. Såväl flodhästar som björnar och tjurar sågs på ”dödens arena”.

Bridgeman & Shutterstock

5 utdöda djur

1. Leopard

Namn: Panthera pardus

Område: Grekland

Beskrivning: Forskarna är oeniga om när den europeiska leoparden dog ut. Leopardben från Grekland har dock daterats till århundradet e.Kr, vilket tyder på att de sista utrotades under antiken.

Bridgeman & Shutterstock

5 utdöda djur

2. Lejon

Namn: Panthera leo europaea

Område: Grekland och Balkanområdet

Utrotning: Enligt filosofen Aristoteles (384–322 f.Kr.) fanns det lejon i Grekland på hans tid. Omkring 100 e.Kr. hade dock de sista lejonen i Europa utrotats genom jakt.

Bridgeman & Shutterstock

5 utdöda djur

3. Björn

Namn: Ursus arctos crowtheri

Område: Nordafrika

Utrotning: Den bruna björnen levde ur­sprung­ligen i hela Nordafrika från Marocko till Libyen. Romarna jagade djuret så att det till sist bara fanns i Atlasbergen. De sista dog ut på 1800-talet.

Bridgeman & Shutterstock

5 utdöda djur

4. Noshörning

Namn: Ceratotherium simum

Område: Nordafrika

Utrotning: Enligt antika källor fanns noshörningar i forntidens Nordafrika. Allt tyder på att romarna utrotade djuret i regionen.

Bridgeman & Shutterstock

5 utdöda djur

5. Elefant

Namn: Loxodonta africana pharaoensis

Område: Nordafrika

Utrotning: Den nord­afrikanska elefanten fanns i stora delar av Nordafrika. Det väldiga djuret användes i krig men jagades också. Elefanten dog ut strax efter att romarna erövrat området.

Bridgeman & Shutterstock

Miljontals träd gick upp i rök 

Forntidens största miljöbov var metallindustrin. För att utvinna t.ex. järn eller silver byggde romarna och grekerna schaktugnar som hettades upp till över 1 000 grader. Värmen kom från träkol – i enorma mängder.

För att tillverka ett enda ton träkol gick det åt sju ton trä. Athens berömda silvergruvor i Lavrion gav 2,6 ton silver om året, vilket enligt forskarna måste ha krävt drygt 5 000 ton trä.

Och den romerska järnbruksstaden Populonia norr om Rom brände varje år upp motsvarande den årliga trädtillväxten i ett skogsområde på 4 000 km² – ungefär lika stort som Närke.

Arkeologerna bedömer att metall­industrin under den grekisk-romerska perioden hann avverka minst 280 000 km² skog i Medelhavsområdet.

Metallsmältningen framkallade även extremt giftiga gaser. Silvermalm innehåller t.ex. stora mängder bly som delvis förångas under smältprocessen.

Enbart silversmältningen vid den romerska Rio Tinto-gruvan i Spanien spydde ut så mycket bly i atmosfären att forskarna har kunnat mäta det i inlandsisen på Grönland.

© Lotte Nybo/Historie & Deutsches Archäologisches Institut

Mäktiga berg höggs sönder i småbitar

Både grekerna och romarna bröt ned hela berg av kalksten och marmor till sina tempel och andra skrytbyggen.

Bara till Parthenon-templet högg grekerna ut 20 000 ton marmor norr om Athen.

Forskarna bedömer att drygt 112 miljoner ton sten brutits under antiken i ett kalkstensbrott utanför staden Syrakusa på Sicilien.

Precis som grekerna älskade romarna marmor och byggde enorma tempel i hela imperiet.

De båda folkens destruktiva jakt på marmor och andra bergarter har efterlämnat eviga ärr i naturen.

Metalljakt gav månlandskap

Grekerna och i synnerhet romarnas gruvindustrier var impo­nerande, men samtidigt extremt förödande. Under århundradet före Kristi födelse utvann romarna 50 ton silver per år.

För varje ton silver bröts cirka 100 000 ton berg ned.

Störst skador orsakade romarnas hydrauliska gruvdrift, där de spolade bort hela berg av grus och sten med hjälp av vatten.

Än i dag finns romarnas gamla gruvområden kvar som karga månlandskap, från Jordanien i söder till England i norr.

Jordbruk gav stenöknar

Omkring år 360 f.Kr. skrev den grekiske filosofen Platon sorgset om tiden då Greklands berg var täckta av skog: ”Det man nu ser liknar, jämfört med förr, mest en sjuk mans tärda kropp – allt fett och den mjuka jorden är borta.”

Enorma skogsområden hade nämligen avverkats för att ge plats åt jordbruk och betesmarker. När träden försvann spolade vinterregnen så småningom ned den lösa jorden till floderna och vidare ut i havet. Kvar blev hårt berg där bara buskar och snår kunde växa.

Romarna gjorde samma misstag som grekerna och högg ned stora skogar i bl.a. Italien, Spanien och Portugal med liknande resultat. Ännu värre gick det när de erövrade Nord­afrika, som hade frodiga skogar överallt.

Diktaren Lucanus beskrev hur Marockos träd försvann: ”In i dessa hittills okända skogar kom våra yxor: Vi finner borden till våra banketter vid världens ände.”

Där skogen stått sådde romarna vete, men utan träd uppstod erosion och den bördiga jorden spolades ut i Medelhavet.

Erosion: Jordbruk gav stenöknar

Bönderna fällde traktens skogar med yxa och såg.

Scala Archives

1. Orörd sluttning

Ursprungligen var Greklands bergssluttningar täckta av skog som band jorden. När det regnade höll skogen kvar vattnet och släppte långsamt ut det i små bäckar.

Skogen består av stora och små lövträd, till exempel ekar.

Scala Archives

Jord i ett några meter tjockt lager ligger ovanpå klippan och hålls kvar av vegetationen.

Scala Archives

2. Skogad sluttning

När träden på sluttningen fällts torkade små­bäckarna ut på sommaren. På vintern spolade skyfall iväg det torra jordlagret nedför sluttningen.

Träden fälls och i stället används ytan som åker eller betesmark.

Scala Archives

2. Skogad sluttning

Regnvatten rinner ohindrat nedför sluttningen i kraftiga strömmar och drar med sig jorden.

Floden blir slutstation för både regnvattnet och jorden det dragit med sig.

Scala Archives

3. Jordlagret är borta

Med tiden spolade regnet bort all den bördiga jorden från sluttningen och vidare ned i floden. Kvar fanns bara den kala klippan där varken träd eller grödor kunde växa.

Jorden har spolats bort. Bara tåliga buskar och snår kan växa på sluttningen.

Scala Archives

3. Jordlagret är borta

Floden för det mesta av jorden vidare ut i havet, men en del samlas längs flodens stränder.

Scala Archives
© Scala Archives & Corbis/AOP

Husdjur förstörde skogen

  • Kor äter helst färskt gräs och gröna blad. Bönderna skar av grenar eller fällde träden för att de stora husdjuren skulle kunna beta obehindrat på de sårbara bergssluttningarna.
  • Grisar älskar trädens frukter, t.ex. ekollon, kastanjer och bok­ollon. Herdarna drev in djuren i skogen där de åt upp de frukter som skulle bli till nya träd.
  • Får äter av gräset ända ned till rötterna och rycker ofta upp i stort sett alla växter. Fåraherdarna brände ned träd och annan växtlighet för att skapa en ngynnsam miljö för gräset.
  • Getter är det absolut mest destruktiva husdjuret; en get kan äta i stort sett vad som helst. Buskar och unga träd är getternas favoritmat, och i skogade områden hindrar de därför nya träd från att växa upp.

Jorden dog ut

Jordbrukets expansion slutade i katastrof på många platser. På kort sikt gav skogsavverkningen en bra lantbruksjord, men avverkningen ledde även till jorderosion.

Jorden som låg kvar blev lätt utarmad.

Mot slutet av den romerska perioden var problemet så stort att många bönder övergav sina åkrar för att odla upp ny jord på andra ställen, tills även den blev ut­armad.

Detta drabbade i synnerhet Nordafrika, som på den tiden kallades ”romarrikets kornbod”. Jorderosion och invasioner tvingade bort bönderna, och öknarna i söder tog över de forna odlingsmarkerna.

Ruinerna av romarnas jordbruk i Nordafrika är i dag omgivna av ökenlandskap.

© Scala Archives

Läs också:

Romarriket

Circus Maximus återuppstår i Rom

2 minuter
Romarriket

Colosseum var dödens lekplats

15 minuter
Romarriket

Miljoner vallfärdade till Circus Maximus

1 minut

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

passowrd_reset.form.email_help
Ogiltig e-postadress

Skriv in lösenord

Vi har skickat ett mejl till med ett lösenord
Fel: Skriv in din kod

Nytt lösenord

Lösenord behövs
Visa Dölj